Fika, umgänge och sång på populär kamratklubb

ANNONS Svenska kyrkan

I SAMARBETE MED SVENSKA KYRKAN. Det är tisdagkväll och inne i Uppenbarelsekyrkans foajé har några personer mött upp. Kamratklubben har träff.

Klockan sju ska mötet starta, men redan vid halv sju har ett tiotal samlats runt ett bord. De pratar med varandra och spanar in de som kommer in genom ytterdörren.

– Hej Jocke Bus!

Christoffer Rogby blir glad när Jocke, eller Joakim Jarnhamre som han heter, dyker upp. Han berättar om hur Joakim skojar med de andra i gruppen.

– Han brukar busa med Maria, min förra granne, hon som kommer nu, säger Christoffer och pekar.

Christoffer som bor i Hägersten, har varit med i Kamratklubben i ett par år. Det var hans flickvän Veronika som tog med honom första gången.

– Jag går alltid på Kamratklubbens möten. Det är kul att träffa folk, fika och träffa prästen, säger han.

Snart går alla in ett större samlingsrum där fika står uppdukat på ett stort bord. Ett piano finns på plats inför den kommande sångstunden.

Nu har ett 25-tal kommit och de sätter sig runt bordet. Gunilla, som bor i en servicebostad i Axelsberg, är en av dem. Hon är redaktör på en interntidning på Liljans dagverksamhet i Örnsberg.

– Jag gillar de här träffarna. Det är trevligt, säger hon.

Mitt emot sitter Pia Andersson, också Axelsbergsbo som också gillar gemenskapen i klubben. Pia jobbar på second hand-butiken En gång till i Västertorp som Homsan driver.

– Jag är född här i Hägersten. Min dotter bor i Aspudden, säger hon.

Träffarna i Kamratklubben har ägt rum i Uppenbarelsekyrkan sedan 1980-talet. Flera från personalen i kyrkan är med på mötena. En av dem är pedagogen Charlotta Larsson. Hon berättar att de som kommer till mötena är inte direkt några passiva personer, tvärtom, de jobbar på olika ställen och gillar det sociala i klubben.

– Hos oss får de träffas och umgås. De är så otroligt ärliga, de har inga filter, de väcker något hos oss som är väldigt nyttigt, säger Charlotta som själv bor i Tullinge och är yogainstruktör på fritiden.

I Uppenbarelsekyrkan har hon jobbat i två år, tidigare jobbade hon 20 år i Botkyrka församling.

– De får också prata om tro, om livet och om döden. Många av dem har förlorat nära vänner. Ofta är det någon av dem som har en levande sorg.

På slutet, efter sångstunden, brukar de gå in i kyrkan och tända ett ljus. Något som Christoffer tycker om.

– Då tänker jag på min mormor i Norrtälje. Hon är död nu.

I samarbete med Svenska kyrkan Hägersten

Foto: Alexander Farnsworth

 

• sponsrad
• svenska kyrkan

Publicerad 20:14, 23 februari 2017

• Kommentera