KRÖNIKA. Henriksbergs industriområde är, trots att förfallet drabbar vandrarna som ett piskslag, en skönhet. Området ritades av den berömde arkitekten Cyrillus Johansson strax efter det första världskriget. I området fanns då redan en snickerifabrik, som rustades upp för att smälta in i allt det nya.

Initiativtagare till de nya byggnaderna var ledningen för  Henrikssons Sprutfabrik, som hade en fylld orderbok. Nu var företaget i stort behov av  större utrymme. Företaget hade specialiserat sig på brandsprutor, som drevs med små maskiner. De var hästdragna och skildrades som tekniska mästerverk. De var efterfrågade och det behövdes verkligen en ny och större fabrik än den lilla i Stockholms innerstad. Då beslöt sig företaget att anlita en berömd arkitekt för att skapa en vacker industrimiljö i Eolshäll vid Hägerstens gård. Valet föll på Cyrillus Johansson.

Cyrillus Johansson hade insett skönheten i vackra tegelstenar. Här i Henriksberg kunde han troligtvis bevaka hela tegeltillverkningen. Henriksbergs närmaste granne var Olsson & Rosenlund, som på denna tid var vårt lands största tillverkare av tegel och byggnadsmaterial. Företaget hade flera tegelbruk och ett av dessa låg där det idag finns en liten tegelport i bostadsområdet Hägerstenshamnen.

Henriksbergs industriområde är genomsyrat av Cyrillus Johanssons önskemål att allt i en byggnad skall utstråla trivsel och skönhet. Ett spröjsat  fönster ger mer hemkänsla en än ett stort fönster, som måste livas upp med tunga gardiner. Hela området påminner om en medeltida by där bostäder och hantverk delar på ett gemensamt utrymme. Här finns ett valv ner mot Mälaren och nedanför finns nu liksom förr en båtbrygga. Det mesta av transporterna till och från Sprutfabriken skedde med båt. I området fanns också ett hus med lägenheter för de anställda och till detta hus fanns en trädgård. Trädgården finns fortfarande kvar och vid midsommartid kunde alla glädjas av ett överdåd av blommande rosor.

Det är mycket som har ändrats sedan 1920-talet. Bilismen hade kommit för att stanna och nu borde alla större samhällen ha en bensindriven brandbil. Henrikssons sprutfabrik började tillverka motorer av olika slag. Några av lokalerna hyrdes ut och här fanns bland annat ett bryggeri för svagdricka, ett möbelsnickeri och en lunchrestaurang.

Nu skall allt med undantag för det äldsta huset rivas. Idag är det nästan omöjligt att med framgång driva små industrier i området kring Stockholm. Min personliga åsikt är att de vackra husen borde rustas upp till bostäder och att arkitekten Cyrillus Johansson inte får glömmas bort.

I vårt nya bostadsområde Marievik syns ett annat av Cyrillus Johanssons mästerverk. Det är den gamla östra Årstabron, som uppfördes i slutet av 1920-talet, och påminner mycket om en romersk akvedukt. Den tekniska utformningen av bron ansvarade Cyrillus Johansson för.  Han var inte ansvarig arkitekt, utan såg till att alla hållfasthetsberäkningar var rätt utförda. Bron var avsedd för järnvägsvagnar. Det skulle ha blivit katastrof om inte allt var rätt och riktigt gjort. Denna bro är idag K-märkt. I sommarskymningen ser den nästan ut som en ruin i norra Italien.

Källa : Stockholms Stadsarkiv

Carin Önnestam

En fest i en nedlagd snickerifabrik
Artikel om Carin Önnestam i Bättre stadsdel
Carin Önnestams blogg