DEBATT. Då och då drabbar frustrationen oss stenhårt. Att bedriva elitidrott för damer i Stockholm? Många gånger funderar jag/vi på varför gör vi det.

Är du en förening med hemvist i Stockholms kommun och spelar i någon av de högsta ligorna kan du inte räkna med att få spela dina hemmamatcher i en och samma arena. Inför innevarande säsong meddelades vi att vi inte kan räkna med Brännkyrkahallen för Spårvägens hemmamatcher då vi ”inte är ett elitlag”. Stockholms idrottsförvaltning räknar inte Damallsvenskan som elit och då måste vi räkna med att spela hemmamatcher på olika arenor. Där tid finns till att förlägga matcher. Förbund och politiker har inte samma syn på idrottslig verksamhet som idrottsförvaltningen i Stockholm. Hos Svenska Handbollsförbundet är Damallsvenskan elit, och vi bedriver verksamheten utifrån det.

Denna säsong spelar Spårvägen HF två hemmamatcher på bortaplan. Vi tackar tjänstemän i Stockholms Handbollsförbund att det bara blev två hemmamatcher borta men baksidan med att damallsvenskan inte är prioriterad blir att ett antal matcher i Brännkyrkahallen förläggs till tider som klockan 18.00 eller 19.00 på söndagskvällar istället för runt klockan 15.00 på eftermiddagen, vilket är prioriterad tid.  Sämre inramning med färre personer i publiken är ett faktum och ekonomiskt och sportsligt blir det ett stort bakslag. Barn och unga i föreningar som bjuds in kan mer sällan uppleva sina idoler i A-laget på plats då matchslut är bortom läggdags.

Basen för framtida publik och sportintresse får allt sämre möjlighet att uppleva idrott live. Fotbollsträning inomhus kan gå före ett damallsvenskt handbolls-arrangemang.

Vi frågar Stockholms idrottspolitiker om elitidrott är viktigt. Ja blir svaret. Vi frågar varför och svaret från så gott som alla är att unga har förebilder och idoler vilket lockar fler barn och unga till ett aktivt liv – det är bra för individen och samhället i stort. På frågan om hur föreningar med elitverksamhet märker att politikens beslut underlättar elitverksamhet och därmed bidrar med förebilder som lockar fler att idrotta blir alla politiker oss svaret skyldig.

Om föreningarna skall lyckas skapa verksamheter som lockar fler att idrotta är det av oerhört stor vikt att det finns en hemvist. Här är vår hemmaplan, det här är ”hemma” – det är oerhört viktigt inom idrotten att få känna så. I Stockholm, Sveriges rikaste kommun, är det inte alla förunnat att ha en fast hemmaplan. Undantaget är de få föreningar som tilldelats hallvärdskap i stadens arenor.

Varför flyr etablerade elitidrottstjejer Stockholm? Otaliga är de (nära 30 stycken sedan 2008) som har ambitionen att utvecklas inom sin idrott, men som konstaterat att det kan inte ske i Stockholm. Förutsättningarna saknas och Sveriges rikaste kommun har inte råd att erbjuda arenor och förutsättningar för alla de som vill idrotta med inomhusidrotter.

Bristen på arenor diskvalificerar Stockholm i jämförelse. Under några år har staden aviserat att ingen som spelar i seniorlag i Stockholm kan räkna med träningstid före kl 21:00. Vi bara väntar att det skall bli ett faktum och i så fall är det slutet på verksamheter som lockar barn och unga att idrotta. Osäkerheten ligger som en våt filt över framtidsplaneringen. I Stockholm, denna underbara stad går damidrotten mot en tynande tillvaro.

Vad står då till buds för Spårvägen Handboll? Att flytta verksamheten till någon av kranskommunerna skulle ge bättre förutsättningar att utveckla föreningen och därigenom kunna behålla spelare och locka fler till handbollen. Baksidan är en utarmning för Stockholms barn och unga som varje år får allt sämre möjligheter inom idrotten. Vi upplever att Stockholms kranskommuner ser ett större värde av idrottande barn och unga. Men vi vill vara en Stockholmsförening, vi vill! Frågan är om det är möjligt? Politiker i Stockholm ge oss ett uns av hopp!

Kjell Windahl, ordförande, Spårvägen HF Stockholm