”En luftvärnspjäs ställdes på berget ovanför Mälarhöjdens kyrka”

KRÖNIKA. ”På många ställen i naturen runt vår huvudstad finns lämningar från det andra världskriget.  De kan vara svåra att upptäcka nu när allt i naturen blommar och spirar. Vi är idag inte så många kvar, som har personliga minnen av kriget.

Jag minns hur i radion statsminister Per Albin Hansson med sin trygga skånska röst upplyste det svenska folket att landets beredskap var god. I mitt föräldrahem i Göteborg var det ingen som trodde på honom.  När som helst kunde flygplan komma dundrande och ingen visste om det fanns några luftvärnskanoner. Det var annorlunda i Stockholm. Här bodde kungen och här arbetade regeringen. Här fanns ett starkt luftförsvar.

Redan före krigsutbrottet sensommaren 1939 hade Stockholms luftförsvar förstärkts. Kriget kom kusligt nära vårt land i november 1939.  Denna kalla vintermånad anföll Ryssland Finland. Detta år gällde fortfarande ett militärt samarbetsavtal mellan Tyskland och  Sovjetunionen.

Det finska vinterkriget avslutades en tidig vårdag år 1940.  Fredsuppgörelsen blev ett svårt slag för Finland, som förlorade ungefär 10 procent av sitt landområde. I kriget hade den ryska björnen visat upp sin överlägsenhet och små nationer kunde lätt invaderas av främmande trupper. Detta var skrämmande.  När som helst kunde vårt land bli indraget i kriget.

Nu låg Stockholm mer öppet för flyganfall från Tyskland eller Ryssland än tidigare. Då förstärktes luftförsvaret i Stockholms innerstad och en av dessa kanoner placerades vid Skanstull. Senare byggdes en yttre ring av luftförsvarspjäser ut på förorternas höjder.  En av dessa ställdes på berget ovanför Mälarhöjdens kyrka. Resterna av betongfundamentet finns fortfarande kvar.

De allra flesta av dessa luftvärnskanoner var bara bemannade dagtid. När det blev natt, måste stockholmarna lita på att grabbarna vid de bemannade kanonerna skötte sina jobb. Natten den 28 februari 1944 uppfattade de inkallade vid Skanstull några konstiga ljusfenomen på himlen. De tolkade dessa som raketer och använde aldrig luftvärnskanonen.

Sedan hände det. En bomb föll ner strax intill Ringvägen. Det var två mindre ryska divisioner, som obemärkt hade kommit in i vårt land. Efter bombningen återvände planen från denna division till Ryssland, medan den andra divisionen fortsatte till Strängnäs och där fällde några bomber.

Den ryska diplomaten Madame Alexandra Kollontaj och den svenske utrikesministern Christian Günther hade mycket goda relationer och nu träffades de och diskuterade det kritiska läget. Den ryska försvarsmakten hävdade att bombningarna  berodde  på en felnavigering, något som många svenskar ansåg vara en bluff. Vad som egentligen låg bakom dessa händelser kommer vi aldrig att få veta.

Efter kriget revs det mesta av Stockholms luftvärn. De inkallade, som natten den 28 februari 1944 borde ha suttit vid sin kanon på Kyrkberget i Mälarhöjden, har för längesedan avlidit. Kvar finns betonggrunden till ställningen och några märkliga ristningar högre upp i berget.”

Carin Önnestam

Fler krönikor av Carin Önnestam

• carin önnestam
• krönika

• Kommentera