”Hit kommer folk i alla åldrar för att njuta”

KRÖNIKA. Tidigt på morgonen dessa heta dagar har jag gått stavgång till Sätra och slagit mig ner på en sliten bänk i parken och njutit av de rikligt blommande vita rosorna. Jag hör ofta att folk säger att det är avskyvärt fult i de nedklottrade sydvästra förorterna och att risken är stor att bli nedslagen. Ingenting av detta stämmer. I Sätra finns det knappast något klotter och husen sedan 1960-talets miljonprogram har renoverats. Har finns mer planteringar och grönområden än på Östermalm och i Sätra finns också en liten botanisk trädgård i en park med mängder av rosor. Detta ligger precis vid en välskött lekpark och inte långt från tunnelbanan.

Rosenparken är en oas nedanför höghusen. Hit kommer folk i alla åldrar för att njuta. Några seniorer är så bundna vid sin egen förort att de inte kommer sig för att åka till Bergianska trädgården för att där ta till sig blomsterprakten och fundera över hur olika växter har kommit till vårt land. Rosengården i Sätra har blivit deras inblick i växternas värld. Här satt jag och funderade på vad en trädgård betyder. Jag lyssnade på hur de morgonpigga jordhumlorna surrade runt. Allt var tyst och stilla, så fridfullt att jag inbillade mig att jag var på en lantlig kyrkogård i Skåne.

Jag började fotografera och lästa på namnskyltarna. Här fanns växter jag aldrig tidigare hört talas om. Dit hörde den japanska malörten, som inte på något sätt påminner om den malört, som växer vild vid tunnelbanespåret i min förort. Den japanska malörten växer i planteringarna i grå tuvor och påminner något om lammöron, men har inte lika mjuka blad.

En annan helt ny växt för mig var stjärnflocka (Astrantia major), som växer vild i sydvästra Europa och som sedan länge har odlats i trädgårdar. Just den vitrosa variant jag såg i Sätra hör hemma i Pyrenéerna och här växer den på bergssluttningarna. Den Heliga Birgitta bör ha sett denna växt när hon på 1300-talet gjorde en pilgrimsvandring till Santiago di Compostela.

Den högresta och storblommiga röda vallmon hade blommat ut och jag knep av två frökapslat för att så i min trädgård nästa vår. Denna art av vallmo är märklig. I antiken hörde den samman med jordbrukets gudinna Demeter, som var mycket ordentligare än de andra gudarna i den grekiska mytologin. Det finns inge tempel till hennes ära i Rom, vilket troligtvis beror på att när templen runt Forum Romanum uppfördes hade Romarriket blivit en krigarnation med härskare, som hoppades att det skulle gå att köpa eller röva livsmedel utanför trakterna kring Rom. Att bruka jorden var ett arbete för slavar eller dåligt betalda arbetare. Livet var annorlunda på Sicilien och här finns ett vackert tempel till Demeters ära bevarad.

Nu har jag en önskedröm. Den är att någon från parkförvaltningen berättar om de olika växterna och hur de har kommit till vart land. Kommer de att bli förvildade så att vi hittar den vid tunnelbanespåret eller på ängarna vid motorvägen mot Södertälje? Stjärnflocka har i Finland och Danmark redan spritt sig ut i naturen.

Carin Önnestam

Artikel om Carin Önnestam i Bättre stadsdel
Carin Önnestams blogg

• carin önnestam
• krönika

• Kommentera