”Denna gestalt skulle alla oberoende av kön kunna spela”

KRÖNIKA. ”I Midsommarkransen finns det flervåningshus som är drygt hundra år gamla. De uppfördes under en tid när området inte tillhörde Stockholms stad utan var en del av Brännkyrka socken. Det var högkonjunktur och Stockholm växte så det knakade. Det stora problemet var att det saknades bostäder. Då gällde det att börja leta efter mark utanför stadsgränsen vid Hornstull.

Det var inte bara tomtmark det var brist på. För att bygga bra hus behövdes tegel och lycksökare började leta efter lämplig lera. Leran fanns vid Midsommarkransens krog och här startades år 1905 tegelbruket Tellus. Det visade sig dock snart att det inte fanns tillräckligt mycket lera för att tegelbruket skulle löna sig. Det gick några år senare i konkurs och företagets enda tillgång var marken.

Då ingrep den judisk-ryske bankiren Olof Aschberg och startade tillsammans med några tongivande socialdemokrater ett byggföretag. Det första de gjorde var att köpa Tellus konkursbo och på marken bygga flervåningshus för arbetare. I husen skulle det finnas rinnande vatten, vattentoaletter och elektricitet. Allt detta var då en okänd lyx för många av Stockholms fabriksarbetare. Det är dessa hus som fortfarande finns kvar vid bland annat Tegelbruksvägen.

Olof Aschberg hade läst de böcker som Karl Marx skrivit. Han var övertygad kommunist och ansåg att arbetarna aldrig skulle kunna resa sig ur sin förnedring om de inte hade en egen bank som de kunde lita på. Den fick namnet Nya Banken och hade sitt kontor i ett nu rivet hus vid strax intill Sergels Torg.

Olof Aschberg, som kallades för Den Röde Bankiren, hade visioner. Arbetstiden i fabrikerna måste bli kortare och alla arbetare måste få tillgång till samma kulturutbud som borgarna. Han brukade ofta säga att en vanlig arbetare kunde bli lika bildad som en student om han eller hon utöver böcker fick tid för vila och rekreation  samt  god och billig  belysning i hemmet.

Den Röde Bankiren var känd för sitt stora kulturintresse. En av hans favoritförfattare var William Shakespeare. I skådespelet ”En Midsommarnattsdröm” fanns det mycket som borde fängsla folket i den  nya stadsdelen Midsommarkransen, tyckte han.

Alla, skulle precis som pjäsens hantverkare, kunna spela amatörteater och i skådespel kunde de gyckla med överklassen. Här kunde man ostraffat använda åsnehuvuden som masker.  I skådespelet En midsommarnattsdröm spelade den mytiska skogsvarelsen Puck en stor roll. Denna gestalt skulle alla oberoende av kön kunna spela.

I Midsommarkransen måste det finnas grönområden, där alla kunde samlas varma sommarkvällar. I den lilla parken i kvarteret Junikullen finns en staty av Puck. Den är utförd i brons och skapades år 1912 av Carl Andersson Det är en gåva till stadsdelen av  Den Röde Bankiren.”

Text: Carin Önnestam

• carin önnestam
• krönika
• Midsommarkransen
• Olof Aschberg

• Kommentera