Krönika: Så fick Eolshäll i Hägersten sitt namn

KRÖNIKA. Här i Hägersten har vi ett friluftsområde intill Mälarens stränder, som är uppkallat efter den grekiske antiken guden Aeolos. Området kallades fram till början av 1890-talet för Johannisberg. Namnet ändrades när direktör John Bernström köpte egendomen av lektor Per Magnus Elmblads änka Emilie Teresia.

Per Magnus Elmblad var född år 1806 i Småland och visste redan som mycket ung att han ville bli präst. Efter studier i Lund prästvigdes han för Växjö stift och kom redan efter något år att bli osams om trosfrågor med biskop Esaias Tegnér. Efter detta var prästyrket stängt för honom och tack vare förbindelser med Peter Wieselgren kunde han söka en lärartjänst i Stockholm för att senare bli lektor vid Stockholms gymnasium på Riddarholmen.

Per Magnus Elmblad. Bilden kommer från Riksarkivet, fotograf okänd

Per Magnus Elmblad blev en av grundarna till Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, som kom att utvecklas till en lågkyrklig väckelse inom den svenska kyrkan. År 1867 invigde denna stiftelse sin egen kyrka, Blasieholmskyrkan strax intill den tomt där Grand hotell ligger idag. Kyrkan var mycket stor med två läktare och 3000 sittplatser. Hit sökte sig folk från alla samhällsklasser och här tjänstgjorde prins Oscar Bernadotte som söndagsskollärare.

Blasieholmskyrkans oskrivna regler var stränga. All värdslig kultur som opera, romanläsning och dans var förbjudet. Det gällde för de tongivande ledarna att se till att deras barn levde efter detta. Moralväktarna brukade vara en flock kvinnor, som gärna tog på sig uppgiften att kontrollera andras barn.

Det framgår av husförhörslängderna för Brännkyrka församling att lektor Elmblad köpte en avstyckad tomt från Hägerstens gård för att bygga en sommarbostad. Johannes Döparen hade en stor plats i hans förkunnelse och därför fick området heta Johannisdal. Han anlade en trädgård och planterade fruktträd. I ett litet hus nere vid stranden fick en trädgårdsmästare bo tillsammans med sin familj.

Lektorns hustru, Emelie Elmblad var mycket musikalisk och musik spelade en stor roll i hemmet. Sonen Johannes hade redan i de tidiga tonåren på kvällarna börjat smita hemifrån för att gå på Operan. Att studera för att bli präst hade han inga tankar på, han ville bli operasångare. I största hemlighet tog han sånglektioner och när det sedan blev tal om fortsatta studier vid Operans elevskola förbjöd pappan honom att söka en elevplats. Sonen Johannes gav sig inte, han sökte sig till en operaskola i Tyskland och var några år senare en efterfrågad operasångare. En enda gång gjorde han ett gästspel i Stockholm och det var året efter det att hans far hade gått bort.

Lektor Elmblad avled år 1887 och hustrun blev ägare till Johannisdal. Mitt intryck är att hon hyrde ut delar av huset till sommargäster. Troligtvis kände hon sig ganska ensam. Den äldre sonen Magnus hade inga tankar på att studera teologi. Han for till USA och blev journalist i olika svensk-amerikanska tidningar. Det blev också dikter, som gick bra att sjunga till de mest kända melodierna av Carl Michael Bellman. Efter några år kom han tillbaka till Sverige och började arbeta som översättare. Helt plötsligt blev han svårt sjuk och avled år något år efter sin fars bortgång. Nu var hans mor helt ensam. I början av 1890-beslöt hon sig för att sälja Johannisdal. Troligtvis hade hon träffat den blivande köparen John Bernström i Blasieholmskyrkan.

Det första John Bernström gjorde var att ändra namnet till Eolshäll. Namnet Johannisdal var knutet till en familj där mycket gick fel. Stormvindar hade kommit med religiös ofördragsamhet och slagit sönder familjelivet. En ljum västanvind med försoning borde smyga sig in över det kala berget runt husen.

Det blåste alltid vid Mälarens stränder och här skulle antikens gud Aeolos kunna trivas. Han kunde genom sin andedräkt styra de fyra vindarna, allt från vårens ljuva västanvind till höstens och vinterns stormar, som fick alla löv att virvla runt som förkrympta balettflickor.

Teckning Ulla Weidstam

Det var något visst med Eol. I den fjärde och sista versen av Fredmans sång nummer 31 skildrar Carl Michael Bellman vad som kan hända om ett kärlekspar ger sig ut på en fisketur en tidig sommarmorgon. Den första versen börjar med de kända raderna ”Upp Amaryllis . . .” och i den fjärde larmar Eol och havets vrede skapar böljor. Då gällde det för kärleksparet att krypa ihop och inte bli skrämda av döden.

Det kom en försoningens vind till Eolshäll. Många trodde att det var bristande förtroende för både Gud och samhället, som gjorde att både män och kvinnor blev alkoholister. År 1895 köpte Stockholms stad Eolshäll för att starta ett alkoholisthem. Det sattes till en styrelse och en av ledamöterna blev John Bernström. Prins Carl utsågs till hemmets inspektor.

Det har virvlat många vindar över Eolshäll sedan lektor Elmblads dagar. Alkoholisthemmet är sedan länge nedlagt och husen användes nu som HVB-hem. Trädgården ingår i Eolhälls 4-H gård. Trädgårdsmästarens bostad vid stranden finns kvar.

Text och bild: Carin Önnestam
Stora bilden: Eolshälls 4 H-gård

Carin Önnestams blogg
Mer om och av Carin Önnestam här.

• carin önnestam
• eolshäll
• krönika

• Kommentera