Rapport från karantän: Världen har krympt till 76 kvadratmeter
Åsikter Publicerad 15:12, 26 mars 2020KRÖNIKA. En resebilaga följde med helgens tidning. Men jag läste den inte. Varför ska man tänka, eller kan man överhuvudtaget tänka på att resa när världen har krympt till 76 kvadratmeter ?
Men självisolering fortsätter, men nu med ett finare namn ”social distancing”. I mina gamla anglosaxiska öron låter detta som om man tar mer och mer avstånd från alla. Självfallet är det inte så. Men när man, som jag, är 76 år gammal, är det en tankeställare att veta att jag kanske inte ens kan åka kollektivt innan jag fyller 77 i maj.
Vilken tur vi har som är två. Jag känner verkligen för äldre som bor ensamma, även om de har familj och vänner som de kan har kontakt med. Men äldre vänner lämnar oss, som det står i tidningarnas dödsannonser. Att ha någon att prata med när man lyfter blicken från surfplattan gör dagen så mycket bättre.
LÄS ÄVEN: Krönika: Så är livet i karantän på kajen
Vi tycks leva i en tid då en pandemi leder till en ”panikdemi”. Har inte läst någonstans att toapapper tog slut i de kinesiska butikerna – men här går de åt som smör i vintersolsken.
Långa köer finns även där de flesta av mina släktingar bor, i Storbritannien och USA. Distansen mellan oss blir mindre tack vara sociala medier. Ingen av oss har blivit smittad ännu. Känns skönt att kunna veta så snabbt – när jag var barn fick man vänta på flygposten. Att ringa till Kanada eller USA från mitt föräldrahem var omöjligt – vi hade ingen telefon.
Under de 52 år som vi har varit gifta har jag föreslagit att vi skulle göra oss av med bilen några gånger. Vi provade under en period, men då togs svärmor in på Huddinge sjukhus och måste ligga kvar några veckor. Vi arbetade, så det blev både jobbigt och tidskrävande att åka tunnelbana och buss från Mälarhöjden till sjuhuset och hem igen. Sedan dess har vi bil. Och i veckan var jag tacksam för det – vi kunde smyga ned till garaget och ta en tur ut till Sturehofs slott. Där kunde vi promenera, få frisk luft och njuta av en stunds uteliv innan vi for hem till ”ghettot”.
En annan höjdpunkt i veckan var att en kollega ringde och sa han stod på badbryggan nedanför vår balkong. Kändes kungligt att stå på balkongen och vinka till de som samlats nedanför.
Michael Eyre, Liljeholmskajen
Mest lästa just nu:
- Dåndimpens tjuvstartar med byggfika – då öppnar caféet
- Förslag: Därför måste papperskorgarna vid lekplatsen bytas ut
- Minnesmärket i Eolshäll uppdateras: Inte tillräckligt
- Så svarar MP på kritiken om bräddningar i Vinterviken:
- Förslag: Vårt kvarter måste byta stadsdel – från Mälarhöjden till Västertorp
Följare 19,5k