”Varför ha en hobby när man kan leta p-plats i Kransen?”

KRÖNIKA. Kompisen har just lämnat tillbaka sin leasingbil. Anledningen? Hon hade inte råd att ha kvar den. Senaste månaden har hon betalat över 3000 kronor i parkeringsböter. Även månaden innan kom en riktig P-botssmocka.

Är hon ovanligt anarkistiskt lagd? Är hon är en ovan bilist? Brukar hon dubbelparkera utanför sin port för att hon är slö?  Nej, nej och nej. Hon har haft bil sedan hon flyttade till Midsommarkransen på 1990-talet, är angelägen om att parkera rätt (om inte annat av de uppenbara ekonomiska skälen) och nu när hon senast fick den gigantiska p-boten hade hon ställt bilen en kilometer bort vid Telefonplan på en dygnsparkering eftersom hon inte skulle använda bilen på fler dagar.

Problemet var bara att reglerna hade ändrats sedan hon stod där sist. Det var ingen dygnsparkering längre.  Här kan man ju invända att det var klantigt av henne att inte kolla, men notera igen: hon har bott i området länge och trodde verkligen att samma regler gällde som tidigare. Till och med vid en titt på stockholmparkering.se kan man inte förstå annat än att det är en dygnsparkering.

Detta är en typisk Kransensituation just nu. När jag flyttade till Midsommarkransen 2005 behövde man leta max fem minuter efter en parkeringsplats, om ens det. Idag behöver vi inte ha några fritidsintressen, vi har ju redan ett ofrivilligt: att leta p-plats. Man kör varv på varv i allt större cirklar, möter samma bilar med sammanbitna förare bakom ratten, drabbas av vinna-på-trisslotts-eufori när man ser någon som kliver in i sin bil för att köra iväg och dunkar huvudet rytmiskt mot ratten när det visar sig att personen ifråga bara skulle hämta något i handskfacket.

Vi har vant oss vid:

* Att sänka våra krav. ”Vadå parkering nära hemmet? Kan bilen stå lagligt i Hökmossen är det väl bra. Man kan ju cykla dit på nolltid.”

* Ta P-botssmällar. ”Här måste det vara okej att stå. Hoppsan, en bot. Då var det tydligen inte det. Heller.”

* Att inte ta bilen ens när det behövs eftersom den står så bra. ”Vi tar tunnelbanan, tvärbanan och bussen till mormor istället, bilen står helt perfekt på en veckoparkering!”

* Få kvällen förstörd. ”Nu är vi hemma. Hejdå ungar, hoppa ut ur bilen och gå före upp till lägenheten! Mamma ska bara leta parkering, vi ses om någon timme eller två.”

* Att man aldrig, aldrig vågar bli för glad över en ledig parkeringsplats. Står ingen annan på en bra plats? Då är den för bra för att vara sann. Antingen är det datumparkering och bilen måste flyttas tidigt på morgonen eller så finns det en översnöad skylt med tillägg att man inte får stå där under skottår eller likande.

* Att längtansfullt blicka mot de enda lediga parkeringsplatserna i området: Den stora tomma ytan på Tellusborgsvägen, strax efter Shellmacken, där det ALLTID finns flera platser – men där man inte får stå eftersom det är en privat parkering. Det är som att nudda vid den sista Coca-colan i öknen innan den vaskas av en trumpen kamel.

Därför ser jag fram emot de planerade parkeringsavgifterna i Midsommarkransen. Kanske glesnar det något. Och vem vet – en vacker dag kanske man får stå på de eftertraktade p-platserna på Tellusborgsvägen? Men vårt tålamod tröt och vi ruttnade på både p-boterna och kvällsturerna och skänkte bort vår sunkiga Saab till en granne. Och så fick han ta över problemet. Förlåt!

Text: Terri Herrera

Fler krönikor av Terri Herrera här 

Så här uppfattar krönikör Terri Herrera vissa P-skyltar i Midsommarkransen/Telefonplan. Dessa är dock hämtade från Solna och Leksand.

Vill du bli krönikör på Bättre stadsdel? Hör av dig till mats@battrestadsdel.se 0709-449519

• krönika
• parkering

• Kommentera