Fest i en nedlagd snickerifabrik

KRÖNIKA: Förra helgen var jag på fest i den minst hundra år gamla snickerifabriken i Henriksbergs industriområde intill Hägerstenshamnen.

Det var märkligt att samlas nedanför fabrikens lastkaj och fundera över vilka färdiga produkter, som tidigare stått uppställda här och vilka som köpte dem. Festen var mycket lyckad med mycket och bra musik och mat från främmande grytor.

Varje fest har en baksida och det är städningen. Dagen efter det stora kalaset pågick städning. I en nedlagd fabrik saknas det mesta. Man samlade ihop all disk i en skottkärra för transport till ett kök med diskmaskin. Nu fick jag tillfälle att titta närmare på lokalen.

Den lokal där festen ägt rum hade tidigare varit utan innertak och då sträckt sig ända upp till takstolarna. Det fanns en brant trappa upp till övervåningen och jag fick gärna kliva upp för den och bekanta mig med vinden.

Här häpnade jag. Taket hör till det konstigaste jag har sett. Järntrådar, som mest påminde om gammaldags tvättlinor, löpte kors och tvärs i taket. Det första jag kom att tänka på var båthusen i min barndoms södra skärgård utanför Göteborg. På liknande linor hängde det segel på tork. Var det snickerifabrikens arbetare, som seglande med färdiga varor till sommarhusen längs Mälarens stränder och där slutförde arbetet? Eller hyrdes vinden ut till segelbåtsägare?  Eller har linorna använts på något helt annat sätt?

Golvet berättade en långhistoria för mig. Det hade kommit till samtidigt som fabriken byggdes och sträckte sig över det rum, som under festen använts som danssalong. Vid ena långväggen upptäckte jag en dörr ut i det fria. Utanför ett smutsigt fönster syntes resterna av en varuhiss. Något att vevats upp till vinden för att repareras eller torkas.

Det var många trösklar på vinden och här fanns ordentlig låsta dörrar. Mitt besök på vinden var som att kliva in en miljö, som skulle platsa i den engelska kriminalserien ”Morden i Midsomer”. Innan jag lyckades skrämma upp mig själv klättrade jag försiktigt nedför den branta trappan och tackade ännu  en gång för att jag fått vara med på kalaset och för besöket på vinden. Samtidigt lovade jag att gå till Stadsarkivet för att ta reda på mer om snickerifabriken och Henriksbergs industriområde.

Nu har jag varit på Stadsarkivet och fått kopior av det material, som finns på arkivet. Det finns mycket intressant i detta område, som nu ska rivas. Det som ska bevaras är snickerifabriken. Det framgår inte av handlingarna vad som tillverkades där och vem som köpte dessa produkter.

Min nyfikenhet har vaknat. Har man i denna fabrik tillverkat inredningen till de eleganta segelbåtar, som tillverkades på Olson och Rosenlunds varv? Finns någon av dessa båtar kvar? Nu hoppas jag få tillfälle att denna sommar fara ut till Sjöhistoriska Museet och fråga hur mycket som kan finnas i deras hopsamlade arkiv.

Carin Önnestam
Artikel om Carin Önnestam i Bättre stadsdel
Carin Önnestams blogg

• #henriksberg
• carin önnestam
• krönika

• Kommentera