”Detta visste du inte om konsten i Liljeholmen”

Stadsmuseets konst- och arkitekturvandring i Liljeholmen skulle man behöva gå flera gånger.

Först och främst finns det mer konst i Liljeholmen, Marievik, Kajen och Årstadal än vad man hinner se på bara en timme.

Turen börjar på Liljeholmstorget, där Fernando Pessoas staty ’Slendan’ från 2007 står mellan T-banan och bussarna. Runt statyn, en symbol för idyll, är en dikt som varken någon i gruppen eller någon förbirusande pendlare tycks ha märkt tidigare: ”….Har inte så bråttom. Ingen går fortare än sina ben…”. Klokt sagt.

En annan kuriositet som Maria Dahlqvist – guiden från Stadsmuseet – nämner är att tunnelbanans plattform i Liljeholmen är gjord av glas från 12000 returflaskor, och att den därför, under rätt förhållanden, glittrar. Bussinfarten speglar den med sina LED-lampor. Vi får också lära oss att Liljeholmens Ljus hade sitt säte i Liljeholmen, men bara under knappt tre år, mellan 1839 och 1841.

Vidare till Marievik, som en gång var en sorts knutpunkt och godsstation för hela Stockholm där tåg laddade med veckans senaste nyheter rullade in varje dag från Göteborg. Årstabron byggdes 1929 och Marievik blev stillastående. Tills nu förstås.

Det intressanta med Marievik är att all offentlig konst som finns i gången under Millenniumhuset (Årstängsvägen) och på kajen har något med kommunikation att göra. Sten Köhlbergs böcker, Hertha Hillfons barnhuvud, Pål Svenssons glob, Kerstin Ahlgrens händer och Lena Lervik gudinnor (’En berättelse om något vi glömt…’ står det) kan alla uppfattas som i linje med detta.

Svenska Dagbladet hade planer på att flytta till Marievik för inte så länge sedan. Nu är Pernod Ricard, H&M, Bombardier och andra tungviktare på plats.

– Nu ska ni titta upp, säger Dahlqvist och styr kosan mot Kajen 4, det svarta, nybyggda huset vid Årstadalshamnen.

Det många kanske inte vet är att White Arkitekter formade det 75 meter höga bostadshuset som ett stort V; balkongerna blir progressivt större ju högre upp i huset de är.

Men en riktig ’piece de resistance’ är de tre 30 tons stenblocken som finns på Sjövikstorget. Det var konstnären Jan Svenungsson som kom på idén att blästra in ord i graniten för att spegla den vackra Årstafruns (Märta Helena Renstierna) dagbok, själv känd som en slags 1700-talets bloggerska.

Sedan går vandringen genom några gårdar med konst av Mia Andrée; vi ser även ett metallskåp och en Geysir (kondensen ska komma från underliggande tvättstugan) av Rikard Fåhraus. Och mycket mer.

Text och foto: Alex Farnsworth

Läs också:
Vandringar Stadsmuseet

• konst
• stadsvandring

• Kommentera