Krönika: Mitt liv blev tomt utan soppåsar – vart tog de vägen?

KRÖNIKA. I åtskilliga år har vi sorterat ut vårt matavfall. Som 43,7 procent av alla villahushåll i Hägersten-Liljeholmen gör. Det är ganska bra gjort av oss. Vi når nästan upp till det nationella målet som är att 50 procent av matavfallet ska sorteras ut när 2018 är slut.  Bäst i stan är Rinkeby-Kista.

Det är definitivt inte på grund av den extremt blygsamma taxereduktionen, även om jag är inflyttad smålänning, utan för att jag vill försöka belasta miljön lite mindre. Det är ganska fascinerande att kaffesump, bananskal och den där gröten som blev kvar i kastrullen kan driva bussar. Det är nåt som ryser i mig när jag ändå ibland låter en extra kladdig förpackning slinka ner bland det brännbara.

Sopsortering har en rad nackdelar. Det är skrymmande. Tur vi har källare. Det tar tid. Det är ett evigt kånkande till återvinningsstationerna. Jag brukar låtsas att det är bra för min vardagsmotion. För tio – femton år sedan var det bra för att ge barnen ett avbrott i dataspelandet. Jag vill på intet sätt romantisera sopsorterandet. Och jag vill helst inte bli anklagad för att göra mig duktig. Men det som blir kvar i restavfallet, det som sedan bränns, är försvinnande lite hemma hos oss. Några kuvert, lite damm, räkpåsen och kanske nån trasig strumpa. Fast den skulle kunnat gå bland lumpen som vissa klädaffärer tar hand om. Där får man till och med en liten värdecheck som tack.  

I ett hushåll på mellan två och tre vuxna, fyller vi knappt en grön tunna i månaden. I det ligger nån slags tillfredsställelse för mig. Jag inser att det kan betraktas som lite konstigt, men så är det.

Så helt plötsligt är påsarna för matavfallet slut. Och inte bara här hos mig. De är slut hos leverantören meddelar Stockholm Vatten och Avfall. Nya kommer att levereras till Hägersten någon gång mellan den 16 april och 16 maj. Ja, jag erkänner att jag ibland tar två påsar i varann för att jag inte låter potatisskalen torka och det blir blött. Det kanske är lite slösigt.

Det tar åtta veckor att skapa en ny vana, till exempel när det gäller att börja träna.

Vi får väl hoppas att inte alla vi som nu har vanan att sortera ut matavfallet tappar den helt, bara för att vi har slut på påsar. Det vore ju synd.

Och du som har påsar över. Om du händelsevis skulle passera Storbergsgatan 38 när du är ute och vardagsmotionerar –  kanske du kan lägga några i min brevlåda? Mitt liv känns lite tomt just nu.

Anna Fredriksson

Andel villakunder som sorterar matavfall i olika områden i Stockholm

1. Rinkeby-Kista 60,3%
2. Skarpnäck 54,3%
3. Enskede-Årsta-Vantör 45,0%
4. Hägersten-Liljeholmen 43,7%
5. Älvsjö 42,1%
6. Farsta 40,5%
7. Spånga-Tensta 40,5%
8. Bromma 37%
9. Hässelby-Vällingby 36,4%
10. Skärholmen 32,3%

Källa: Stockholm Vatten och Avfall

• avfallspåsar
• krönika
• matavfall
• soppåsar

• Kommentera