”Vi kommer in på Spy bar – men går inte före i dagiskön”

KRÖNIKA.
– Hur kom ni in?
– Ja, hur gjorde ni?
– Har du några tips?

De flockas runt mig med förväntansfulla, något desperata blickar. De vill ha hjälp, söker svaret. De vill komma innanför väggarna till det där åtråvärda stället, dit alla vill.

Nej, de jag pratar med jagar inte smarta tips på hur man tar sig in på krogen fast man inte  har fyllt 18. Inte heller råd hur man kommer in på Spy bar eller någon annan av de där evigt heta Stureplanskrogarna. De vill att deras barn ska få plats på Svandammsgårdens förskola, så nära den Heliga Graal en småbarnsförälder i Midsommarkransen kan komma (förutom att ha ett barn som är immun mot vinterkräksjuka).

För så är det: många av oss som bor i Kransen är vana att glida fram i livet på en räkmacka. Vi tillhörde kanske just det där dryga jetsetgänget som gled förbi dörrvakten Fadde Darwich på ”Spyan”. Vi är vana att få det där extra i livet genom en mix av kontakter, smarta val och talang – men när det kommer till att få plats på de mest åtråvärda förskolorna i Kransen går vi bet.

Jag minns när jag och min kompis var nyinflyttade i Midsommarkransen år 2005. Vad unga och naiva vi var! Våra barn behövde förskoleplats i området och vi gick på besök från den ena förskolan till den andra och ställde ambitiösa frågor om barngruppens storlek, genusarbete, hemlagad mat och antalet utflykter i veckan. Till sist gjorde vi en sammanställning, kom fram till att Svandammsgården verkade bäst och ringde handläggaren på stadsdelsförvaltningen för att meddela vårt val. Han skrattade. Länge. Det fria förskolevalet innebär ju inget annat än att du har rätt att besöka alla förskolor i området och önska förskola, inte att du får välja en.  

– Om jag visste hur man ska göra för att få en plats på Svandammsgården skulle jag passa på att köpa en trisslott också”, frustade handläggaren föga betryggande (och ganska  ologiskt).

Ungefär då märkte jag att hela Kransen är fullt av skvaller, konstiga tips och rykten kring förskoleplatser. ”Jag träffade xx i parken, och hon sa att hon träffat några som säger att det är ett tvillingpar som ska flytta efter jul, så det kanske blir två platser lediga på Brandstegen.”

”Begär plats för ditt barn i augusti, även om hen bara är 10 månader gammal då. Sedan kan du ha barnet på dagis bara ett par timmar i veckan och liksom paxa platsen tills det är dags på riktigt.” ”Säg att du och din kompis, vars barn går på Svandammsgården, är ihop och begär syskonförtur eftersom barnen då är styvsyskon.”

Inget toppjobb, ingen drömbostad, kap på singelmarknaden eller ens loppisfynd (många Kransenbors Heliga Graal del 2) skapar så mycket snack och avund som en bra förskoleplats. Vi fantiserar om den, drömmer om den på nätterna, ger den orimlig betydelse

(”Om vi bara hade en bra förskoleplats skulle jag kunna börja träna och komma i form”).

Och till sist kom den magiska dagen när min dotter började på Svandammsgården. Hur det gick till? En blandning av flyt (två syskon flyttade till Älvsjö och man behövde två  fyra–femåringar som kunde börja direkt) och tjat.

Om förskolan motsvarar sitt makalösa rykte? Ja, den var faktiskt fantastisk. Men den var varken Den heliga Graal eller fick mig att träna mer. Tyvärr.

Terri Herrera

Terri Herrera är journalist. I dag har hennes barn slutat på förskolan och det blev dags för nästa plågsamma utmaning: skolvalet.

• krönika

• Kommentera