”De gula husen påminner om sagornas riddarborgar”

KRÖNIKA. Det vilar en sällsam fridfull stämning bland de hundra år gamla husen i Midsommarkransen. De är gula och påminner en aning om sagornas riddarborgar. Under många år har jag funderat över vilka som skapade dessa skönheter. Arkitekten var Albin Brag och ansvarig civilingenjör för att husen fick tillgång till elektricitet, vatten, avlopp och stadsgas var Percy H-son Tamm. Båda dessa män hade konstnärliga intressen, arkitekten målade akvarell och formgav mindre statyer och civilingenjören sysslade med stuckatur.

Vid sekelskiftet 1900 var det akut bostadsbrist i Stockholm. Vår huvudstad sjöd av tillväxtsiver . Något måste göras. Problemet var att det saknades billig tomtmark för nya hus.

I Midsommarkransen hade det tidigare funnits lera och här hade tegelbruket Tellus startat.  När leran tog slut såldes marken år 1907 till  ett företag, som ägdes av Olof Aschberg och hans far. De nya ägarna hade  för avsikt att stycka av villatomter. Detta skedde i liten skala i ett område norr om nuvarande Vattenledningsvägen.

Efter något år gick det trögt att sälja villatomter. Vårt land hade drabbats av lågkonjunktur och sommaren 1909 blev ett krisår för många företag. Flera arbetsgivare  kom överens om att för att på sikt kunna rädda både företag och jobb åt arbetarna  måste lönerna sänkas. Detta var något som de nybildade fackföreningarna inte kunde acceptera. Det visade sig genast omöjligt  för fackföreningarnas ledarna att komma överens med arbetsgivarna.

Resultatet blev att det utbröt en strejk den 4 augusti 1909. Sverige stod i det närmaste stilla under tre månader. När strejken avblåstes i november var strejkkassorna tömda och många arbetare  kunde gå tillbaka till sina arbeten. Företagsledningarna passade i samband med att strejken blåstes av att avskeda många, som varit fackligt aktiva. Detta hade till följd att fackföreningarna tappat hälften av sina medlemmar och att de arbetslösa arbetarna emigrerade till USA.

Konflikten på arbetsmarknaden förde med sig att det dröjde något år innan Olof Aschberg kunde starta byggandet av nya bostäder. Han satsade pengar i Förstadsbanan, en spårvägslinje som började vid Slussen och slutade i Mälarhöjden. Nu ändrade de styrande i municipalsamhället Liljeholmen stadsplanen.  På de tänkta villatomterna skulle det byggas hyreshus i tre våningar.

Olof Aschberg beslöt sig för att behålla tomterna.  Hans hus skulle bli både vackra och moderna. Nu började förhandlingar med Stockholms stad.  I husen måste den moderna lyxen i form av rinnande vatten och avlopp i köket. stadsgas till spisen för matlagning och elektricitet finnas. Ansvarig för att arbetet med detta sköttes omsorgsfullt blev civilingenjör Percy H-son Tamm.

Det märkligaste med det nya bostadsområdet var valet av arkitekten Albin Brag. Det var en arkitekt på modet. Han  hade ritat skolor, sjukhus och privatvillor i bland annat Lidingö. Det måste  bli fint att bo i Midsommarkransen.  Det var som om Olof Aschberg ville skrika ut att ingen hade rätt att se ner på den nya förstadens arbetare.

Albin Brag hade först studerat till arkitekt i Stockholm och efter detta vidareutbildat sig på det tekniska universitetet i München. Hans studietid i Tyskland sammanföll  med jugend. När det gällde arkitektur skulle alla som betraktade husen utifrån uppfatta något av naturens skönhet. Takens enformighet skulle brytas av med små utskott och i hörnen borde det vara torn som till sin form påminde om vårens första murklor. Huset skulle vara ljusa. Albin Brags  hus i Midsommarkransen påminner mycket om de utställningshus, som visades på internationella utställningar.  Väggarna blev klart gula, som blev en fin kontrast till de röda taken. Det fick inte glömmas bort att hyresgästerna  måste få tillgång till natur. Därför ritades en liten park in på berget mellan husen och nedanför blev det en liten lekplats för barnen.

Problemen tornade upp sig för Olof Aschberg. Lägenheterna var vackra och moderna, men för många var hyran för hög. I varje hus fanns det flera tomma lägenheter. Dessutom hade det kommit till en farlig konkurrent. Aspudden låg närmare förstadsbanan och här byggde företaget Manhem lägenheter med ungefär samma standard som i Midsommarkransen. Även här anlitades Albin Brag som arkitekt. I Aspudden var  naturen annorlunda än i det bergiga Midsommarkransen.  Husen ställdes i rader och mellan dessa blev det öppna gårdar med träd, planteringar och mycket små lekplatser.

När allt var klart gjorde Albin Brag en staty, som han skänkte till Manhem. Den fick namnet “Fontänen” och moraltanterna förfasade sig. Statyn är mycket levande och den står fortfarande kvar: Ibland är det någon som inbillar sig att den blir levande under frostens vårnätter. För att förhindra att den fryser sönder brukar en flicka dra på den en sliten tröja.

Aspudden blev inte som Albin Brag hade tänkt sig.  Lägenheterna var små och avpassade för en liten familj, som så småningom skulle skaffa sig en större bostad. Detta skedde inte. De nya hyresgästerna hyrde ut sängplatser och det  kunde trängas upp till åtta personer i en liten tvårumslägenhet. Resultatet blev att husen snabbt blev slitna och fick med tiden stora renoveringsbehov. Nu är husen renoverade och att gå runt på innegårdarna är som att komma tillbaka till det tidiga 1900-talet i en tysk småstad.

Olof Aschberg  önskade också hedra sin förstad. Han  sökte upp skulptören Karl Andersson och de kom överens om att det skulle bli en staty, som föreställde Puck. Inspirationen hämtades från William Shakespeares pjäs “En Midsommarnattsdröm”.  Den sattes på plats år 1912. Det var året efter det att Olof Aschberg bytt politisk  inriktning och blivit socialist.  Han  brukade Ibland säga att arbetarna  var lika skärpta som studenterna. Om de bara fick tillgång till ledig tid, bra belysning och böcker kunde de ta till sig lika mycket kunskap på egen hand som en student kunde på Uppsala universitet.

För alla, utom hängivna  älskare av Stockholms sydvästra stadsdelar,  säger namnen Olof Aschberg, Percy H-son, Albin Brag och Karl Andersson ingenting. För  mig berättar de en lång historia om viljan att skapa vackra bostäder utanför Stockholms centrum.

Carin Önnestam
Carin Önnestams blogg
Mer om och av Carin Önnestam här.

• carin önnestam
• krönika

• Kommentera