Krönika: Så överlevde jag corona

KRÖNIKA. Den 16 februari i år fyllde jag 90 år och detta skulle firas på Jakobsbergs gård i Bredäng. Ett cateringföretag skulle komma med maten och min son Mats lovade att komma hem från Rom och hjälpa mig med att flytta bord och vara värd på kalaset. Fyra dagar före den stora festen vaknade jag av att jag hade ont i hela kroppen och kände mig yr. Febertermometern kom fram och den visade på över 39 grader. 

LÄS ÄVEN: Krönika: Här hamnade skiten i Hägersten-Liljeholmens 1800-tal

Nu la jag mig ner på golvet och krälade fram till datorn. Med möda lyckades jag boka av kalaset. Fina dotter Ylva kom och hade sällskap med en jourläkare. Han konstaterade att jag hade fått influensa. vilket berodde på att jag vaccinerat mig en vecka tidigare och att jag nu drabbats av flunsa genom smitta och dels på grund av vaccinet. Jag behövde inte vara orolig. Sjukdomen skulle ge med sig efter ett par dagar. Så blev det inte. Den höga febern plågade mig i två veckor.

LÄS ÄVEN: Krönika: När matfriska sommargäster från Lövholmen uppvaktade Årstafrun

Det blev en jobbig tid. Benen vek sig när jag skulle gå på toaletten och jag fick hjälp att flytta mina stavar från hallen till sängen. Med hjälp av dessa kunde jag ta mig runt bostaden och sätta på morgonkaffet. Biståndsbedömaren kopplades in och jag fick besök av en arbetsterapeut och beslutet blev att jag skulle få hjälp med duschen en gång i veckan och hjälp att handla varje tisdag.

Ingen tänkte på att jag kunde ha fått corona. Hemtjänsten klarade av att ta hand om mig i ett par veckor. Sedan blev även de sjuka och varje vecka kom nytt folk. Problemet var inköpslistan. Helt plötsligt fylldes mitt kylskåp och min frys med extraerbjudanden av olika slag. På inköpslistan stod en liten bit falukorv och i matpåsen låg två stora korvar med inköpspris 20 kronor.

LÄS ÄVEN: Krönika: När Liljeholmens värdshus var sjukhus för sårade soldater

Jag ville bli bra. En önskedröm jag haft i många år är att få uppleva hur naturen kring kärnkraftverket i Tjernobyl har återhämtat sig. Redan före jul anmälde jag mig till en gruppresa till denna plats. Resan skulle bli av först i september.

I början av april började jag träna för resan. Jag räknade med att vi skulle traska fem kilometer utan möjlighet att sätta oss. Detta måste jag klara. Första övningen blev att gå fram och tillbaka till brevlådan.

LÄS ÄVEN: Krönika: När det var fest på Naboths ängar vid Sjövikskajen

Det gick bättre för varje dag och i början av maj gick jag via Vinterviken till Liljeholmen. Hem kom jag med trötta ben i en nästan tom tunnelbanevagn. Nu visste jag, Tjernobyls ruiner skulle bli en upplevelse. Så blev det inte, resan ställdes in på grund av corona.

Nu har jag testat mig och provsvaret blev att jag har antikroppar mot corona. Jag får ibland frågan om jag är den enda nittioåringen som har överlevt corona utan sviter. Jag vet inte. Att jag överlevde utan sjukhusvård kan kanske bero på att jag har i ungefär tio år gått på styrketräning ett par gånger i veckan. I nästa vecka blir det svalare och då skall jag gå tillbaka till mitt gym.

Jag har denna sommar hållit mig i form med trädgårdsarbete. Jag har odlat potatis och jordgubbar. Att tukta gräsmattan med hjälp av en trimmer har fått ersätta gymmets skivstänger.

Text och bild: Carin Önnestam, Mälarhöjden
Carin Önnestams blogg
Mer om och av Carin Önnestam här.

• carin önnestam
• krönika

• Kommentera

Annons:

Annons:

Gillar du det du läser? Swisha en peng till: 123 086 79 86  

eller donera via PayPal: