”Detta är lite av en motståndsrörelse”
aspudden Publicerad 23:18, 26 mars 2016Bättre Stadsdel inleder nu en serie om det litterära Aspudden. Ingen annan stadsdel i Hägersten-Liljeholmen som är så besatt av böcker.
Individuella features om den så kallade triumviren – Aspuddens Bokhandel, Hatts Antikvariat, Aspuddens Bibliotek – kommer snart på Bättre stadsdel.
Men först ut är Föreningen Amatörbokbindare i Hägersten, ett än mer anakronistiskt sällskap som håller till i en liten källarlokal på Blommenbergsvägen 147, undangömt bakom ett cykelförvaring.
Dock en liten varningsflagga: en nyfiken journalist måste ta varje uppdrag som det kommer, och besöket i bokbindareföreningen handlar snart mycket mer än om konsten att förgylla en bok i clothe och präglat läder.
Ärlig talat, det är faktiskt hela charmen med hyperlokal journalistik: ett spontant besök, vare sig det är på Manhem Café, Fenix eller en Bangolfklubb, leder ofta till ämnen långt ifrån själva syftet med besöket, och då får man ta den tid som krävs.
Bokbindareföreningen är inget undantag.
Författaren och den tidigare DN-medarbetaren Per Landin tar emot en halv trappa ner i föreningens lokal.
Stig Larsson har beskrivit Per Landin som ”en av de främsta prosaisterna i dagens Sverige”. Tolv år på DN, ett par år i Berlin. Numera författare till 15 böcker. Efter tre år i bokbindareföreningen är Per nu ordförande och gillar det stark.
Efter den obligatoriska rundan bland bokpressar, papperskärare, hyllor fyllda med förgyllaverktyg, böcker, papper, lim, läder, clothe, sax, och dylik går snacket snart över till dagens mediesamhälle.
– Ja, detta är lite av en motståndsrörelse, medger Per, om kursverksamheten på bokbindareföreningen.
[red. anm: Det går hand i hand med trenden om färgläggning och stickning, t.ex]
– Att förgylla och binda en bok handlar inte om innehållet, utan om formen och konsten. I början ville jag göra något beständigt hållbart för kommande generationer och inte bara lägga ut böcker i molnen. All digitalisering i världen gör att pendeln slår tillbaka lite nu. Hur ska det ser ut om 200-300 år? Det finns ett mänskligt behov att lämna spår flera tusen år efter sig. Det är en drivkraft som många känner än idag!
– Det skulle vara svårt för mig att bara skriva för en webbtidning, säger Per, en kommentar som går hem minst sagt!
Per pratar gärna om sin tid som journalist på DN, då det fanns resurser nog för att skicka ut honom på reportageresor flera gånger per år. Då de stora dagstidningarna i Sverige, och i övriga världen, hade en monopolliknande situation över informationen och fick stora annonsintäkter.
– Idag lever vi i en hyper-demokrati utan riktiga ’informationgatekeepers’ där alla agerar som egna nyhetskanaler. Paradoxalt nog, är det samma situation som innan tidningar uppfanns. Men digitalisering eller inte…den ena utesluter inte det andra. Själv tycker jag det är så roligt att binda böcker.
En sista fråga: Asp-boken eller Bok-Udden?
– Ha, ha!
Text och foto: Alex Farnsworth
Mer information om föreningens kurser
Mest lästa just nu:
- Signalfelet på röda linjen fortsätter – så löser resenärer vardagen
- SL: ”Ny”app – gör det enklare att resa i Stockholm – så fungerar den
- Förslag: Flytta rådjuren från Herrängen
- Staden säljer mark på Lövholmen till Skanska
- Guide: Här kan du fynda second hand-kläder i Hägersten–Liljeholmen – 9 butiker: Det blir lite som en sport
Följare 19,5k