Krönika: Facebookgrupperna gör mig bekymrad – ditt ”jag” på nätet spelar roll

KRÖNIKA. Jag är med i diverse Facebookgrupper som berör Hägerstensområdet. Det handlar om stora grupper med tiotusentals medlemmar.

Dessa grupper börjar göra mig mer och mer bekymrad.

Jag tycker mig kunna se en negativ trend som tyder på att vi använder oss av dessa grupper på ett mer och mer oreflekterad och oschysst vis gentemot varandra. Det handlar om elaka kommentarer, onödiga kommentarer och i vissa fall meningar som jag skulle säga går under kategorin ren kränkning och att faktiskt vuxenmobba någon annan.

Vi vuxna pratar gärna om hur barn och ungdomar och internetanvändningen är en svår ekvation att få ihop i dagens samhälle. Vi har ingen kontroll kring vad som försiggår på internet och miljön där kan ofta vara hatiskt och tuff. Vi vuxna tycks vara överens om att vi tillsammans fyller en viktig roll/ funktion som innebär att vi måste vara närvarande, bete oss vettigt och visa våra barn och ungdomar hur man ska uppträda mot varandra både live, men inte minst på nätet.

Jag undrar i mitt stilla sinne om det finns någon gemensam moral som vi bör använda oss av på nätet och i dessa grupper För att en moral ska fungera behöver den utvecklas till en norm och vem styr över moraler och normer på nätet, vi själva skulle jag tro.

Vi pratar om hur vi lever i ett tekniksamhälle som hela tiden går framåt. Nya tjänster på nätet dyker upp i ett rasande tempo, vissa tror sig snart inte hinna med i utvecklingstempot.

Men en sak som vi borde veta bättre kring är hur vi beter oss mot varandra oavsett plattform. Jag anser att vi måste visa samma respekt, använda oss av samma schyssta språk och tolerera oliktänk likväl på internet som när vi träffar något face to face. Även om vi är mer anonyma och har möjlighet att gömma oss bakom en skärm så bör vi visa att vi kan bättre än så.

Det finns en feghet i att vara den elaka personen på nätet, och den där huvens trevliga grannen som slänger sopor på innegården med ett leende. Det kan vara fint med nätgemenskap, vi tillhör samma Facebookgrupper, vi får tummar upp när vi skriver något. Vi strävar som alltid efter att få uppmärksamhet och uppskattning. Men kanske behöver vi stanna upp och reflektera lite kring vad vi skriver, vad vi gör tummen upp åt och vilken gemenskap det är vi vill känna. Och inte minst bidra till.

Personligen undrar jag hur det kommer att se ut i framtiden när min tvååring har växt upp och jag själv blivit pensionär. Antagligen kommer jag vara helt vilse i pannkakan vad det gäller hennes teknikanvändning. Vi lever i en digital kontext vare sig vi väljer att följa med i tekniker eller ej, och vare sig vi vill eller ej får vi anpassa oss till samhällsutvecklingen. Jag vill vara en bra förebild för henne, jag vill att hon ska få en uppväxt som innebär att hon banne mig varken ska acceptera att bli kränkt eller för den delen får för sig att kränka någon annan.

En sak vet jag och det är att ett stort ansvar för hur hon kommer att bete sig i framtiden ligger i hur jag själv som mamma beter mig på nätet både idag och imorgon. Det handlar om vilka profilbilder jag använder mig av, vad förmedlar jag som vuxen för bild av min integritet?

Hur använder jag mig av källkritik? Vilken bild vill jag sprida av mig själv som person? Viktiga frågor som vi behöver reflektera över innan vi trycker oss vidare på nätet. Att våra barn och ungdomar har koll på oss på nätet behöver vi inte tveka kring.

Så kanske kan vi genom att vara lite mer självreflekterande och accepterande i bland annat våra Facebookgrupper skapa förändring. Kanske våra Facebookgrupper kan få vara mötesplatser där vi faktiskt på ett trevligt vis kan ge och ta information kring vårt fina Hägersten utan elaka kommentarer, mobbing eller annat som varken hör hemma i det verkliga livet eller på nätet genom att vi vuxna tar oss en funderare kring vårt egna internet ”jag”.

Ann-Sofie W. Stendalen

Vill du bli krönikör på Bättre stadsdel? mejla redaktionen@battrestadsdel.se

• facebook
• krönika

• Kommentera