Krönika: Därför är det så härligt med fest i staden

KRÖNIKA. ”Jag gick sakta hem genom stan igår. Med sällskap som jag kanske inte hade valt om jag fick välja, men ändock, en fin stund att begrunda sommarnatten i Stockholm på. Den del av Stockholm jag nu befann mig i.

Tonårsfesterna i stora villor stod som spön i backen. Musiken vibrerade ut i natten och in genom varenda fönster i villakvarteren, ja, ända in i det nockebyska villakaklet. Tänkte att nu ringer någon polisen snart.

Och det var underbart. Finns det liv finns det hopp. Och det finns det i ungdomen.

De festar som om livet inte hade en morgondag. De kan släppa allt och vara i nuet. Och bara ha kul! Och på sommaren kommer alla trötta vinterbleka ut och vill kasta av sig måstekostymen. Det blir lätt lite bullrigt då. 

LÄS ÄVEN: Krönika: Därför är det viktigt med lokala proteströrelser – se på Telefonplan

Den 50-årsfest jag gick i från var snudd på (eller jo faktiskt) liknande. Underbar med massor av dans, mingel, trams och flirt. Och jag har saknat det där rena hyllandet av livet som en bra fest utgör. Det där att få känna sig fin, träffas, flirta dansa och liksom bara larva sig. Leka lite. Men kl 22 var sällskapet tvungna att stänga ner. Festen ägde rum i gemenskapslokal med grannar ovanför. (Sen fortsatte historien på annat håll, men det blir en annan krönika).

Jag läser ett argt inlägg av en annan granne i en av alla dessa otaliga Hägerstensgrupper på sociala media. Ilskan riktar sig emot boende som festar så det hörs över hela gatan. Tråden mynnar ut i attt grannen ska ta ett snack med festarrangörerna. Det enda riktiga, enligt mig. Finns det något tråkigare än att inte vara bjuden till en fest och tvingas lyssna till eländet? Lägg därtill att behöva ”gå upp och jobba” dagen därpå. 

Gemenskap under festliga former har varit central under hela människans historia. Vardagens krav på människan och samhällets sociala kitt som skulle upprätthållas till varje pris, krävde festiviteter för att härda ut. Eftersom det normalt finns konflikter och sociala hierarkier mellan människor. 

Festen har en klart gränslös karaktär, som suddar ut roller och som i historien,  gjorde att människor i en strikt samhällshiearki fick möjligheter att umgås över gränserna. Festen utgjorde ett undantag från de hårda kraven. Men med festens gränsupplösande potential hotar den också ordningen, och ofta genom historien, den av religiös karaktär. 

LÄS ÄVEN: Krönika: En trädgårdsmästares iver

Några minns kanske det högljudda debatterandet av ”Dansbaneeländet” med osedliga möten mellan könen och fylleri som ledde till att dansbaneplatserna till slut upphörde. Spänningen mellan fest och vardag och ordning och kaos har följt oss människor med skördefesten, gillen och högtider Båda företeelser är nödvändiga i ett människoliv men inte helt lätt att balansera. I synnerhet inte i ett urbant landskap där arbetslinjen är chefsideologi.

Människor som kan festa är dock något viktigt på spåren, tycker jag 

Var har vi hamnat då grannar köper dyra bostadsrätter ovanför en kulturförening som Tellus och klagar på ljud därifrån? Tellus biograf har under perioder tvingats stänga ned delar av sin verksamhet såsom konserter och bio. Varför händer detta nu? Tellus har funnits i samma lokaler sedan 1986.

Anledningen till denna ”stör mig inte-filosofi” är förmodligen att man är så stressad av livets nödtorft att man behöver konstant vila. 

Ovälkomna ljud kan vara fruktansvärda. I den urbana världen där vi bor vägg i vägg och ska leva så kommer ljudnivåer att inskränkta på vårt space då och då. Det gäller att förhålla sig till ett rimlighetskriterium. Kägelbanan på Mosebacke, en anrik mötes-och festplats gick samma öde till mötes, klagande grannar gjorde att verksamheten helt tvingades stänga ned. 

Jag är också trött och vill ha lugn och ro. Ändå känner jag glädje när grannföreningen festar till det i sommarnatten. Jo, jag kan sucka högt när jag är trött och de inte slutar vid 22.00 men någon annan gång är det jag ssom låter mig svepas med och glömmer tid och rum. 

LÄS ÄVEN: Krönika: Midsommardans och lek i Tarzanskogen – så levde vi förr i Mälarhöjden

Vi bor i en levande stad. 

Jag kan inte tänka mig något värre än att bo i en sovstad. Det är vi som bor här som utgör vår stadsdel. Vi är annat än arbetande och sovande människor. Vi låter, äter, umgås, bråkar, flanerar, insuper kultur, går på bio, lyssnar på musik, hänger. Men vi måste också kunna kommunicera med varandra. Ibland en utmaning. Den som vill ha en helt tyst stad kanske ändå bör överväga om staden är det bästa alternativet för hen? 

Om detta må vi tvista. Och vi har inte sett slutet än.

Tack för att du läser Bättre stadsdel. Bli gärna medlem. Då bygger du samtidigt Hägersten-Älvsjös bästa nyhetsredaktion. Välkommen att bli medlem här. Tack! 
Nyhetstips: redaktionen@battrestadsdel.se , 0709-449519
Här finns Bättre stadsdels nyhetsbrev 

• fest
• krönika
• Vanessa Gustafsson

• Kommentera