”Han menade att mina maskrosor gör att han får mindre betalt för sin villa”

KRÖNIKA. ”Idag går det inte att uppleva att hänryckningens tid är här. Det blåser från norr och solen skiner inte. Egentligen borde jag plocka fram de bräder, som skall sågas för att bli bränsle i den öppna spisen. Men innan detta kan ske, måste jag ta fram trimmern och rensa bort kirskål runt sågbocken.

Sommar kom helt plötsligt och försvann sedan in i ett lågtryck från Ishavet. Under de heta dygnen växte gräset till oanade höjder och frukträden slog ut i blom. Jordhumlorna surrade och ett par citronfjärilar fladdrade runt bland gullvivor och vårens sista vitsippor. Bofinkarna drillade ikapp med hammarslagen och borrmaskinens dånande från grannens trädgård. Här skall stora delar av gräsmattan ersättas av en altan i trä.

De sista åren har många hus i mitt närområde bytt ägare. En ny tid har kommit. En del av trädgården har stensatts för att bereda plats för familjens två bilar och där tidigare hammocken stått, breder nu en stor träaltan ut sig. Rosenrabatten har ersatts av en studsmatta. Snart är jag ensam om att ha en gräsmatta, som ständigt behöver klippas. Det är bara i min trädgård, som det finns ett stort potatisland och maskrosor på trädgårdsgången.

Jag får ofta frågan om varför jag inte gör något åt den fula trädgårdsgången. Der finns flera anledningar. En är att min nu avlidna make David älskade att titta på maskrosor. Han tyckte att de var vackrare och mer rogivande än förädlade rosor och tagetes från någon stormarknad. En annan anledning är tidsbrist. Det tredje och viktigaste är att jag kommer de närmaste åren att ha omfattande renoveringar av villan. Då skall maskiner in i trädgården och dessa krossar allt, som står i deras väg. Om maskrosorna överlever sommarens källarrenovering får jag först se nästa vår.

Jag är ensam om att odla jordgubbar. För drygt tio år sedan köpte jag sex jordgubbsplantor på torget i Skärholmen. Dessa har snällt förökat sig och jag har för vana att plantera om några av dem varje vår. I år har jag mängder av plantor, som jag inte vet var jag skall placera. Det går att plantera dem i krukor och sedan skänka bort till alla, som inte enbart önskar pryda sin balkong med röda pelargonier.

Mitt stora bekymmer är kirskål. Jag har det överallt i trädgården. När våren var ung, plockade jag de späda bladen och använde dem som spenat. Idag är de beska och sega. Ibland funderar jag på att sortera ut de spädaste rötterna och koka soppa på dem. Detta skedde för ett par dagar sedan och då gjorde jag mitt bästa att laga till en smaklig middag. Måltiden blev mindre lyckad.

Glad i hågen tog jag på morgonen ett stadigt tag om grepen och gav mig ut i ogräslandet. Det gick snabbt att hitta sådant som borde vara ätbart. Jag stoppade in allt i en plastpåse och traskade sedan ut på ärenden i min förort. Flera timmar senare tog jag itu med att skölja bort jorden från rötterna och rensa undan allt skräp. Det sista jag gjorde var att plocka en storkvist liggsticka och lägga detta i gryten. Allt fick koka i ungefär fem minuter.

Nu kom den stora överraskningen. Det jag förgäves försökte dämpa hungern med hade en bitter smak. Dessutom drog det ihop munnens slemhinnor och tog bort all aptit. Min spartanska måltid slutade i soporna. Det dröjde mer än två timmar innan en begränsad matlust vaknade. Eftersom jag redan har undervikt, kommer jag aldrig mer att laga till denna fiberrika och billiga maträtt.

Kirskål har en stor fördel. Jag har jordhumlor i trädgården och de gillar att krypa runt i blommande kirskål. Mina jordhumlor är underbara. Just nu kämpar de i plommonträdens silvervita blomsterprakt. Resultatet av deras flit kan till hösten bli ett stort överskott av plommon.

Nu gäller det att stå på sig. Ibland kommer någon och gnäller över min i deras ögon ovårdade trädgård. En grinig medelålders man, som inte bor i mitt närområde, menade att mina maskrosor och jordhumlor innebär att han får mindre betalt för sin villa den dag han väljer att sälja och köpa en lägenhet i innerstaden. Jag bara svarade att jag har gått in för biologiskt mångfald. Det är bara rådjur, huggormar och mördarsniglar, som jag gör mitt bästa att fösa undan.

Efter detta försökte jag förklara att utan humlor och bin blir det ingen frukt på träden. Då insåg jag att ordet pollinering var för honom ett helt okänt ord. Dessutom ogillade denne grinolle fallfrukt och hade huggit ner fyra äppelträd. Sedan fick jag veta att lysande röda äpplen från Argentina är godare en gula äpplen från Mälardalen. Biologisk mångfald var ingenting för honom. Detta var bara propaganda från Vänsterpartiet.

Det är fler som gillar min trädgård än som hatar den. Det hör förskoleklasser, som får komma in på ett kort besök och lära sig namnen på några vilda växter och titta på jordhumlornas bo i en gammal ekstock. Det har också hänt att barnlediga pappor frågar om barnet får komma in och plocka ett par vitsippor. Innan detta sker talar jag om för pappan att vitsippor är giftiga och att barnet inte får stoppa dem i munnen.

Det finns mycket glädje i en trädgård med naturtomt. Ett av dessa är en mångfald av vilda växter. Hit hör bland annat smörblommor av olika slag. De lyser svagt gult i den oklippta gräsmattan. De samsas om utrymmet med kråkvickel och hundkäx.

Nu har försommaren kommit av sig .Växterna tar en paus och längtar efter regn. Smörblommorna kommer arr skimra ännu ett par dagar och hundkäken stannar i växten. Gräsklipparen får stå i förrådet minst en vecka till. Då kommer min trädgård att se ut som om de kvinnor, vars äktenskap har slutat i kaos, har slängt sina brudslöjor över den vita muren till min trädgård. I kirskålen kommer humlor att surra och en och annan fjäril visar då upp sin färgprakt.”

Carin Önnestam

Artikel om Carin Önnestam i Bättre stadsdel
Carin Önnestams blogg

• carin önnestam
• krönika

• Kommentera