Ny studie: Så kan stadsplanering gynna biologisk mångfald

Vid stadsplanering kan man på ett effektivt sätt gynna den biologiska mångfalden. Det kan göras genom att bevara och koppla samman djurens livsmiljöer som finns i gröna områden i staden. Så kallad ekologisk konnektivitet blir en nyckelfaktor i stadsplaneringen.

Det framgår av en ny studie som publicerats i tidskriften Landscape and Urban Planning.

Här kan du prenumerera på Bättre Stadsdel

Forskarna skriver att utformningen av stadsområden blir i allt högre grad avgörande för bevarandet av biologisk mångfald. Urbanisering leder dock ofta till fragmenterade livsmiljöer omgivna av ogästvänliga urbana landskap, vilket kan ha förödande effekter på lokal biologisk mångfald. Denna fragmentering utgör betydande hinder för arters rörelse, vilket minskar den ekologiska konnektiviteten som är nödvändig för att upprätthålla friska ekosystem. 

Begreppet konnektivitet beskriver möjligheten att uppfylla fungerande ekosystems behov av spridning och fria passager för djur, växter, sediment, organiskt material och näringsämnen, exempelvis genom gröna korridorer eller kilar mellan i områden.

I takt med att städer växer finns ett brådskande behov av att integrera biologisk mångfald i stadsplaneringen, särskilt genom att förbättra ekologisk konnektivitet med hjälp av naturbaserade lösningar.

Studien undersöker hur strategisk placering av grön infrastruktur kan förbättra ekologisk konnektivitet i urbana miljöer, med Melbourne, Australien, som ett fallstudie. 

Forskarna jämförde olika scenarier för omvandling av parkeringsplatser till små gröna ytor och analyserade effekterna på ekologisk konnektivitet för tre arter: New Holland Honeyeater (en fågel), Blue-banded Bee (en pollinerande insekt) och Mullvadsyrsan (en marklevande insekt). 

Syftet med studien var att avgöra om riktade investeringar i grön infrastruktur kunde leverera större konnektivitetsfördelar per ytenhet jämfört med icke-riktade tillvägagångssätt.

Den ekologiska konnektiviteten mättes med hjälp av metoden ”effective mesh size”, som kvantifierar området av sammanhängande livsmiljöer som finns tillgängligt för arter inom ett landskap.

Resultaten understryker vikten av att strategiskt rikta investeringar i grön infrastruktur för att förbättra urban ekologisk konnektivitet. Genom att fokusera på områden som utgör hinder för arters rörelse kan städer uppnå större biologisk mångfald utan att nödvändigtvis öka den totala omfattningen av gröna ingripanden. 

Detta tillvägagångssätt stöder inte bara rörelse och överlevnad för stadens vilda djur, utan bidrar också till de bredare målen för hållbar stadsutveckling. 

Studien ger ett starkt argument för att inkludera ekologisk konnektivitet som en nyckelfaktor i stadsplaneringen, och föreslår att även småskaliga ingripanden kan förbättra biologisk mångfald avsevärt om de genomförs strategiskt. Den betonar dock också att konnektivitet bör vara en av många faktorer som beaktas i planeringen för urban biologisk mångfald, med ett fortsatt fokus på att öka både mängden och kvaliteten på urbana gröna ytor.

Artikeln är sammanfattad och översatt av AI

Bild: Jorchr – CC BY-SA 3.0

Tack för att du läser Bättre stadsdel. Välkommen att prenumerera här. Tack!

Nyhetstips: redaktionen@battrestadsdel.se , 0709-449519

• biologisk mångfald
• stadsplanering

• Kommentera