”Kulturansvariga borde hylla den lokala och folkliga konsten”
Åsikter Publicerad 18:12, 12 april 2016KRÖNIKA. ”Sekelskiftet 1900 var Eolshäll ett trivsamt villaområde. De som bodde där syns inte i Brännkyrka församlings husförhörslängder. Anledningen till detta är att männen arbetade under drottning Sofia. Det gick regelbundna båtturer från Eolshäll både till Riddarholmen och till Drottningholm, vilket förde med sig att de hade lätt att komma till sina arbetsplatser.
Sommartid strömmade Kungssången fram under äppelträden. År 1907 ändrades allt drastiskt. Drottning Sofia blev änka och fick nu disponera slottet i Ulriksdal, dit också några av de anställda flyttade. Andra blev arbetslösa och sökte sig till ett annat bostadsområde.
Det här hänt mycket sedan de dagar familjerna med sitt tjänstefolk samlades vid flaggstången och sjöng Kungssången. Idag är några av de gamla husen upprustade och har elektricitet samt kommunalt vatten och avlopp. När dessa moderna bekvämligheter kom till området brydde sig inte alla husägare om detta. De fortsatte att använda sina utedass och pumpa upp vatten från de sinande brunnarna.
Sedan blev det för dyrt att leda in kommunalt vatten och att dra elledningar. Husen lämnades åt sitt öde och fick förfalla. Idag finns en enda övergiven kåk kvar och den ligger väl dolt inne i snårskogen. Nu, innan träden är fyllda av löv, går det bra att se huset från promenadvägen. Det är värt ett besök.
Varje vår kommer några klottrare och målar om huset både utvändigt och invändigt. I år har de varit uppe på taket. De har även ”lånat” bänkar och placerat detta inbjudande inne i huset. Tyvärr har dessa okända konstnärer slängt skräp och tomma färgburkar i de igenvuxna rabatterna, vilket tar bort mycket av kåkens charm.
Det färggranna rucklet i den övergivna trädgården får mig att tanka ett fjärran tempel i en urskog. En gång dyrkades de lokala gudarna på denna plats och folket odlade grönsaker och tomater på nu knappt synliga terrasserna. Sedan kom civilisationen med stormsteg till templet. Det måste finnas bredbandsuppkoppling och snabbköp i närområdet. Allt övergavs och naturen besegrade det människorna hade byggt upp.
Ibland funderar jag på att på egen hand börja städa runt klottrarnas tempel. Stadsdelens kulturansvariga borde komma hit och hylla den lokala och folkliga konsten. Svårigheterna blir bara att hitta klottrarna och få ägaren av denna övergivna tomtmark att träda fram och tala om hur hen har tänkt städa runt huset och återställa de gamla rabatterna.”
Källa: Husförhörslängder från Hovförsamlingen, Stockholms stadsarkiv
Carin Önnestam
Tidigare krönikor av Carin Önnestam
Artikel om Carin Önnestam
Mest lästa:
Följare 19,5k