Krönika: Jag trodde vi skulle bo vid Sjövikskajen livet ut

KRÖNIKA. För nästan 60 år sedan när jag först kom till Sverige, mitt i den svinkalla vintern 1965 – 66, hade jag ingen aning om att jag, vid 80+ års ålder, skulle köpa en bostadsrätt i Svedala i Skåne.

Välkommen att prenumerera på Bättre stadsdel – här

Numera är jag böjd att tro att slumpen eller ödet eller Guds hand – välj den du tror på – leder en på krokiga vägar. 

Så nu sitter jag här i Svedala; har missat Bättre Stadsdels tio – års firande och startat ett nytt liv.

Att jag kom till Stockholm var ingen slump. Efter att ha utbildat mig som NO-lärare i England och fullföljt det obligatoriska provåret för att bli certifierad av Ministry of Education i England beslöt jag att ta time out. Tänkte ta ett års ”time in” i Scandinavia och Stockholm verkade vara ett bra läge som startpunkt.

LÄS ÄVEN: Krönika: När integration blir verklighet på Telefonplan

Därefter grep ödet och kärleken in. Jag återkommer till den senare senare. Arbetsförmedlingen tyckte jag kunde för lite svenska för att tjänstgöra som lärare och föreslog diskbiträde som lämpligt jobb. Jag kuggade på den första arbetsplatsintervjun – nej, det var inte bristande språkkunskaper som spökade – jag var överkvalificerad! 

Nästa intervju för en plats i ett skolkök gick bättre men jag tänkte inte på att när vårterminen var slut behövdes inte diskning. Är ”diskad” synonymt med arbetslös? Det blev jag.

Trist, men jag kunde turista. Åkte norröver i Sverige, västerut till Bergen; båt till Narvik för att uppleva midnattssolen; vidare via Riksgränsen till Luleå och österut till Finland där järnvägen sade ”skog och sjö, skog och sjö, skog och sjö”. Reskassan började tryta – så jag tog en billig båttur Åbo – Stockholm, därefter tåget till Göteborg, spårvagn till Skandiahamnen, hyttlös färjplats till Immingham och hem till far och mor. Vilopaus.

Hade givit mig den på att time out skulle vara ett år. Nu kunde jag  tala svenska någorlunda bra, så åter till Stockholm i augusti 1966. Fick jobb som brevbärare och delade ut brev i Gamla Stan. Träffade mitt livs största kärlek – hade haft ett par mindre tidigare – vid Österlånggatan. Vi fick en dotter, gifte oss och köpte ett renoveringsobjekt i Mälarhöjden. 

LÄS ÄVEN: Krönika: När jag mötte min första korvgubbe – en kärlekshistoria om snabbmat

År 2006 sålde vi huset och flyttade till en bostadsrättsförening vid Sjövikskajen. Trodde vi skulle bor där livet ut. Det gjorde Mary, min fru; jag hade egentligen tänkt bo kvar vid världens bäste läge med utsikt över Marievik och Tanto, affärer, restauranger, umgänge med grannar och i Kvarterskyrkan på kajen. Men ödet!

I somras åt jag lunch med en granne och av någon anledning sade hen “Om du någonsin tänker sälja din lägenhet är jag intresserad”. Bondson som jag är tog vi i hand – avgjort! 

Jag trodde det skulle dröja länge, typ fem till tio år men plötsligen kom jag att tänka på Boverian ett boendekoncept ”Bo som på Rivieran” där innergårdens växter är som vid Medelhavet – gården har glastak. Jag ogillar kylan och för typ 20 år sedan då jag gick i pension diskuterade Mary och jag att flytta till Boverian i Strängnäs men hon tyckte vi skulle vara för långt ifrån barnen och barnbarnen. Tanken lades på is men i september blev det islossning i min hjärna och, av en slump (?) , dök Boverian upp i mitt huvud så jag googlade. 

Jane, vår dotter hade flyttat till Skåne för fem år sedan och ville att jag skulle sköta hennes trädgård så när en lägenhet i Boverian Svedala kom ut på marknaden slog jag till.

Så nu måste jag lära mig förstå skånskan. Heter det him ti Sviidaala (Hem till Svedala) som många svenskar sade när de skulle åka hem till Sverige?

Tack för att du läser Bättre stadsdel. Du prenumererar väl? Då bygger du samtidigt Hägersten-Älvsjös bästa nyhetsredaktion. Välkommen att prenumerera här. Tack!

Vill du skriva en debattartikel eller en insändare? Eller en krönika? Gör det. Mejla:  redaktionen@battrestadsdel.se

Nyhetstips: redaktionen@battrestadsdel.se , 0709-449519

• Boverian
• krönika
• lyssna på artikeln
• majk eyre
• sjövikskajen

• Kommentera