Annons:
Annons:

logo

Följare 19,5k

En svart kvinna går bort från kameran längs en lerig jordplätt som delar två bassänger. I bakgrunden en himmel med solnedgång och rökmoln.

Sätrabo tävlar om prestigefyllt filmpris: Jag måste nypa mig själv i armen

Publicerad 11:29, 4 mars 2025

När ett av Sveriges mest prestigefyllda priser för dokumentärfilm ska avgöras denna vecka har Sätrabon Nima Shirali chans att vinna. I Tempo Documentary Award tävlar regissören och antropologen Nima med sin film Katwe. I den skildrar han de tuffa levnadsvillkoren vid en saltsjö i Uganda, där invånarna kämpar mot korruption och lever med politiska och sociala utmaningar.

– Jag har under efterarbetet med filmen ibland behövt nypa mig själv i armen för att påminna mig själv var jag har varit, vilka jag egentligen har gjort detta för, säger Nima Shirali, när vi träffas på ett café i Skärholmen för att prata om hans arbete med filmen.

Välkommen att prenumerera på Bättre stadsdel – här

Nima vill helst se sig själv som en “vessel” ett verktyg, en behållare för sina filmkaraktärers berättelse. Han är medveten om den maktobalans och problematik som kan uppstå när någon från västvärlden reser till ett land i Afrika för att skapa film om människorna där – relationen tenderar att bli ett förfrämligande mot den andre.

Det var i ett starkt möte med en av de kvinnliga huvudkaraktärerna, Abooki, som idéen om en dokumentärfilm uppstod. Nima Sharil hade rest till Uganda i samband med en filmkurs på Röda korsets folkhögskola i Skärholmen, en resa som tog honom långt ut på landsbygden, via en av de stora nationalparkerna till området Katwe i sydvästra Uganda. Abooki är en äldre kvinna med tre döttrar som försörjer sin familj genom att utvinna salt för hand vid Katwesjön.

– Hon har en karaktär som är större än livet, en människa, med otroligt stark närvaro, värdighet och charm. Det är min upplevelse av Uganda generellt. Varmt och värdigt, säger Nima Shirali.

LÄS ÄVEN: Lokal skräckfilmsregissör gör dokumentär kortfilm

Katwesjön är bildad ur en vulkanisk krater. Vid dess kant har människor skapat små bassänger för att för hand utvinna salt, en metod som funnits i 500 år.

En närbild på svart hand full av vita saltkristaller
Foto Kristoffer Klarén

Abookis levnadsförhållanden och erfarenheter står i bjärt kontrast till ett Uganda som internationellt framställs som en afrikansk framgångssaga. I programförklaringen till filmen står det att “Korruption styr, inkomster från brytningen – som nu sker för hand – försvinner i giriga mellanhänder”.

LÄS ÄVEN Hett industriområde i Hägersten premiärplats för ny internationell filmfestival

Vad hoppas du att filmen ska förmedla?

– Jag vill att den ska vara som ett fönster, att den öppnar upp för en vidare diskussion kring de faktorer som formar livet för dessa marginaliserade medborgare i Uganda. Varför ser det ut på det här sättet, vad är roten? På många sätt är filmen ett vittnesmål, ett testamente över människors levnadsöden och livsvillkor, säger Nima Shirali.

En svart kvinna går bort från kameran längs en lerig jordplätt som delar två bassänger. I bakgrunden en himmel med solnedgång och rökmoln.
Fotograf Simon Forsberg

När han var fem år kom han med sin familj från Iran till Västerås. Familjen var politiskt aktiva, där lojaliteten låg hos arbetarklassen. Nima Shirali har sedan dess ofta besökt Iran tillsammans med sin mamma. Filmintresset fanns med från start.

– Film var väldigt närvarande, speciellt med mina morbröder. Vi tittade mycket tillsammans. Det finns en väldigt unik och säregen filmestetik i Iran, säger Nima Shirali.

LÄS ÄVEN: Hett industriområde i Hägersten premiärplats för ny internationell filmfestival

Han säger att det är en estetik som präglat film både före och efter revolutionen, där censuren blev något filmskaparna tvingades att förhålla sig till. Men drömmen att bli regissör var länge ouppnåelig för Nima Shirali. Han trodde att han var tvungen att gå på någon av de prestigefyllda filmskolorna.

– Stockholms konstnärliga högskola, SKH – de måste ha en hel låda med alla mina ansökningar och avslag. Jag kom aldrig in där, säger Nima Shirali och skrattar.

Han utbildade sig i antropologi istället, men upplevde att det akademiska arbetet aldrig kom de människor som det berörde till godo. Under sin utbildning skrev han en uppsats om villkoren för människorna i Malmberget och det utarmande som skedde i samband med gruvnäringen där. 

– Malmberget är som det bortglömda syskonet till Kiruna. Jag bär än idag skuldkänslor över att jag aldrig kunnat dela med mig av det arbetet till alla de människor som drabbades och berördes. På många sätt är den akademiska världen isolerad från verkligheten, som ett elfenbenstorn, säger Nima Shirali.

LÄS ÄVEN Premiär: Skärholmens nya konsthall öppnar: Otroligt spännande

Uppsatsen om Malmberget i egenskap av antropolog blev en bra grund för regissören Nima Shirali att fördjupa sig i levnadsvillkoren vid Katwesjön – bruksort, social orättvisa, gruvor och dess arbetsförhållandena.

– Det är de mest marginaliserade rösterna som utgör basen i samhället och är själva hjärtat och pulsen. Samhället bygger på dessa människor, säger Nima Shirali och lägger till att det sjungs mycket i filmen.

En svart kvinna i brunmönstrad, lång och ärmlös klänning sitter på marken full av halm. Till höger skymtar en sjö och vid hennes fötter finns en gul plastdunk.
Fotograf Simon Forsberg

En av nyckelscenerna är när Abooki sjunger och berättar om när hon som tolvåring träffade Ugandas dåvarande ledare, Idi Ami, när han skulle inviga byggandet av saltfabriken för 40 år sedan. Fabriken var endast i bruk under ett halvår på grund av att metallen i byggkonstruktionen snabbt blev anfrätt av saltet. De starka berättelserna och mötena har varit ödmjukande för Nima Shirali.

– Det är närmast en spirituell upplevelse när du verkligen kommer nära en annan människa i djupet och själen, en rå ärlighet av känslor som i den stunden närmast dränker mig. Det är svårt att uttrycka i ord. Det är dessa ögonblick som jag har byggt dokumentärfilmen kring, säger Nima Shirali.

Vi har tagit oss till Sätra köpcentrum för att ta några foton.

En man med svart hår i hästsvans och skägg, mörk täckjacka tittar i sidled. Han står framför en ingång till ett köpcentrum med gul inramning och vita väggar med flagnad målarfärg. Till höger en pizzeria med stora glasfönster.
Nami Shirali säger att gallerian i Sätra har stor potential, att det finns många drivna och aktiva människor som verkar här. Han beklagar den asymmetri som ofta finns mellan medborgare och politiska beslut, både lokalt och globalt.

Nima Shiralis film tävlar i kategorin Tempo Documentary Award där åtta svenska långfilmsdokumentärer ingår i tävlingen.

De medverkande titlarna tävlar om priset på 100 000 kronorsom delas ut i samarbete med Svenska Filminstitutet. Dessutom tilldelas vinnaren en teknikcheck värd 50 000 kronor, sponsrad av Dagsljus, en del av Storyline Studios. Fem av de nominerade filmerna har premiär under festivalen, an av dem är Katwe som visas 4 och 6 mars.

Tack för att du läser Bättre stadsdel. Du prenumererar väl? Då bygger du samtidigt Hägersten-Älvsjös bästa nyhetsredaktion. Välkommen att prenumerera här. Tack!

Vill du skriva en debattartikel eller en insändare? Eller en krönika? Gör det. Mejla:  redaktionen@battrestadsdel.se

Nyhetstips: redaktionen@battrestadsdel.se , 0709-449519

  • Kommentera
Annons:
Annons:
Annons:

KALENDER

Nyheter

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
PRENUMERERA

KALENDER

EVENEMANG

Lägg själv in ditt event i Bättre Stadsdels kalender.

Skicka in evenemang
Dagens Fråga

Hur långt är vi beredda att flytta för ett jobb?

Regeringen har gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att ta fram förslag på ett nytt flyttstöd som kan göra det lättare för arbetslösa att ta jobb i andra delar av landet. Syftet är att fler arbetslösa ska kunna ta ett arbete i regioner där efterfrågan på arbetskraft är hög.

Välkommen att prenumerera på Bättre stadsdel – här

Var kan du tänka dig att flytta för att ta ett nytt jobb?

Mattis, Liljeholmen 
– Det skulle vara svårt för jag är rotad här i stan just och jag trivs bra. Men det beror på hur desperat situationen är. Just nu jobbar jag med IT och det finns ganska många jobb i Stockholm.

Emma, Årsta
– Jag vill inte hitta ett nytt jobb för jag tycker jättemycket om det jobb jag har just nu. Om vi hittar en större lägenhet skulle vi tänka oss att flytta. Vi bor i Årsta nu och vi skulle vilja stanna i söder om stan, vi har tittat typ på Farsta eller Hökarängen.

Anna, Spånga
– Jag skulle först och främst tänka vart som helst i Sverige nästan om man tänker så eller var det tänkt att jag skulle tänka i Stockholm eller får jag tänka fritt. För att hitta jobb för att få det att gå runt då skulle jag vara öppen där arbete finns  och avväga att det inte fanns för få människor som bor där. Jag vill vara där det finns lite fler människor som jag kan interagera med.

Tara & Ramona, Bandhagen och Älvsjö 
– Jag skulle vilja flytta till Japan på en gång, Kyoto kanske ute på landet, det är drömmen, säger Tara

– Jag skulle vilja flytta till London eller Chicago för jag trivdes väldigt mycket i Chicago, säger Ramona

Williams, Upplands Bro 
– Jag skulle vilja flytta till Norge för att det är ett land som är mer likt Sverige. Jag har åkt runt i världen men  jag tycker inte om de andra länderna även om  de har fördelar också.

LÄS ÄVEN: Dagens fråga: Är du allergisk mot pollen? Påverkar våren dig på andra sätt?

Tack för att du läser Bättre stadsdel. Du prenumererar väl? Då bygger du samtidigt Hägersten-Älvsjö-Skärholmens bästa nyhetsredaktion. Välkommen att prenumerera här. Tack!

Vill du skriva en debattartikel eller en insändare? Eller en krönika? Gör det. Mejla:  redaktionen@battrestadsdel.se

Nyhetstips: redaktionen@battrestadsdel.se , 0709-449519

Publicerad 11:11, 25 april 2026
Annonser
Annons:
Annonser
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Casino utan svensk licens
Casinon utan spelpaus
Podcast
KÖP-BYT-SÄLJ

Köp eller sälj dina prylar lokalt! Gå med i Facebookgruppen Köp Byt Sälj - Vi som bor i Hägersten

Annons: