”I tio år bodde jag i detta märkliga luftslott”

KRÖNIKA. När vi köpte vår första lägenhet i Midsommarkransen för 11 år sedan presenterades området som ett av de hetaste i Stockholm. Restaurang Landet var superhypat och även om inte mycket mer än det hade öppnat så förutspåddes det att Kransen snart skulle blomstra. ”Det kommer att öppnas massa kaféer, designbutiker och barer inom något år. Det här är det nya Södermalm!”, sa den övertaggade mäklaren.

Åren gick. Ett kafé öppnade. Och stängde. En designbutik öppnade – och gick i konkurs inom två månader. Fiskbutiken (och södra Stockholms bästa lunchrestaurang) stängde efter en massa turer. En pysselaffär såg dagens ljus. Och stängde. Liksom bageriet. Järnaffären gick i konkurs. Under några månader hade vi en ost- och charkbutik. Jag vet än i dag inte riktigt vad som hände med den. Eller, om jag fattar saken rätt: den flyttade in till fiket som sedan blev kafé och fotvård. Detta kan vara världens kanske mest otäckaste kombo, eller är det bara jag som tycker att bakverk och nagelsvamp inte hör ihop? Av förklarliga skäl gav man upp och överlät lokalen till det franska crêperiet som sedan blev underbara Gyllenborgen som just nu ligger i malpåse. Någonstans under alla dessa transformationer försvann ostbutiken.

Fem år efter att vi flyttat till Midsommarkransen var området mindre ”nya Söder” än någonsin. Vi var uppgivna. Eller som en luttrad granne sa när en inredningsbutik öppnade: ”Det finns jättefina saker där som vi kan köpa när de går i konkurs.” Inte ens nybyggena hade något att erbjuda. När hela vägen till skolan var uppriven och barnen kryssade mellan järnbalkar, uppgrävda gator och lyftkranar tröstade vi oss med att kaoset snart skulle ersättas ett jättefint område fullt av mysiga restauranger och småbutiker. När det första huset var klart flyttade en nyckelservice och ett solarium in.

Mäklarannonserna fortsatte att locka med samma gamla bilder på Landet och – det här är det värsta – beskrev Kransen som ”Sveriges svar på Williamsburg” eller ”Hetare än Sofo!”. Ett tag försökte man också lansera området under namnet GLAM (Gröndal Liljeholmen Aspudden Midsommarkransen). Alltså, skjut mig!

Ännu sjukare var att den substanslösa hypen hade effekt. Bostadspriserna sköt i höjden och suvarna flyttade in på gatan. Det blev allt svårare att få parkering, förskoleplats och skolplats. Samtidigt som ännu ett kafé och den omskrivna Lånegarderoben stängde igen.

I nästan tio år bodde jag i detta märkliga luftslott. På söndagarna, när jag i rent självplågeri hade plöjt alla mäklarannonser i DN:s bostadsbilaga, kämpade jag mot impulsen att springa mitt ut på den leriga gräsmattan i Svandammsparken och vråla SER NI INTE!? KEJSAREN ÄR JU NAKEN! OCH KOM INTE DRAGANDES MED ”HIPPA RESTAURANG LANDET” ÄN GÅNG TILL, DET ÄR SÅÅ 2005!

Till sist vände det. De senaste åren har vi fått utmärkta krogar, mysiga fik och hippa butiker som inte går i konkurs. Äntligen! Även om vissa saker fortfarande är luftslott. Till exempel har nya utgåvan av krogguiden White Guide precis kommit ut och gett Gyllenborgen ett entusiastiskt omnämnande i kategorin Mycket god klass. Krogen får välförtjänta 67 poäng. Jättebra, men den är ju stängd på obestämd framtid. Kejsaren är fortfarande lite naken – ibland.

Text: Terri Herrera
Foto: Erica Gilbertson

Fler krönikor här

• krönika

• Kommentera