Recension: Tankeeggande, oroande och roande debutroman av Mälarhöjdsbo

RECENSION. ”Writer, translator, dancer, dreamer, reaper, in no specific order.”
Jag småskrattar medan jag för mig själv översätter de engelska orden i Gabriella Berggrens beskrivning av sig själv på Facebook.

Translator – javisst, jag anar ju att författaren har en engelskspråkig bakgrund.

Writer  och dreamer-  javisst , jag har ju just läsnjutit berättarbegåvade Gabriellas rappa jag-berättelse om relationer och drömmar: författardrömmar.

Dancer – javisst, för lika mycket som Johan, den drygt 50-årige jagberättaren i TANGO FÖR EN, drömmer om att som en gud få skapa Den Stora Romanen – drömmer hans jämnåriga fru Rebecka om att få dansa som en gudinna i  Den Jämlika Tangon. Hon drömmer om Milonga, tanda, cortina …

LÄS ÄVEN: Recension: Läckerläskig bilderbok av barnboksförfattare från Liljeholmskajen

Och till slut: Gabriella Berggren är en Reaper – men nu blir det knepigare. Jag googlar ordet ”Reaper” – och tror mig förstå att det betyder ungefär ”skördetröska”, Eller kanske: ”lieman” – något alltså som har med höst och död att göra …Desperation kanske? Hon har allt en speciell humor, den där drömmande debuterande författaren Gabriella Berggren. Det tycker jag om.

Det finns likheter mellan TANGO FÖR EN och Lydia Sandgrens debutroman ”Samlade verk”. Den romanen kom ut härom året och i dess inledning ligger den drygt 50-årige förläggaren som ville bli Den Store Författaren hjälplös i drivor av tjugofem års samlade servettanteckningar och buntar med halvfärdiga manuskript – medan hans hustru tar idrotten (löpningen) och hela tillvaron på stort allvar. 

LÄS ÄVEN: Begåvad debutroman av Hägerstensförfattare om livslång erotisk vänskap

Också den författardrömmande Johan i TANGO FÖR EN  är desperat. Hans vanliga kneg i Årsta tråkar ut honom och det kändes därför som sista chansen att ge livet och tillvaron litet skimrande färg när Johan, tack vare ett arv från mormor, kunde ta tjänstledigt för att äntligen skriva Den Stora Romanen.

Men att vilja skriva är inte samma sak som att göra det. Istället blir det för Johan (medan Rebecka arbetar som psykolog eller dansar tango) många irrfärder till kylskåpet, till toaletten, till fikaställen i Vasastan  och till desperata experiment…nej, vad de experimenten innebär, det vill jag inte spoila. (Men det har med hundar att göra!)

Två frågor är det som Johan, Rebecka och läsaren av TANGO FÖR EN ställer.
1. Ska det någonsin bli verklighet av Johans efterlängtade 90.000 nedskrivna datortecknen = en roman?
2. Och VAD ska han skriva om?

LÄS ÄVEN: Ståuppare och pedagog från Axelsberg debuterar som författare

Johans fru skriver dagbok. Och Johan gör det mest förbjudna – han tjuvläser.
Johan och Rebecka är alltså ett par där båda har längtan och drömmar och där båda vill skriva – men där ingen av dem i sina samtal når fram till den andra.

”I takes two to tango”, säger man ju. Kan de två – som i ett kintsugi-experiment då man lagar ett trasigt keramikföremål genom att limma ihop det och täcka fogarna med guld- lappa ihop det som gått sönder under vägen i ett långt äktenskap? 

Vilken tankeeggande, oroande och roande debutroman (med hoppfullt slut) Gabriella Berggren har skrivit! Kanske kan nästa roman ha dansaren Rebecka som jagberättare – det ser jag fram mot.

Lena Kjersén Edman

Tack för att du läser Bättre stadsdel. Välkommen att prenumerera. Då bygger du samtidigt Hägersten-Älvsjös bästa nyhetsredaktion. Trevlig läsning!  Här klickar du för att prenumerera.

Nyhetstips: redaktionen@battrestadsdel.se , 0709-449519

• bokrecension
• Gabriella Berggren
• Lena Kjersén Edman
• recension

• Kommentera