Krönika: Uppenbarelsekyrkan och Esaias Tegnér

KRÖNIKA. Kanske är jag ensam om att fundera över Esaias Tegnérs diktning varje gång jag besöker Uppenbarelsekyrkan i Hägersten. För drygt hundra år sedan växte det tallar kring en kal berghäll och här samlades de frikyrkliga till friluftsgudstjänster. Det var en svindlande höjd med utsikt över Mälaren. Här gick det att uppleva hur Gud Fader uppenbarade sig i susningen från tallbarren.

Det blev annorlunda i samband med att kyrkan byggdes och tomten planerades i slutet av 1950-talet. Känslan av rymd försvann och ersattes av nyplanterade ekar. Dessa får mig att tänka på de heliga ekarna i Dodona och Esaias Tegnérs dikt om dessa ekar. Det är oklart när han skrev dikten, troligtvis under studieåren i Lund.

”Dodonas ekar talade fordomdags
Ur helga skuggor stammades ödets dom.
Ännu idag för den vises öra
viskar en stämma ur edra toppar
….
O låt mig trycka vart väsen till kärligt bröst
Se varje träd som blommar en tunga har
Talar om skönhet om liv och kärlek
De stummas tunga är aftonvinden.”

Esaias Tegnér levde i antikens värld och hade som biskop ibland svårt att förena detta med den kristna tron. I Växjö kom han från det skånska slättlandskapet in i en stor ekskog. För honom fanns det heliga ekar och de var helgade åt guden Zeus och växte i kultplatsen Dodona.

Här fanns ett inflytelserikt orakel, som genom att lyssna på suset i ekarnas kronor kunde se in i framtiden och berätta vad som skulle hända. Oraklet förmedlade ett budskap från ödets stumma tunga. Hit sökte sig antikens makthavare för att få råd i svåra beslut. Kring denna idag bortglömda orakelplats växte det upp en liten stad och där handlade allt om guden Zeus och hans syn på samhället.

När kristendomen gick segrande fram genom antikens Grekland stängdes den heliga platsen och templet till Zeus förvandlades till en kyrka. Dodona blev ett biskopssäte och på rötterna till en av ekarna uppfördes ett litet palats för biskopen. Då höggs de sista heliga ekrarna ner och oraklets röst tystnade.

Apostelns Paulus drog sig inte för att besöka heliga platser i antikens Grekland och förkunna kristendomen i synagogor och på öppna platser. Hantverkare, som hade specialiserat sig på att tillverka och sälja religiösa minnessaker, blev förargade.

Här kom en jude och berättade om en gud, som det inte gick att avbilda. Paulus reste vidare och lämnade efter sig en liten församling. Vem som först for till Dodona för att predika kristendomen vet vi inte, bara att på denna plats skedde dödsstöten av den gamla kulten.

I den långa och utförliga dikten om ekarna i Dodona går det att tolka in Tegnérs vilsenhet i den kristna tankevärlden. Inne i kyrkorna gick det inte att uppfatta viskningarna från darrande löv, som var en röst från en gudomlig storhet. Syndabekännelsen om att människorna var födda i synd och ständigt måste be om förlåtelse för detta spelade en stor roll under gudstjänsten.

Det var prästens uppgift att förmedla detta, en mänsklig stämma som läste upp det som stod i kyrkohandboken. Allt upprepades enformigt söndag efter söndag. Ekarnas susande varierade med väder och vind, varje dag förmedlade guden Zeus ett nytt budskap. Detta var något som tilltalade Esaias Tegnér mycket mer än kyrkohandbokens statliga krav på syndens makt över folket.

Esaias Tegnér var i egenskap av biskop riksdagsman i det andliga ståndet i fyrståndsriksdagen. Han var mycket konservativ och riksdagen år 1840 blev en plåga för honom. Liberalismen hade smugit sig in i prästståndet och en av förkämparna var norrlänningen Anders Grafström, som var svärson till hans vän biskop Franzén i Härnösand.

I brev till en god vän beklagade han sig över alla jakobiner och att Stockholm kokade av social oro med slödder, som drev runt på gatorna. Den störste orosspridaren var Lars Johan Hierta. Kungen var nu till åren och hade inte kraft att spjärna emot och den liberale kronprinsen Oscar var för vek för att tämja riksdagen. Till slut stod han inte ut längre. Han var trotsig och upprorisk.

Liberalismen var en farsot, som ingen kunde stoppa. Det var inte många som höll med honom. Han begärde permission från riksdagen, fick detta beviljat och for  på försommaren hem till biskopsgården Östrabo i Växjö. Biskop Tegnér återvände aldrig till riksdagen.

Esaias Tegnér hade under tidigare år plågats av depressioner och nu kom dessa tillbaka. Gustaf Fröding skrev år 1894 en lång dikt om hur ett kalas på Östrabo kunde få till. Jag har här bara tagit med vissa delar.

«Det lider mot slutet av biskopskalaset
Och biskopen klingar med gaffeln mot glaset
Och fyller det bräddfullt med skummande vin.
. . . .

Och biskopen reser sig, ögonen ljunga
Av trotset, men icke av trones sken
Och attiskt är saltet på biskopens tunga
Och tankarna komma direkt från Aten.
. . .

Men snart går en viskning i lönn över salen
Herr biskop blickar för djupt i pokalen
Om detta får fortgå blir biskopen galen.
Från hus till hus går den stora skandalen
I hela den småländska jämmerdalen.”

På senhösten 1840 tog Esaias Tegnérs söner med sig sin far till ett dårhus i Scheslig där han fick vård. I behandlingen ingick att det inte var tillåtet att dricka vin och sprit. Långsamt blev Esaias Tegnér bättre och kunde återvända till Östrabo. År 1846 avled han i sitt hem.

Det är mycket som har ändrats i den svenska kyrkan sedan biskop Tegnérs tid. De stora biskopskalasens tid är över och dagens präster pluggar inte längre i minst ett år antikens kultur och historia. Idag som kyrkobesökare blir jag påmind om att allt jag gör inte är etiskt försvarbart.

Ingen biskop predikar numera med inlevelse om att vi är födda i synd inför en församling, där alla sitter skräckslagna i obekväma träbänkar. Dagens präster möter en helt annan verklighet än för knappt tvåhundra år sedan. Islam var då en okänd värld för prästerna och homosexualitet var straffbart.

Jag vet inte om dagens präster lyssnar på ekarnas sus innan de går in genom Uppenbarelsekyrkans stora port. Jag brukar göra det och fundera varifrån vinden kommer och om den tänker föra med sig regnmoln. Detta är ett sätt att skåda in i den närmaste framtiden.

Litteratur:
-Esaias Tegnérs brev i urval och med förklaringar. Fredrik Böök andra upplagan 1949
-Norstedts Sveriges historia 1830-1920

Text och bild: Carin Önnestam, Mälarhöjden
Carin Önnestams blogg
Mer om och av Carin Önnestam här. 

Vill du också bli lokal krönikörpå Bättre stadsdel?
mejla: redaktionen@battrestadsdel.se, el sms 0709-449519

• carin önnestam
• krönika

• Kommentera