Krönika: Perfektionismen river sällan några murar

KRÖNIKA. Kyrkklockorna dånade över München. Folk sköt raketer i tunnelbanan. Det var nyåret 1990 och jag konstaterade förundrat att nu var Tyskland återförenat efter fyrtio år med Öst och Väst. Stämningen gick inte att ta miste på. Det var en ny tid i Europa.

I helgen var det trettiofem år sedan Berlinmuren föll. Folkets krav på förändring hade tvingat ner DDR-regimen på knä. För att blidka medborgarna beslöt man att möjliggöra för östtyskarna att ansöka om visum för utresor till väst.

Välkommen att prenumerera på Bättre stadsdel – här

Men att muren så plötsligt föll berodde faktiskt på ett rent tjänstefel.

Regimens presstalesman Günter Schabowski var inte insatt i alla detaljer. En journalist frågade när det nya beslutet skulle träda i kraft och i direktsänd TV svarade en lätt förvirrad Schabowski ”Så vitt jag vet…genast, omgående.”

Riktigt så var det inte tänkt. Nu strömmade folk till gränspassagerna och vakterna kunde inte stoppa folkmassan. Snart var muren sönderhackad och resterna förvandlade till en historisk sevärdhet.

LÄS ÄVEN: Krönika: Därför fortsätter jag byta bank

Historiens kanske mest lyckade tjänstefel fick mig att tänka på programledaren Farah Abadi i helgen. Nu har det gått en dryg månad sedan den omtalade sändningen av Söndag i P4. Där föreslog journalisten Henrik Brandao Jönsson att mannen i ett par med relationsproblem kunde köpa sex för att lära sig bli bättre i sängen. Då blev Farah Abadi rasande och slängde ut honom ur studion.

Som programledare i public service måste man kunna hantera att en gäst häver ur sig något förkastligt. Bemöta och ifrågasätta det. Att kasta ut personen istället gränsar till journalistiskt tjänstefel.

Som på en given signal drog händelsen upp en mental Berlinmur genom Mediasverige. På båda sidor var känslorna upprörda.

Men är inte Farah Abadis beslut också ett sådant “tjänstefel” som sätter fingret på något större?

I sociala medier strömmade stödet in från både män och kvinnor. Många uttryckte tacksamhet över Abadis mod. Oavsett om valet att porta Brandao Jönsson utgjorde ett formellt fel eller inte.

LÄS ÄVEN: Krönika: Min förutsägelse om Benjamin Bünyamin Dousa slog in – han är ett föredöme

En mur av tystnad rämnade med #metoo 2017. Något som varit på väg redan 2010, med prataomdet-kampanjen. En vågrörelse för förändring som vuxit länge och inte gick att stoppa. Folk hade fått nog.

Jag undrar om inte Farah Abadis agerande för många sände signalen att vi lever i en ny tid nu. Att vi faktiskt börjat rucka på gamla normer. Drar andra slags gränser. Pratar på ett nytt sätt – om och med varandra.

Tack och lov för det.

För Tyskland var återföreningen början på en svår väg mot gemenskap på lika villkor. Just nu ser det mörkt ut. Vägen mot jämlikhet är minst lika lång och krävande.

I slutet av sommaren presenterade Stockholms stad en enkät som visar att fjorton procent av tjejerna i gymnasiet har utsatts för sexuella handlingar mot sin vilja någon gång under de senaste tolv månaderna. Bland flickor på högstadiet är siffran tolv procent. Killarnas siffror är betydligt lägre.

Så jag tänker – att så länge vi rör oss i rätt riktning får vi kanske leva med att varje protest inte blir helt perfekt? Det finns många fler murar att riva. Och ibland kan ett tjänstefel vara det som tar oss vidare.

Bilden: Lina Arvidsson (Farah Abadi)

Fredrik Persson är reporter på Bättre stadsdel

Tack för att du läser Bättre stadsdel. Du prenumererar väl? Då bygger du samtidigt Hägersten-Älvsjös bästa nyhetsredaktion. Välkommen att prenumerera här. Tack!

Vill du skriva en debattartikel eller en insändare? Eller en krönika? Gör det. Mejla:  redaktionen@battrestadsdel.se

Nyhetstips: redaktionen@battrestadsdel.se , 0709-449519

• berlinmuren
• farahabadi
• krönika
• metoo

• Kommentera