Ny bok: Hägerstenförfattare debuterar med postapokalyps i Stockholm – utan zombies

RECENSION. ”Plötsligt är det jordens undergång och jag står och lagar mat på ett spritkök i Högalidskyrkan med främlingar. Och jag har inte blivit galen. Än.”

Detta är ett citat från en roman av en rasande skicklig debutförfattare som skrämmer mig lika mycket som han imponerar på mig. Vilken läsuppslukande och på alla sätt spännande bok Martin Bergéns ”Av allt vi förlorade” (Förlaget Mormor) är. Berättad i hudlös jagform som drabbar och knockar mig som läsare.

Välkommen att prenumerera på Bättre stadsdel – här

Mannen som vi i denna zombiebefriade postapokalyptiska berättelse kommer intensivt nära har nyligen blivit friskförklarad av psykiatrin. I romanens första scen sitter han på en uteservering vid Hornstull. Han dricker öl och drinkar, tramsar och snackar håglöst med sin ex-tjej och några andra kompisar om AI och om sin kommande semester från reklambyrån. Han är en skrivande person som har lätt att utrycka sig men när han ska beskriva sin situation denna varma julidag blir det bara tre tragiska ord: ”Så jävla ensam”. Han heter Jonas.

Jonas mamma har för länge sedan dragit. Pappan? Ex-flickvännen och mammans ex och någon enstaka kompis, det är – tänker Jonas – hela hans familj. Han grubblar: ”Vad är egentligen viktigt i livet? För att verkligen leva?”

Författaren Martin Bergén har berättat att han alltid har dragits till de stora frågorna om livets mening och om vår framtid. Men också till de små vardagliga sprickorna när livet ställs på sin spets.

I ”Av allt vi förlorade” ställs livet verkligen på sin spets. När Jonas kommer hem den där julikvällen är han sjuk. Och han blir allt sjukare, allt mer förvirrad. Så småningom (när han inte kan tända ljuset eller använda mobilen eller få vatten ur kranen) kliver han ut ur sin port. Skräckslagen möter han då ett nästan öde, stinkande, postapokalyptiskt Stockholm. En okänd pandemi har slagit ut all elektronik och en större del av befolkningen. 

Vad behöver vi för att överleva – utan el, vatten, kommunikationer? Vad gör vi när allt faller? Hur orkar man leva – praktiskt och känslomässigt – när inga man känner finns kvar?

Andlöst får vi som läsare följa Jonas in i kyrkan i Högalid där det ordnas något slags härbärge. 

Vi får följa honom och andra lidande människor som han träffar mellan juli och nyår. Vi läser om härjare vid Zinken och om plundrare på Hemköp, på apoteket, på systemet. Om hunger, rädsla, stress, brand, oväder, hårda tag, gömda vapen och krig om mat och prylar. Om obalanserade ledare som Ola med flödande testosteron eller sektledare som ”pastorn” John.

Men också om det överlevnadsmässigt viktiga med brunnar, ved, kakelugnar, spritkök, solpaneler, byteshandel, sjukvård, lekande barn, frivilligt samarbete och överenskommelsen om vi måste lita på varandra. Trots samhällets kollaps. Trots allt.

Skrämmande och viktig är ”Av allt vi förlorade”. Martin Bergéns porträtt i romanen av personer och av möten mellan människor bärs av en subtil känsla för stämningar. Det är gott.
Nu ska jag inhandla ett spritkök. Solpaneler har vi i min bostadsrättsförening.

Lena Kjersén Edman

Foto: Porträttbild av Fritte Colliander. Omslaget är målat och formgivet av författaren.

LÄS ÄVEN: Ståuppare och pedagog från Axelsberg debuterar som författare

LÄS ÄVEN: Begåvad debutroman av Hägerstensförfattare om livslång erotisk vänskap

LÄS ÄVEN: Recension: Tankeeggande, oroande och roande debutroman av Mälarhöjdsbo

Tack för att du läser Bättre stadsdel. Du prenumererar väl? Då bygger du samtidigt Hägersten-Älvsjö-Skärholmens bästa nyhetsredaktion. Välkommen att prenumerera här. Tack!

Vill du skriva en debattartikel eller en insändare? Eller en krönika? Gör det. Mejla:  redaktionen@battrestadsdel.se

Nyhetstips: redaktionen@battrestadsdel.se , 0709-449519

• författare
• recension
• roman

• Kommentera