Krönika: När vi var på Biocafé Tellus för att se filmen Så länge hjärtat slår

KRÖNIKA. Min mormor föddes i Midsommarkransen år 1921. Hon bodde på Svandammsvägen i ett gammalt hus som fortfarande står kvar. Hon brukade berätta om Kransen förr, när spårvagnen gick kring Svandammsparken och man såg hästar med vagn. Mormor brukade gå på Tellusbiografen i sin ungdom.

Välkommen att prenumerera på Bättre stadsdel – här

Söndagen den 29 september var jag med två vänner på Biocafé Tellus för att se filmen Så länge hjärtat slår. Min Tellusdag blev mycket trevlig och riktigt lyckad. Innan vi såg filmen gick vi på Tellus café.

Jag vistas mycket i Kransen men hade inte varit på caféet på länge. På väggarna hänger nu häftiga fotografier, porträtt. Utbudet var mycket billigt och jag åt en god macka. Men viktigast är att Tellus café är ett ställe där man träffar likasinnade och coola gamla Kransenbor. Stämningen är mysig och lugn.

LÄS MER: Gatuporträtt av Frantisek Simak & Andreas Norstedt

Tellus café är ett riktigt hederligt och mysigt gammalt fik. Inte som många nya ställen där man inte vet om man är på ett café eller ett diskotek. Jag känner mig inspirerad nu och kommer definitivt att besöka Biocafé Tellus oftare, vill även gå på jazzkvällarna.

Filmen Så länge hjärtat slår handlar om visselblåsaren Stine Christophersen som under pandemin 2020 avslöjade brister i vården av covidsjuka på ett äldreboende i Stockholm.

Innan filmen visades blev Stine Christophersen intervjuad av en trevlig kvinna (Marie-Anne Knutas) från Biocafé Tellus. Intervjun var mycket intressant och Stine berättade att från början var äldreboendet hon jobbade på ett riktigt trevligt ställe, privatägt av ett litet företag, där man kunde skämta med sin chef som var en rolig och bra person. Sedan köpte det vinstdrivande stora företaget Attendo upp stället och inget blev detsamma. 

Både Stockholms stad och Attendo lovade att alla äldre och sjuka skulle tas väl om hand under covid, men i början av pandemin fick de ingen bra vård alls. Sjuka och friska vårdades på samma avdelningar, med påföljden att smittan spreds och friska insjuknade. 

De äldre dog som flugor för att de inte fick rätt vård på Attendos äldreboende där Stine jobbade. Hon ville separera sjuka och friska men ledningen struntade i henne. Det sa man förstås inte till anhöriga utan påstod att man minsann gjorde allt för att ta väl hand om de boende, man ljög. Trots pandemin handlade allt bara om att fylla sängar så att företaget inte gick back.

När Stine gick till media och berättade vad hon såg gav Attendos chefer henne en erinran och sa att hon brutit mot lojalitetsplikten. Det de gjorde var ett lagbrott och två av tre inblandade chefer dömdes när skandalen uppdagats för brott mot meddelarfriheten. Högste chefen blev uthängd i media och blev så hotad att han var tvungen att ha livvakter. Lönebonusar till olika chefer drogs tillbaka, och högste chefens påstod sig ha skänkt bort sin till välgörande ändamål.

Jag vet hur det kan gå till på liknande vinstdrivande äldreboenden då min mormor på 97 år som till slut bara vägde 42 kg fick ett Fentanylplåster mot smärta. Hon brukade inte ens ta en Alvedon. Efter tre dagar med Fentanyl dog hon. Hon fick inte heller under sin vistelse tillräckligt med mat eller vätska utan tynade bort. Personalen gnällde över att vi var på besök för ofta men vi behövde se till att hon fick mat.

Text: Kent, stolt fjärde generationens Midsommarkransbo (Foto: Privat)

På översta bilden: Kent till vänster (med hatt) och vännerna Micke och Eva.

Tack för att du läser Bättre stadsdel. Du prenumererar väl? Då bygger du samtidigt Hägersten-Älvsjös bästa nyhetsredaktion. Välkommen att prenumerera här. Tack!

Nyhetstips: redaktionen@battrestadsdel.se , 0709-449519

• bio
• biocafé tellus
• Krönikor
• tellus

• Kommentera