Debatt: Alla pratar om bostadsbrist – men lägenheterna står ju tomma

DEBATT. Robin Rushdi Al-sàlehi (MP) skriver i Bättre stadsdel den 5 juli att ”Bostadspolitiken måste sluta räkna bostäder som om naturen inte fanns”. Robin tar upp viktiga problem på bostadsmarknaden: vad som byggs, för vem det byggs, var det byggs och vad som offras på vägen. Är det de äldre, eller de unga som tvingas bo kvar hemma på grund av höga hyror, arbetslöshet med mera?

Välkommen att prenumerera på Bättre stadsdel – här

Men Robin tar inte upp problemet med de höga hyrorna, och därmed alla tomma lägenheter. Allt hänger ihop. Ett av problemen är nog snarare att det i Stockholm finns 15 000 tomma lägenheter.

Ännu har jag inte sett någon sammanställning över vad alla dessa 15 000 tomma lägenheter i Stockholm kostar hyresgästerna. Inom allmännyttan har antalet tomma lägenheter fördubblats på ett år – från 3 780 till 7 354 stycken. Enligt Sveriges Allmännyttas senaste mätning i februari 2025 stod över hälften av de tomma lägenheterna outhyrda i mer än tre månader. Mätningen visar också ett fortsatt stort underskott av seniorbostäder och trygghetsboenden i alla kommuner. Fram till 2033 väntas antalet personer i Sverige som är 85 år och äldre öka med drygt 60 procent – en ökning med 74 600 personer.

Enligt Bostadsförmedlingen är de höga hyrorna orsaken till de tomma lägenheterna. Och hyrorna i Stockholm är höga även med europeiska mått: inom Europa är London den enda huvudstad som har högre hyror än Stockholm (Eurostat), medan Helsingfors är klart billigast i Norden. Har vi inget att lära av Finland?

Robin avslutar med orden ”med rätt saker, på rätt plats, av rätt skäl”. Men vad gör då politiken? Regeringen och Tidöpartierna förberedde 2024 nya regler för kommunerna: ”det ska bli obligatoriskt för kommunerna att under vissa förutsättningar tillhandahålla hyresgarantier till barnfamiljer”. Reglerna trädde i kraft 2025. Har det gjorts någon uppföljning?

Riksdagspartierna verkar inte särskilt intresserade. Riksdagsmotionen 2012/13:C447, ”Bostad – en mänsklig rättighet”, bygger på FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna. I regeringsformen 1 kap. 2 § första stycket står: ”Det ska särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad…” Det är därför hög tid att det åtagande som finns i konventionen, och regeringsformens tydliga formulering, omsätts i en rättighetslagstiftning som klargör hur allas rätt till en bostad ska praktiseras i Sverige. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagstiftning. Riksdagen avslog motionen.

En senare motion, 2024/25:947 ”Allas rätt till bostad”, föreslog att man skulle ”överväga en nationell utredning, hur kommunerna uppfyller sitt bostadsförsörjningsansvar”. Även den avslog riksdagen.

Samtidigt är rätten till bostad allt annat än en ny tanke. I Rätt till bostad skriver Boverket den 1 juli 2026 bland annat: ”Därför är bostadspolitiken en väsentlig del av välfärdspolitiken (bostadsförsörjningslagen) – alla har rätt till en god bostad till skäligt pris, med modern utrustning av den storlek som motsvarar familjens behov” och att man ska ”skapa förutsättningar för att leva i goda bostäder till rimliga kostnader” (proposition 2000/01:26).

Hur skapar vi då dessa förutsättningar för att leva i goda bostäder till rimliga kostnader?

I Europarådets reformerade sociala stadga, som Sverige ratificerade 1998, återkommer begreppet ”rätt till bostad”. En av artiklarna ålägger staterna att trygga rätten till bostad genom att främja tillgången på bostäder, minska hemlösheten samt göra bostäder ekonomiskt tillgängliga för inkomstsvaga hushåll.

I Bostad och social trygghet listar Institutet för mänskliga rättigheter följande:

• Alla har rätt till en lämplig bostad
• Det ska finnas besittningsskydd
• Skydd mot vräkning
• Bostäder med grundläggande standard

Rätten till bostad är alltså en erkänd mänsklig rättighet enligt internationella konventioner och svensk lag – men implementeringen i praktiken är fortfarande bristfällig. Det är nödvändigt med en granskning av hur kommunerna uppfyller sitt bostadsförsörjningsansvar.

Riksdagens portalparagraf: All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare.

Bengt Sundell (V), Aspudden

LÄS ÄVEN: Debatt: Bostadspolitiken måste sluta räkna bostäder som om naturen inte fanns

Tack för att du läser Bättre stadsdel. Du prenumererar väl? Då bygger du samtidigt Hägersten-Älvsjö-Skärholmens bästa nyhetsredaktion. Välkommen att prenumerera här. Tack!

Vill du skriva en debattartikel eller en insändare? Eller en krönika? Gör det. Mejla:  redaktionen@battrestadsdel.se

Nyhetstips: redaktionen@battrestadsdel.se , 0709-449519

• bostadsbrist
• debatt

• Kommentera