När Hugo von Hofmannsthal debuterade som poet var han bara sexton år gammal. Hans texter förbluffade författarna som umgicks på Café Griensteidl, och snart stod han i centrum för den grupp som kom att kallas »Det unga Wien«. För Hofmannsthal var poesin en tyngdlös väv av ord som frammanade drömlika själstillstånd, lika tydliga som flyktiga. Med virtuos formsäkerhet band han samman impulser från lyrisk romantik och fransk symbolism till dikter av en egen, sällsam skönhet. Deras tonfall är lågmält, men under det melankoliska, lätt distanserade lugnet vibrerar modernitetens jordskalv: jaget och språket står i begrepp att falla sönder. Det är med ett avförtrollat universum omkring sig som poesin riktar blicken ner i världshemlighetens djupa brunn.

I denna volym presenteras poeten Hofmannsthal i helfigur. Det är den första svenska utgåvan av hans poesi: här återfinns alla dikter som han själv valde att samla i bokform under sin livstid, i både original och översättning. Dikterna åtföljs också av kommentarer och ett efterord som berättar om Hofmannsthals samtid, liv och syn på poesin.

Hugo von Hofmannsthal (1874–1929) var poesins klaraste stjärna i 1890-talets Wien. Redan som mycket ung lämnade han ett outplånligt avtryck på den tyskspråkiga sekelskifteslitteraturen med sina dikter, för att sedan ägna sig främst åt teater och operalibretton.

Axel Englund (f. 1979) är professor i litteraturvetenskap och Wallenberg Academy Fellow vid Stockholms universitet, samt ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien. Han har tidigare översatt bland andra Stéphane Mallarmé och Samuel Taylor Coleridge.

Camilla Hammarström, född 1964, debuterade med diktsamlingen
”Ur överföringen” (Norstedts 1990). Sedan dess har hon givit ut ett flertal diktsamlingar. Hon har även skrivit en monografi om Karin Boye (Natur & Kultur 1997). 2010 utkom hennes kritikerhyllade nytolkning av Rainer Maria Rilkes Duinoelegier.