KRÖNIKA: ”Sin dagisfröken bär man med sig hela livet”

KRÖNIKA. ”Hemma igen i Hägersten efter vår semester (i solen!) läser jag nyheten att förskolorna i Hägersten skall spara 2 procent av sin verksamhet. Inflyttningen till stadsdelen ökar behovet av dagisplatser  och då måste man spara på förskolorna. Det är väl gungorna och karusellerna som gäller, man drar in på det ena och kan satsa mer på det andra. Man sparar på vikarier till exempel, och kan därmed erbjuda fler förskoleplatserplatser. Nåt sånt, kanske. Föräldrar är protesterar (Bra, fortsätt med det!) och ansvariga försäkrar att verksamheten inte skall bli lidande.

Jag ser tillbaka på mina barns dagistid som en ljus och lycklig tid. Känslan när man kom in på dagis för att hämta och blev mottagen med kramar och ett barn full av nya berättelser  andades  tillit och trygghet. Och alla de gånger som det stormade  utanför och innanför vår familj fanns dagis där som en trygg hamn att skeppa in barnen i. Och den största tillgången på dagis var alltid personalen. Det som barn mest av allt behöver är vuxna som de kan knyta an till, känna sig sedda av och trygga med. Personalen är en ram för hela verksamheten men svarar också för ett innehåll och ett budskap. Sin dagisfröken bär man med sig hela livet.

Jag går och handlar och tar med mig en gratistidning som har nyheten på sin förstasida. Det har blivit en politisk strid och frågan är hur man ska spara och var. Jag hoppas att man inte behöver göra några besparingar alls. Lite längre fram i samma tidning läser jag om en förskola som såldes till en privat aktör för några hundra tusen. På tio år har hon hämtat ut 12,5 miljoner från sitt bolag, alltså förskolorna, plus sin lön. Och som grädde på moset har nu bolaget sålts för ännu fler miljoner.

Och nu kan man bli riktigt, riktigt upprörd. Finns det någon människa i hela världen som tycker att detta är okej? Oavsett vilken politisk färg man bekänner sig till. Problemet verkar inte vara att pengarna saknas utan att de finns på fel ställe i fel tid.

Jag avslutar med några ord av den amerikanske författaren Robert Fulghum som förklarar hur viktig dagis är oavsett vilken politisk makt som regerar och vilka beslut som än fattas (min översättning).  ”Det mesta om det jag verkligen behöver kunna om livet, vad jag skall göra och hur jag skall vara lärde jag mig på dagis. Visdomen fanns inte på de akademiska höjderna utan i sandlådan på dagis. Dela med dig, var juste, slåss inte, lägg tillbaka sakerna där du tog dem, sov middag varje dag, se upp i trafiken, håll varandra i händerna och håll ihop. Varje dag bör du lära dig något nytt, tänka lite, rita lite, sjunga lite och dansa lite”.

Maria Fors

Läs också
Hallå där Maria Fors, Bättre stadsdels nya krönikör
”Hit flyttar fler människor än någonsin. Välkomna!

• förskolan
• krönika

• Kommentera