Annons:
Annons:

logo

Följare 19,5k

Krönika: Kvinnorna på Älvsjö gård

KRÖNIKA. Jag har i dagarna försökt att färdas i Karin Hampe och hennes dotter Marias fotspår på vägen mellan Gamla Sta´n och Älvsjö. Jag valde inte resterna av Göta landsväg från Gullmarsplan till Älvsjö utan tog fuskvägen med pendeltåget över Årsta holmar. Bland det första jag såg när jag steg av tåget var att julen hade tagit ett fast grepp om området. Det luktade glögg, kaffe och lussekatter på stationen.

Karin Hampe och senare hennes dotter Maria fick båda Älvsjö gård som hemgift och de gifte sig med adliga män. Båda var skickliga när det gällde att förvalta en jordbruksfastighet. Karin Hampe avled år 1603 och hennes dotter Maria 1649. Dessa damer skulle höjt på ögonbrynen av förvåning om de idag hade kommit till torget i Älvsjö. Något lönsamt jordbruk existerar inte längre. Det enda som kan påminna om deras omsorg om husdjur är några märkliga djur av grön plast. Karin Hampe är idag helt bortglömd medan hennes dotter har en väg, Fru Marias väg, uppkallad efter sig i närheten av Långbro gård.

Karin Hampes far var en förmögen handelsman i Stockholm och han var också kyrkvärd i Storkyrkan. Vi vet idag ingenting om hur han ställde sig till de religiösa gräl, som var valiga inom adeln och i kungafamiljen. Gustav Vasa hade drivit igenom att vårt land skulle ansluta sig till den lutherska läran. Hans hustru i det andra äktenskapet, Margareta Leijonhufvud, var katolik och kom att påverka sin äldste son Johan i denna riktning. Sonen Erik i det första äktenskapet och den yngste sonen Karl kände dragning till den reformerta kyrkan. Detta var inte speciellt konstigt, eftersom den fanns mänga holländska och reformerta handelsmän i Sverige.

Gustav Vasa avled år 1560 och i sitt testamente hade han bestämt att landet skulle regeras av den äldste sonen Erik och att de tre övriga sönerna skulle få vart sitt hertigdöme. Johan fick Finland, Magnus Östergötland och den yngste Karl Sörmland. Det utbröt snart osämja mellan Erik och hertig Johan. Detta berodde till stor del på att Johan trotsade sin äldre bror kung Erik och gifte sig med den polska och katolska prinsessan Katarina Jagellonica. Paret fängslades och i fångenskapen föddes sonen Sigismund, som blev katolik.

Det var oroliga tider i landet och kung Erik visade tecken på sinnessjukdom. Han avsattes av riksdagen år i januari 1569 och fängslades. Han efterträddes av sin bror Johan, som kom att kallas Johan III. Den nye kungen var misstänksam och rädd för att några adelsmän skulle frita den fängslade kung Erik. För att skydda sig mot ett eventuellt anfall av Stockholms slott skaffade han sig en liten armé av skotska legosoldater.

En av dessa var Jacob Näf, som först tjänstgjorde som page och sedan steg i graderna och fick befälet över en kavalleritrupp och fick titeln friherre. Hur det kom sig att han lärde känna Karin Hampe är det ingen som vet. Paret gifte sig, Jacob Näf gjorde sig oumbärlig och utsågs till ståthållare över bland annat Dalarna. Hans lön för detta arbete var en förläning av flera skattebefriade gårdar i nuvarande Enköpings kommun. En av dessa var Arnöberg på Bodarnö. Det var här som hans hustru Karin slog sig ner och gjorde sitt bästa att uppfostra sonen Johan och de tre döttrarna. Hon var driftig och den yngsta dottern Maria fick som mycket ung lära sig hur man sköter jordbruksfastigheter. Hur många resor fram och tillbaka till Älvsjö Karin Näf gav sig ut på är det ingen som vet. Det bestämdes ganska tidigt att Älvsjö skulle bli dottern Marias hemgift.

Tiderna var oroliga och missnöjet mot Johan III och hans önskan att närma sig den katolska kyrkan gjorde att flera präster sökte sig till hertig Karls hertigdöme. Det var som om landet bävade inför ett kommande inbördeskrig. Nu gällde det att välja sida. För sonen Johan var det självklart att gå i sin fars fotspår. Äldsta dottern Vendela hade blivit förälskad i en soldat, som tillhörde hertig Karls lilla armé. Nu hade landets problem krupit in familjen på Arnöberg.

Johan III avled den 17 november 1592 på Stockholms slott och efterträddes av sonen Sigismund, som redan var krönt som konung av Polen. Hertig Karl började ställa krav på den katolske och polske kungen. Sverige skulle i fortsättningen vara protestantiskt och det var inte tal om att smyga in katolska präster och munkar i landet. Han ville inte på några villkor medverka till en personalunion mellan vårt land och Polen. Nu låg trupper i beredskap på flera ställen. För eller emot den polske kungen Sigismund? Ett landskap, som i denna kamp spelade en viktig roll, var Dalarna. Här fanns landets förmögenhet i koppargruvan i Falun.

Jacob Näf hade gjort sig mycket impopulär som ståthållare i Dalarna. När det år 1598 stod klart för männen i Dalarna att det kunde bli tal om utskrivning av soldater, som skulle kämpa på kung Sigismunds sida, skickades det ut en budkavel om motstånd. Mönstringen skulle äga rum den 2 september I Stora Tuna och ledas av Jacob Näf. Det som nu hände brukar kallas för Näftåget. Männen från Dalarna kom tågande och mötte Jacob Näfs trupp vid kyrkan. Ett par storväxta drängar gick rakt på Jacob Näf, dödade honom och slängde ner hans blodiga huvud i en brunn. Flera soldater i kung Sigismunds armé dödades och de andra flydde. När området runt kyrkan var rensat, fortsatte dalkarlarna till Falun. De marscherade mot gruvan där de slog ihjäl fogden. Dalarna var nu ett landskap, som helhjärtat stödde hertig Karl.

Kampen mellan Sigismunds trupper och hertig Karls avslutades några veckor efter Näftåget vid slaget i Stångebro utanför Linköping. Hertig Karls trupper segrade och en som dödades i slaget var Vendela Näfs make. Johan Näf valde att fly till Polen tillsammans med resterna av den polska hären. Han var inte den ende svensk, som valde att gå i landsflykt. Nu var familjen Näf på Arnöberg splittrad. Kvar på gården fanns två änkor och Maria. De hörde till förlorarna i detta inbördeskrig. Både mor Karin och dotter Maria var övertygade om att nu gällde det att satsa på att jordbruket måste gå med vinst. Den tredje dottern hade klarat sig bra genom kriget. Hon hade gift sig med en affärsman och flyttat till Gävle.

Hertig Karl blev nu regent. Han hade tre egna barn och i familjen fanns Johan III´s yngste son i det andra äktenskapet. Familjen bodde först i Nyköping och flyttade senare till Stockholm. Barnen behövde en lärare och hertig Karl föredrog någon, som inte tillhörde högadeln. Tidigare hade han lärt känna Nyköpings borgmästare. En av dessa var skräddare och textilhandlare. Denna familj hade haft ekonomiska möjligheter att låta sonen Johan få studera i Tyskland. Här hade han översatt skräddare till latin och kallat sig för Schroderus. Detta visade sig snart vara ett mycket bra val. Den icke adlige informatorn blev omtyckt av de fyra barnen. Sonen Gustav Adolf var begåvad och i de tidiga tonåren kunde han hålla tal på latin och göra matematiska beräkningar.

Hertig Karl väntade till år 1604 innan han lät utropa sig till kung. Bland det första han gjorde var att adla barnens lärare. Det visade sig att Johan Schroderus mor kom från den utdöda adliga medeltida ätten Skytte och nu gick det bra att låta informatorn få detta efternamn. Johan Skytte fick efter adlandet en förläning på ön Grönsö i Mälaren. Han blev intresserad av att kunna sköta ett jordbruk och beslöt sig för att ta kontakt med grannarna. På andra sidan fjärden låg den stora gården Arnöberg. Nu var mor Karin död och gården sköttes av Maria Näf. Redan efter ett par besök insåg Maria Näf att hon hade blivit förälskad i kungabarnen lärare och att kärleken var besvarad. Problemet var att hennes familj hörde till förlorarnas sida i inbördeskriget.

Johan Skytte anade att hans framtid fanns i Stockholm. Han hade genast förstått att Maria Näf kunde ansvara för ett stort jordbruk. Hennes hemgift Älvsjö gård låg vid Göta Landsväg och här fanns det en bra brunn och tillgång till färsk fisk från den nu försvunna Kyrksjön. Gården var ett bra ställe för barn att växa upp på. Runt gården växte ekar och idag kan man se spår av dessa träd. Gården har byggts om flera gånger och är idag målad med gul färg.

Johan Skytte var mycket diplomatisk i sina kontakter med sin arbetsgivare Karl IX. Det fanns inga hinder att paret gifte sig och kungens hustru drottning Kristina ställde sommaren 1606 upp som värdinna för festligheterna efter vigseln i Nyköping. Bröllopsseden vid denna tidpunkt var att både brudgum och brud skulle följas att altaret av var sin manlig släkting eller vän. Denna vigsel blev märklig. Johan Skytte följdes till altaret av sin elev kronprins Gustav Adolf, som då var 12 år gammal, och Maria av Johan III´s son.

Nu började det mödosamma arbetet att foga samman familjen Näf. Johan Skytte försökte övertala Karl IX att benåda Johan Näf, så att han kunde få komma tillbaka till Sverige. Detta lyckades han inte med. Senare i livet for han till Stora Tuna och letade reda på svärfaderns styckade kropp och såg till att den jordfästes. Han betalade också en gravsten.

Jag vet inte om gravstenen fortfarande finns kvar. Under 1800-talet ritades den av och bilden har jag hittat på nätet.

Text: Carin Önnestam

Carin Önnestam
Carin Önnestams blogg
Mer om och av Carin Önnestam här.

Bilden: Gravsten från Tuna kyrka i Dalarna

Publicerad 11:55, 26 november 2017
  • Kommentera
Annons:
Annons:

Nyheter

PRENUMERERA

KALENDER

MEDBORGARFÖRSLAG

Läs om olika förslag som medborgare lämnar in till sin stadsdelsnämnd. Du kan också lämna in ett själv.

Lämna in medborgarförslag
Dagens Fråga

Senaste veckan har två dödsskjutningar ägt rum längs röda linjen. Vi frågade invånare i Bredäng och Sätra hur deras vardag påverkas av skjutningarna.

Mathias, Bredäng
– Det är tragiskt att det händer men jag går fortfarande ut på promenader.

LÄS ÄVEN: Så vill stadsdelen skapa trygghet efter mordet i Bredäng

Barbro, Masmo
– Det skulle vara bra med mer poliser ute regelbundet generellt, då kunde man gå ut på kvällar.

Dragana, Fittja
– Jag har bara jobbat här i Sätra i tre veckor och jag trivs bra i området. Jag påverkas inte av skjutningarna.

LÄS ÄVEN: Skjutning i Bredäng – en man död

John, Bredäng
– Jag känner mig personligen inte otrygg här men man tänker så klart på sina barn och vill att de ska växa upp på en trygg plats.

Maj-Britt och Jonatan, Bredäng
– Vi känner oss mer och mer otrygga och funderar på att flytta.

Adam och Cecilia med familj, Bredäng
– Det skapar en otrygghet och man tänker efter var man vistas och när man vistas på olika platser.

Tack för att du läser Bättre stadsdel. Välkommen att prenumerera här. Tack!

Nyhetstips: redaktionen@battrestadsdel.se , 0709-449519

Publicerad 16:33, 12 mars 2024
Annonser
Annons:Mäklarringen
Annonser
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:alla-casinon-2020
Annons:
Annons:casino utan svensk licens
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:BÄTTRESTADSDEL
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:Casinostugan
Annons:
Annons:betting utan svensk licens
Annons:
Annons:
Annons:
PolisNotiser
Podcast
KÖP-BYT-SÄLJ

Köp eller sälj dina prylar lokalt! Gå med i Facebookgruppen Köp Byt Sälj - Vi som bor i Hägersten

Annons: