Simon kärleksbombas på Älvsjö station: Här känner jag mig fri

Varje morgon vid Pressbyrån på Älvsjö station finns alltid ett bekant ansikte Hans gitarrspel och sång ljuder genom hela tunneln till tågstationen. Bredvid den gitarrspelande och sjungande mannen med det stora skägget sitter också en hund lydigt. Men vem är han? Vem är mannen som åker ända från Norrtälje till Älvsjö varje dag för att spela och sjunga? 

Simon Peter heter mannen som underhåller på stationen. Simon föddes 1967 i Lancashire i England, och kom till Sverige som tonåring tillsammans med sin far som hade träffat en svensk kvinna. Simon växte upp i Haninge och när han blev äldre jobbade han som fastighetsskötare. Han fick tre barn och är idag frånskild från mamman. 

Under barnens uppväxt skedde en förändring i Simons liv. Han hade, som de flesta andra, ett materialistiskt liv där jobbet tog mycket fokus.

– Arbetstimmarna tickade iväg, berättar Simon när vi träffar honom en förmiddag på stationen. 

Tills en dag då han kollade på sin gitarr som sedan länge hängde på väggen i hemmet.

– En dröm jag haft hade kommit i kläm och då kom jag på det. Jag ville  börja syssla med musik och lära mig spela gitarr på riktigt, säger Simon.

Simons yngsta barn Oliver Thompson är 28 år idag. Simon skilde sig när Oliver var 10 månader. När Oliver var liten bodde han då och då hos sin pappa. Oliver minns att det var när han gick i mellanstadiet som hans pappa ville bli musiker.

– Han har alltid gått emot strömmen. När jag gick i fyran fick han en idé om att han skulle bli musiker. Det var då han sa upp sig från sitt jobb. 

Ett tag senare stod Simon i Gamla stan med gitarren på ryggen. Han ville bota sin scenskräck och i de gamla kvarteren hittade han sin testpublik. 

– Det tog mig en hel timme innan jag vågade spela något.

Men när han började spela visste Simon att det var det här han ville göra. 

Flytten tillbaka till England

Simon fortsatte med sitt nya liv. Det tog tio år för honom att minska ner allt materiellt han sparat på sig under åren. Till slut stod han där på flygplatsen med en resväska och en gitarr. Barnen var då i tonåren och bodde hos sin mamma. 

– Jag behövde hitta en annan del av mig själv.

Simon flyttade hem till sin mor och bildade ett band, Northern reggae generator. På dagtid sysslade han med småjobb och  på kvällarna levde han ut sin musikdröm. Han spelade på pubar, festivaler och open mic. 

Corona tog Simons jobb ifrån honom

Efter allt musicerande i England flyttade han till Spanien. Det var mars 2016. I en tröja,  shorts och sandaler kom han cyklandes från sin villa med gitarren på ryggen för att uppträda på olika marknader.

– Jag minns att jag kände mig så fri. Jag önskar att alla kunde känna sig så fria någon gång. 

Men denna frihet tog slut för Simon. En dag stoppade hans granne honom. “Simon vart ska du? Du får inte cykla in till stan.” Det visade sig att corona hade brutit ut och hela Spanien var i lockdown. 

– Helt plötsligt hade min frihet tagit ifrån mig. 

Simon blev av med sitt jobb. Pengarna han hade sparat ihop från sitt spelande räckte i en månad till honom och hans hund Tarzana, en gatuhund han tagit hand om.

Under pandemin  var det i alla fall  tillåtet att lämna sin bostad för hundpromenader. Så Simon försökte fördriva tiden med att vara ute i naturen så mycket som möjligt. 

Men det var inte bara Simon som klättrade på väggarna, till slut började grannar be om att få promenera Tarzana för att också få frisk luft. I gentjänst fick Simon mat och annat behövligt. De gesterna gjorde att han kunde leva lite längre än beräknat med sina undansparade pengar, men till slut ville han hem. Världen kändes orolig tyckte Simon och beslutade sig för att åka till Sverige.

Simon fick tillbaka sin frihet på Älvsjö station

Genom Frankrike, Belgien, Tyskland och Danmark liftade Simon tillsammans med sin hund Tarzana och en annan man från Norrköping. Båda två reste från Spanien med destination Sverige. De hade funnit varandra i en facebookgrupp och kom överens om att de kunde samåka om de delade på bensinpengarna. 

50 timmar senare anlände Simon till Älvsjö station. Han hade köpt busskort och kontantkort för sina sista pengar på Pressbyrån. Om en timme skulle Simon möta upp sin son Oliver som han skulle bo hos. För att fördriva tiden på Älvsjö station ställde han sig och började sjunga.

– Jag kände mig fri igen. Jag hade inte kunnat sjunga på gatorna i Spanien på sex månader.

Sång och gitarrspelandet gjorde något med den gröna stationen Älvsjö, upplevde han. Simon märkte att folk runt honom väcktes till liv.

– Den energin som jag fick där, den var stor, folk tyckte om det de hörde.

Varje morgon sen dess har Simon dykt upp på stationen för att ge morgonsång till förbipasserande.

Oliver som bor i Norrtälje kom sedan och mötte sin pappa som skulle bo hos honom ett tag framöver. Han beskriver sig själv som sin “pappas största fan” , men han har inte alltid varit så optimistiskt. 

– Det var jobbigt för mig först, men sen efter han kom hem och berättade om att folk ler mot honom, tackar och säger att han gör folks mornar, så tyckte jag att det lät som en bra grej till slut. Om han får ut så mycket bra saker av det då vill jag att han ska fortsätta. Nu är jag ju pappas största fan.

Oliver beskriver deras relation som nära och att han är glad över sin pappa som sticker ut från normen. 

– Jag och pappa har alltid haft en jättebra relation, min pappa är inte som alla andra pappor men jag är glad över den relationen vi byggt upp och hur vi är idag

Oliver börjar skratta under intervjun då han tänker tillbaka på en händelse i livet. Det var hans födelsedag, Simon hade då inget jobb men ville lösa en bra födelsedag trots det. “Kom så drar vi in till stan och spelar”, sa Simon till Oliver.

– Ja, det gör vi, sa jag då, berättar Oliver glatt.

Så Oliver satt och diggade med medan Simon spelade. Efter en stund fylldes koppen med nog pengar och de hade tillslut råd med att gå på bio.

– Vi såg Harry Potter. Jag var jättenöjd, skrattar Oliver.

Älvsjö station betyder något speciellt för Simon

Älvsjö station är inte längre bara en plats att spela på för Simon. Människorna som har passerat stationen dagligen på morgnarna har gjort att Simon vill stanna kvar. Idag har stationen gett honom så mycket kärlek och så många goda vänner att han inte vill lämna den helt. Simon berättar om hur folk har uppmuntrat honom att stanna och därför gör han det. 

Simon vill att alla ska veta han är hjärtligt tacksam till alla på Älvsjö station.

– Ett hjärtligt tack till alla som bidragit till min överlevnad under de här tre åren. Till alla de som har uppmuntrat mig att fortsätta och aldrig ge upp. Alla gåvor, mat, pengar och kärlek. 

Han beskriver att  har gett honom mod och kraft och att han har fått träffa och se så många underbara människor.

– Det är viktigt för mig att tacka folket för de har förgyllt mitt liv. 

Text: Juli Adolphsson
Bild: Ramio Nurmi

Tack för att du läser Bättre stadsdel. Prenumerera gärna. Då bygger du samtidigt Hägersten-Älvsjös bästa nyhetsredaktion. Välkommen att prenumerera här. Tack!

Nyhetstips: redaktionen@battrestadsdel.se , 0709-449519

• gatumusiker
• simon peter

• Kommentera