VIDEO: Astri – Västertorpsbo sedan 1950: Här är mina tips för att bli 100 år

Astri är en av flera 100-åringar som bor i Hägersten. Hon växte upp i Småland, där hon bland annat konfirmerade sig med Ingvar Kamprad. Och år 1950 flyttade hon in i ett nybyggt höghus i Västertorp, tillsammans med sin make.

Välkommen att prenumerera på Bättre stadsdel – här

Där bodde hon i över 70 år, ända tills pandemin bröt ut. Då flyttade hon till Fruängsgårdens vård- och omsorgsboende.

För ett par veckor sedan fyllde hon 100 år.

– Det har varit roligt, men också jobbigt. Många gånger har jag frågat mig själv om jag skulle orka överleva till 100, och det har jag tydligen gjort, säger Astri.

Födelsedagen firades stort, tillsammans med släkten. Totalt var de 14 personer som åt mat på Enskede Värdshus, berättar Astri. Därefter har det även varit kalas här på Fruängsgården, med tårta och kaffe.

Men något grattistelegram från Kungen, som alla 100-åringar i Sverige ska få, har ännu inte kommit. Det är tråkigt, tycker Astri.

Vad är receptet för att bli 100 år?
– Jag har inte rökt, och jag har druckit väldigt lite vin och sprit. Sen jag blev pensionär så har jag gjort gymnastik varje morgon. Och så har jag varit med i Friluftsfrämjandet och en vandrarförening.

Hon fortsätter:
– Men jag vet inte varför jag blivit så gammal. Kanske för att jag är uppväxt på en bondgård. Det ger nog en viss motståndskraft. Sen så har jag motionerat mycket i mitt liv. Jag har cyklat, åkt skidor och vandrat, och det tror jag har gjort sitt till. Och så har jag varit lite åt det vegetariska hållet.

Att motionera har varit viktigt för Astri. Att röra på sig underlättar i den ensamhet som oundvikligen följer med åldern. För 20 år sedan dog hennes make, och av totalt fem syskon är hon sist kvar i livet.

Själv har hon inte skaffat några barn. Hon medger att det hade varit trevligt. Samtidigt har hon spenderat mycket tid med sina syskonbarn och deras familjer, vilket inte minst förgyllt hennes tillvaro på äldre dagar.

– Varje dag har jag funderat på om denna dag blir den sista. Framför allt nu på senaste tiden, inför 100-årsdagen.

LÄS ÄVEN: Sologym öppnar i Fruängen: Vi riktar oss till en helt annan publik

Hon flyttade hit till Fruängsgården för tre år sedan. Dessförinnan bodde hon i Västertorp i 72 år. Hon och maken flyttade dit, till ett nybyggt åttavåningshus intill Lugnets lekpark, år 1950.

– Det var väldigt fint. Vi sa att Västertorp var söderorts Östermalm för det var så fint med alla grönområden och skulpturer. Det finns så mycket för barnen där, vid Lugnets lekpark.

Astri föddes i Agunnaryd socken i Småland, och växte upp på en bondgård. Men det här med lantbruk och att mjölka kor var inget för henne.
– Jag satt mest och läste och broderade som liten.

Agaunnaryd var även hemsocken för Ingvar Kamprad, grundaren av möbeljätten IKEA och enligt uppgift tog Astri och Ingvar konfirmationen samtidigt.

När hon började skolan som sjuåring var det en stor omställning. Astri hade hittills inte haft några lekkamrater, bondgården var hennes lekland, och syskonen var så pass mycket äldre att de var vuxna när hon föddes.

Hon gick gymnasiet i Ljungby, en stad några mil väster om Agunnaryd, där hon bodde hos en kvinna som hade skolhushåll. Under loven passade hon på att åka hem till familjens bondgård. 100-åringen minns sin studentexamen väl.

– När jag tog realexamen fick vi grå mössor. Det var lika högtidligt i lilla Ljungby som det är idag med studentexamen och studentmössor, här i Stockholm, säger hon och skrattar.

Den 1 maj år 1945 kom 20-åriga Astri till Stockholm för sitt första riktiga jobb, på Handelsbanken. Då bodde hon som inneboende på Artillerigatan. Och en vecka senare stod det klart att andra världskriget var över.

LÄS ÄVEN: Nischad dagverksamhet i Hägerstenshamnen får ministerbesök: Vi har det som behövs

Deltog du i festligheterna på Kungsgatan den 8 maj?
– Nej, för jag visste inte om att det var ett sånt firande här i stan. Jag satt ju hemma på mitt rum. Men min fästman var ute med sina två bröder. Jag hade inte känt av kriget så mycket, men jag tyckte det var skönt att det blev fred.

Enligt Astri var det en stor fördel att bo på bondgård under krigstiden. Många av de varor som var på ranson fanns ju redan på bondgården.

Ransoneringen pågick ända fram till år 1951, och Astri minns det som en egendomlig tid. Dels eftersom tilldelningen av varor kunde skilja sig mellan olika samhällsgrupper. Bönderna fick exempelvis all tilldelning i smör, berättar hon, medan stadsborna fick hämta ut en del margarin och en del smör.

Dessutom var ransoneringsvarorna ofta en fråga om prioriteringar. Det var Astri och hennes blivande make varse. Hon berättar att de var i kyrkan år 1950 för att ta lysning inför det kommande bröllopet.

– Prästen sa då att ”Nu ska ni komma ihåg att begära extra tilldelning”. Jag och min make var så inställda på att bara begära tilldelning på Systemet, för vi var oroliga att det annars inte skulle bli någon sprit på vårt bröllop. Men då sa prästen: ”Nej, det jag menar är att ni ska be om kaffetilldelning”.

Hon fortsätter:
– Sen var det också ransonering på kött och bröd. Och framför allt på kaffe, kombinerat med tobak. De som rökte, de fick inte så mycket kaffe.

Om du jämför hur samhället är nu, kontra när du var ung, hur skulle du beskriva utvecklingen?
– Jag sa till min kusin att det var mycket bättre förr. Men då sa hon: ”Tänk tillbaka på när vi var barn. Vill du ha det likadant idag?” Och det vill jag ju inte. Mycket har blivit bättre. Bostäderna, exempelvis. Och folk är friskare.

LÄS ÄVEN: Åtal för grova bedrägerier mot många äldre – så har ligan jobbat

Astri konstaterar att det var en annan tid när hon var liten. Inte långt innan hon föddes hade spanska sjukan härjat i Europa. Och som treåring var hon själv nära att dö i kikhosta.
– Det var mycket sjukdomar som raserade när jag var barn. Sjukdomar som vi nu kan vaccineras mot.

För några veckor sedan blev en 16-årig pojke ihjälskjuten i Fruängens centrum, alldeles i närheten av Fruängsgården. Att så många ungdomar mist livet i skjutvapenvåld i Sverige de senaste åren är sorgligt, menar Astri.

Vad känner du kring att dessa ungdomar aldrig fick chansen att bli 100 år?
– Det är väldigt sorgligt. Jag tänker på familjen till den som blir skjuten, men också på familjen till den som utför mordet. Jag tänker på hur många som berörs och på hur svårt det måste vara för släkt och anhöriga. Det är förfärligt att unga människor går och tar livet av jämnåriga.

Tror du att utvecklingen kan vända?
– Det är min förhoppning. Jag hoppas på det. Vi måste tro på det, för det här får inte fortsätta.

LÄS ÄVEN: Hon startar initiativ efter mordet i Fruängen: Detta måste förändras

Idag är Astri för gammal för intensiv träning. Men hon följer med i rullstol när personalen anordnar utomhuspromenader. Därtill gåtränar hon varje dag. Och hjärnan ser hon till att träna med korsord, frågesport och ljudböcker.

Tanja, som är kulturombud på Fruängsgården, berättar att Astri är en social person som deltar på de flesta av deras aktiviteter.
– Hon är så omtyckt av vännerna och personalen på hennes avdelning, säger Tanja.

Astri Hessling 100 år – från Småland
Favoritmåltid: En god grönsakssoppa med hemodlade grönsaker och gott kött. Och till efterrätt en hemlagad, småländsk ostkaka.
Favoritartist: Lasse Lönndahl
Bästa livsminnet: Att gifta sig och flytta till ett eget hem i Västertorp. Och att få en gråmössa på huvudet vid realexamen: ”Det var något nytt”

Tack för att du läser Bättre stadsdel. Du prenumererar väl? Då bygger du samtidigt Hägersten-Älvsjö-Skärholmens bästa nyhetsredaktion. Välkommen att prenumerera här. Tack!

Vill du skriva en debattartikel eller en insändare? Eller en krönika? Gör det. Mejla:  redaktionen@battrestadsdel.se

Nyhetstips: redaktionen@battrestadsdel.se , 0709-449519

• 100-åring
• födelsedagsfirande
• Fruängsgårdens vård- och omsorgsboende
• långt liv
• ransonering

• Kommentera