En kunglig namnteckning i guld i Eolshäll

KRÖNIKA. “Det finns en trevlig promenadväg från Liljeholmen fram till Klubbensborg. I Eolshäll ringlar den längs stranden förbi det gamla industriområdet och nedanför en berghäll, där mossa och klotter kämpar om utrymmet. Här kan man skönja skrift i guld. Det är prins Carls namnteckning. Prins Carl kom till området 1905 i egenskap av inspektor för Eoshälls alkoholisthem, som då disponerade flera hus i området.

I slutet av 1800-talet insåg de flesta i vårt land att många, oavsett kön och klasstillhörighet, drack för mycket alkoholhaltiga drycker. Missbrukarna måste få vård på en alkoholfri anstalt långt bort från städernas frestelser. En av initiativtagarna till en stiftelse  med uppgift att ordna ett sådant hem var drottning Sofia. Trots att hon på Slottet levde ett tillbakadraget liv, hade hon allt för många gånger upplevt hur män från överklassen kom raglande genom Slottets korridorer och trappor.

Stiftelsen samlade in pengar och för dessa köptes en fastighet med stor fruktträdgård och flera byggnader i i Eolshäll. I april 1897 startade verksamheten. På behandlingsprogrammet stod trädgårdsskötsel, fristående gymnastik och andliga samtal.  

Hemmet hade en föreståndare, en trädgårdsmästare och två pigor. Föreståndarens hustru arbetade som husmor. Till  hemmet hörde ett stall och där fanns häst och kärra. Hemmet fick regelbundna besök av en läkare, som var god vän till drottning Sofia. På hemmet fanns nymodigheten telefon.

Hemmets inspektor blev prins Carl. Det är oklart om han hade tillräcklig auktoritet när det gällde att övertyga överklassens spritmissbrukare om att de borde byte ut punschen mot apotekets seltervatten. Minst en av dessa blev en av alkoholisthemmets första patienter.

Det hände mer än en gång att männen rymde från Eolshäll för att roa sig på någon bordell i gränderna i Gamla Stan. En av dessa söp sig på glädjehuset så berusad att föreståndaren mitt i natten blev väckt av att telefonen skrällde. Samtalet kom från bordellen. Här fanns en besvärlig kund från Eolshäll. Nu gällde det för föreståndaren att skaka liv i  trädgårdsmästaren, gemensamt sela på hästen och tillsammans  fara in till Stockholm för att ta hand om detta människovrak.

Försommaren 1905 gjorde prins Carl sitt enda officiella besök i Eolshäll.  Han kom med båt och hade med sig en sin stab och också en förgyllare. Prinsen ristade in sin namnteckning på berget vid bryggan och sedan fick förgyllaren fylla i med guld.

Hemmet är sedan länge nedlagt. Trädgårdsmästarbostaden vid bryggan finns fortfarande kvar och fruktträdgården är nu en beteshage för hästarna vid 4H-gården. Skammen över att vara missbrukare vilar fortfarande över området.  Vem ser till att den förgyllda namnteckningen skyddas mot klotter?”

Carin Önnestam

Källa: Arkivet från Eolshälls alkoholisthem som förvaras på Stockholms Stadsarkiv

• eolshäll
• krönika

• Kommentera