Krönika: Livet på Grönbrinks krog på 1700-talet
Åsikter Publicerad 16:47, 30 mars 2019KRÖNIKA. I mitt närområde finns en bullrig vägkorsning mellan början av Hägerstensvägen och motorvägen på en bro söderut mot Södertälje. I slutet av 1700-talet låg under bron en liten krog, som vi tack vare Årstafrun vet ganska mycket om. Den hette Grönbrink och området runt krogen blev senare känt för sin vackra tallskog.
Grönbrink lydde under Årsta och varje år skulle arrendatorn betala en avgift till ägaren av Årsta gård. Som regel fungerade detta mycket bra. Däremot var det ofta svårt för prästen att kontrollera vilka som bodde på Grönbrink.
Prästen i Brännkyrka hette vid denna tid Carl Molin och han umgicks med Årstafrun och hennes make. Vi vet av dagboken att han uppskattade en god middag med flera supar finkelbrännvin och att få spela kort på kvällarna. Han började föra husförhörslängder 1772 och när det gäller Grönbrink blev det bara idag oläsligt klotter. Ändringen kom år 1792 när han fick hjälp med kyrkobokföringen. Då hade det skett stora förändringar på Grönbrink tack vare att det kommit en ny arrendator.
Arrendatorn hette Johan Friman och han var gift med Johanna, som kom från en av norra Upplands vallonsläkter. Släkten hade kommit till vårt land som smeder på 1600-talet och de blev så småningom ganska välbärgade. Katastrofen kom för dessa familjer när ryska fartyg sommaren 1719 kom och brände ner bruk och herrgårdar i kusten mellan Gävle och Norrköping.
Smederna blev utan arbete och några av dem fick snart arbete medan andra fick hitta sin försörjning bäst de kunde. Här vill jag inte skriva ut Johannas namn med tanke på att det idag är en känd släkt med gott rykte. Johannas familj var problemfylld.
Prästen hade stora svårigheter när det gällde Johan Frimans familjerelationer. I huset bodde hans svägerska och pigan Eva från samma vallonsläkt. Johanna hade en dotter och en son. Det blev tydligen bråk i familjen och svägerskan flyttade till Stockholm. Hösten 1797 kom sjukdom till huset och i december dog sonen. Äktenskapet knakade och Johan Friman sökte tröst hos pigan Eva. Resultatet syntes i maj 1798 när pigan Eva blev mor till två välskapade tvillingpojkar.
Den enda på Grönbrink som kunde läsa och som visste vad som stod i katekesen var pigan Eva. Hennes roll på Grönbrink var troligtvis att hålla reda på alla papper och se till att arrendeavgiften kom in i tid.
Prästen ingrep med fasthet. Det hörde till hans uppgifter att anteckna om barnen var födda inom eller utom äktenskapet. Nu satte han hårt mot hårt. Johan Friman erkände att han var far till pojkarna och fick gå med på att de hade rätt att använda hans efternamn Friman. Det hela skedde mycket diskret och finns inte med i Årstafruns anteckningar om det lokala sladdret.
År 1804 hade Johanna fått en flicka och några mer oönskade barn fick inte pigan Eva. Nu flyttade Johan Friman med hustru och två barn och det går inte att tyda vart han flyttade på grund av att prästen hade så dåligt bläck att det rann ut över det skrivna.
Strax därefter flyttade pigan Eva. Några anteckningar om tvillingpojkarna finns inte, det troliga är att de gömdes undan när det var dags för husförhör. Om pigan Eva följde med familjen Friman går det inte att få någon klarhet i och inte heller vad som hände med tvillingpojkarna.
Årstafrun kom bra överens med Johan Friman. Måndagen den 7 maj 1798 skrev Årstafrun i sin dagbok att hon hade skickat ett matpaket till sonen Hans Abraham. Han hörde nu till vaktstyrkan vid Slottet och speciellt mycket mat fick han inte soldaterna. I Årstafruns paket låg en färsk vetebulle, några stekta löjor och sex tjog kräftor, som hon fått som gåva av Friman på Grönbrink.
Ibland användes Johan Friman som mellanhand vid olika inköp. Han var skicklig jägare och onsdagen den 2 maj 1802 köpte Årstafruns make 2 harar av honom. Han hjälpte också till när det gällde att sätta snaror för småfåglar, som sedan Årstafrun förvandlade till en smaklig måltid. Sista anteckningen om Johan Friman är söndagen den 8 januari 1804. Vad han gjorde framgick inte av dagboken, troligtvis kom han för att säga adjö. Efter denna dag arrenderade Grönbrink av traktören Johan Christian Södergren och hit sökte sig sonen Hans Abraham.
Tisdagen den 24 november drunknade sonen Hans Abraham när han skulle gå över isen från Tanto till Grönbrink. Isen brast under honom och han föll ner i det kalla vattnet. Årstafrun blev förtvivlad. Visst hade det varit bekymmer med sonen på mer än ett sätt, men han var det enda av alla hennes barn som hade överlevt barndomsåren. Hon var änka sedan en tid tillbaka och det var vemodigt att bo ensam på Årsta.
Julen gick och ett par dagar efter nyår kom traktör Södergren på besök. Han hade med sig en nota. Hans Abraham hade inte betalat för det han hade druckit på krogen Grönbrink och nu önskade traktören att få betalt för detta. Årstafrun suckade invändigt och betalade.
Traktör Södergren kom regelbundet och betalade arrendet och ibland hjälpte han till med skörden. År 1816 flyttade han till en krog, som förhoppningsvis skulle löna sig bättre. Då kom juden Ruben, som Årstafrun skrev mycket om. Det blir så småningom en blogg om honom.
Text och bild: Carin Önnestam
Carin Önnestams blogg
Mer om och av Carin Önnestam här.
Litteratur
Magnus Ullman : Rysshärjningarna på Ostkusten sommaren 1791
Årstafruns dagbok del 1 -3
Brännkyrka sockens husförhörslängder
Mest lästa:
Följare 19,5k