Krönika: Stjernström – begåvad dramatiker med skarp blick och humor

KRÖNIKA. Intill tunnelbanestationen Axelsberg i Hägersten har gatorna namn efter kända teatermänniskor. En gata heter Stjernströms väg. I äldre uppslagsverk kan man läsa sig till att på konung Oskar 1:s tid var Edvard Stjernström en mäkta känd skådespelare och teaterledare.

Tre gånger gifte denne Edvard sig. De två sista fruarna, Johanna/Jeanette Granberg och Jeanettes äldre syster Louise Granberg, ligger begravda tillsammans med Edvard på Johannes kyrkogård i Stockholm.

Jag går till arkiven.

Där finner jag Jeanette Granberg Stjernströms kåserier, några få av hennes egna pjäser och översättningar, brev till fästmannen Edvard samt – efter hennes bortgång vid 31 års ålder 1857 – nekrologer och minnesbilder. Vid tjugotvå års ålder vågade Jeanette Granberg (som hade skrivit sedan barndomen) göra sin offentliga debut som dramatiker. Anonymt, förstås. Hon var ju kvinna!

FILANTROPEN heter det lilla tendensdramat i en akt som år 1847 uppfördes på Djurgårdsteatern ”med stort bifall”. I december samma år gavs också hennes komedi Mor och döttrar eller namnförväxlingen på Mindre teatern.

Säkert hade Jeanette och hennes äldre syster Louise fnissroligt när de tillsammans, under pseudonymen ”En tok”, författade kåserisamlingen TOKEN. Ritningar ur det löjliga af ögonblickets historia (1851). Humorn är dräpande i kåserierna ”Inträdestal i sällskapet för nyttiga lögners utspridande” och ”Om qvinnans bildning”. Detta skrevs alltså många år innan begrepp som jämlikhet eller feminism hade lanserats:

”Huru ofantligt mycket har ej staten gjort för manskönets bildning! Två stora universiteter, uppfyllda af långa, välvuxna ynglingar, gymnasier och skolor af alla slag. Öfverallt. Och till betalande af alla kostnader, hundratals hemman anslagna, stora summor beviljade vid hvarje riksdag. Men någon högre utbildning unnas ej qvinnorna af staten. Är det kanske en utsökt artighet mot oss qvinnor? Anser man oss af naturen så väl utrustade, att vi icke behöfva någon djupare undervisning? Äro pojkarna så underlägsna flickorna i förstånd att de behöfva studera i nära tjugo år för att bli män, medan qvinnorna anses bilda sig sjelfva?”

Under hennes korta karriär, mellan 1847 och 1857, spelades inte mindre än 26 från franska, tyska, danska och engelska översatta teaterstycken och 17 originaldramer av Jeanette Granberg Stjernström på Stockholms scener. Merparten uppförda på Mindre teatern.

Hon översatte och bearbetade Den ondes besegrare, en folklig komedi med sång och övernaturliga inslag, som blev Mindre teaterns ojämförligt största succé under 1850-talet.

Men aldrig stod Jeanettes namn att läsa på teateraffischen fast det var allmänt känt att hon var författaren. Den riktigt stora framgången fick Jeanette Granberg – under författarpseudonymen ”NEJ och två gånger NEJ” – med skådespelet Läsarepresten. Den pjäsen spelades första gången 11 juni 1850 på Mindre Teatern och därefter 20 gånger.

LÄS ÄVEN: Lenas boktips 1: Perfekta julklappsböcker för alla åldrar

Skådespelaren Edvard Stjernström, som var styresman för Mindre Teatern i Stockholm mellan 1845 och 1850, kände via skvallervägen till Jeanette Granbergs dramatiska begåvning. När han år 1850 tillsammans med sjutton skådespelare – bland andra hustrun Sofia Wilhelmina Lamby – bildade ett eget sällskap och hyrde teatrarna i Åbo och Helsingfors, inledde han sejouren i Åbo med Jeanette Granbergs skådespel Aura.

I november samma år, 1850, fick Mindre Teatern (vars föreståndare var O V Torsslow) en efterlängtad publikframgång. Den historiska tidsbilden Fyra dagar af konung Gustaf 111:s regering spelades hela 35 gånger och pjäsen ansågs så ”storartad” att den, när den slutligen utgick från repertoaren 1854, publicerades på Albert Bonniers förlag.(Det var på den tiden mycket ovanligt att pjäser gavs ut i bokform.)  Författaren till succén: Jeanette Granberg.

När Edvard Stjernströms första hustru hade dött år 1851 lämnade Stjernström och hans sällskap Finland. Året därpå gav hans sällskap ”spektakel” i Norrköping, Göteborg och Stockholm. Under Stockholmssejouren spelade Stjernström rollen som Fiolin i Längtan efter äfventyr eller Perukmakaren och hårfrisören, ett tyskt lustspel som Jeanette Granberg hade översatt och bearbetat.

Till sin nya fästmö Jeanette och sin blivande svägerska Louise skickade Stjernström franska skådespel som systrarna Granberg ivrigt översatte och bearbetade. I november 1854 gifte sig Jeanette Granberg och Edvard Stjernström. Några månader senare köpte Edvard Stjernström Mindre Teatern för 120 000 riksdaler.

Den 2 april 1857 dog Jeanette Stjernström i barnsäng. August Blanche skriver i sin nekrolog över den unga författaren Jeanette Stjernström att Mindre Teatern vann oändligt mycket på äktenskapet mellan den skapande och utförande konsten.

Han tillägger: ”Hon älskade att vara författarinna och att såsom sådan upplysa och gagna men framför allt älskade hon att vara qvinna, värdig dotter, värdig syster och maka”.

Panegyriken i runorna efter hennes död skulle den redbara JEANETTE GRANBERG STJERNSTRÖM nog i-n-t-e  ha uppskattat. Den skarpa blicken och humorn var hennes bästa redskap som kåsör och dramatiker.

Lena Kjersén Edman, Hägersten

• Jeanette stjernström
• krönika
• Lena Kjersén Edman
• stjernströms väg

• Kommentera