Krönika: Jag vill inte bo i ett industriområde

KRÖNIKA. Tiden går fort; utveckling sker i något lägre takt – eller känns det bara så? I år är det tolv år sedan vi flyttade till Liljeholmskajen.  Men jag vill inte fortsätta att bo i ett ”industriområde”.

Min fru och jag tyckte att det var dags att flytta från hus till lägenhet när vi inte längre hade barn hemma och huset behövde ytterligare en renovering.  Så vi letade efter ett läge närmare city och med bra kommunikationer.  Valet föll på en 3:a på Sjövikskajen som vi köpte ”på ritning”.

Att kunna följa byggprocessen blev en del av vårt helgnöje – vi besökte barracken på kajen som fungerade som JM:s bostadsbutik, såg på när hundratals pålar bankades ned i sankmarken och huset tog form.  I juni 2004 bjöds vi och flera av våra blivande grannar in till ”Sjösättning av Liljeholmskajen”  –  såväl politiker som byggherre sade att detta skulle bli en ny stadsdel. Inbjudan finns här.

Men någon ny stadsdel blev det inte – Liljeholmskajen är, och tycks förbli, en del av Årstadal, som enligt skyltar är ett industriområde – trots flera försök att få staden att sätta upp skyltar som visar var den ”utlovade” stadsdelen Liljeholmskajen är belägen.

Även om det inte har blivit en ny stadsdel har området levt upp till våra förväntningar – med råge.  Grusplanet har blivit ett torg där folk sitter och njuter, barnen leker och klättrar på stora stenar, julgranen lyser upp vintermörkret och Sjöviksdagen äger rum i maj. Fler och fler butiker och restauranger öppnar allteftersom kvarteren byggs vidare längs med Sjövikskajen och upp mot Årstaberg.

Det som vi emellertid upplever som mest positiv är folket som engagerar sig i smått och stort. Vi trivs – men jag vill inte fortsätta att bo i ett industriområde. Kanske dags för ett vallöfte från något parti?

Michael Eyre

Läs mer och svara på enkätfrågan:
Saknar du skylt till kajen?

• JM
• kajen
• krönika
• liljeholmskajen

• Kommentera