Jazz: Leo Lindberg Trio och Supé på Bio Tellus

Den prisade pianisten Leo Lindberg, Ove Gustavsson (kontrabas) och Ali Djeridi (trummor) spelar eget material och pärlor ur The American Songbook. Caféet öppnar kl 17. Trerätters supé 100 kr förbokas på siokoy_57@yahoo.se alt. sms till 0709533026.

Fre 12/4 kl 19-22. Entré: 120 kr (konsertbiljetter betalas för sig och kan även köpas på plats)

Prisad pianist som ser till att det svänger 26-årige pianisten Leo Lindberg har redan spelat med många stora jazzprofiler såväl i Sverige och utomlands, som Bernt Rosengren, Amanda Sedgwick och Nisse Sandström, de amerikanska trumpetarna Jeremy Pelt och Dwayne Clemons, saxofonisten Sean Nowell samt den kanadensiske tenorsaxofonisten Grant Stewart.

Han har förärats flera priser, däribland Louis Armstrong- , Monica Zetterlunds och Faschings Vänners-stipendierna samt solistpriset i tävlingen Nordic Jazz Comets.

Leo har i botten influerats av pianisterna Bud Powell och Wynton Kelly. Han äger en lysande konstnärlig fantasi som får musiken att slå ut i full blom. Leo besitter en imponerande teknik och hans tonkaskader är en fröjd att lyssna till.

Recensioner om Leo Lindbergs musikaliska konstnärskap och begåvning överöser med beröm. Här är bara en axplock.

(Lira.se: Musik magasin)

”Tio tusen timmar. Investera så mycket tid i valfri färdighet, och du kommer uppnå exceptionella resultat – oavsett talang. Så lyder den populära teorin, som i en mening likställer oss alla med de stora mästarna. Du kan också bli en Coltrane!

Det är dock när man stöter på fall som Leo Lindberg som man blir skeptisk. Att han beskrivits som ett underbarn går knappast att motsätta sig – han är helt enkelt en makalös pianist. Med en trio som även består av Kenji Rabson på bas och Moussa Fadera på trummor – som ger utmärkt uppbackning – ger sig Leo Lindberg i kast med såväl egna kompositioner som standards. Stilen ligger inom Bud Powell-traditionen, men är närmre Oscar Peterson eller Wynton Kelly. Trions fokus är att leverera hjärtlig och svängig jazz utan onödiga utflykter. Och det gör de med bravur. Men är det bara tio tusen timmar och inget annat som ligger bakom? Med tanke på Leo Lindbergs ålder är det svårt att tro. Ekvationen går helt enkelt inte ihop – och den saknade variabeln kan bara vara begåvning. I mängder.”

Tio tusen timmar. Investera så mycket tid i valfri färdighet, och du kommer uppnå exceptionella resultat – oavsett talang. Så lyder den populära teorin, som i en mening likställer oss alla med de stora mästarna. Du kan också bli en Coltrane!
Det är dock när man stöter på fall som Leo Lindberg som man blir skeptisk. Att han beskrivits som ett underbarn går knappast att motsätta sig – han är helt enkelt en makalös pianist. Med en trio som även består av Kenji Rabson på bas och Moussa Fadera på trummor – som ger utmärkt uppbackning – ger sig Leo Lindberg i kast med såväl egna kompositioner som standards. Stilen ligger inom Bud Powell-traditionen, men är närmre Oscar Peterson eller Wynton Kelly. Trions fokus är att leverera hjärtlig och svängig jazz utan onödiga utflykter. Och det gör de med bravur. Men är det bara tio tusen timmar och inget annat som ligger bakom? Med tanke på Leo Lindbergs ålder är det svårt att tro. Ekvationen går helt enkelt inte ihop – och den saknade variabeln kan bara vara begåvning. I mängder.