Här vårdades Göring för morfinberoende

KRÖNIKA. ”Det finns otroligt många skildringar av Herman Göring och jag har läst flera av dem. Jag gillar bäst att se honom genom hans första hustru Carins ögon. Hon var en svensk överklassflicka, som det år hon fyllde 22 år gifte sig med officeren Nils von Kantzov. Två år efter vigseln föddes sonen Thomas.

Livet som officershustru passade inte för den svärmiskt lagda Carin. Hon tvingades att följa med från regementsort till regementsort och upplevde att hon hade tappat fotfästet både i äktenskapet och i tillvaron. I februari år 1920 var hon på besök hos sin syster Mary von Rosen på Rockelstad och här mötte hon en vinterkväll sitt livs stora kärlek. På kvällen gled hon ner för den eleganta trappan och i hallen stod mannen i hennes liv. Det var den tyske flygaren Herman Göring.

Efter det första mötet gick allt mycket snabbt. När sommaren kom var de ett kärlekspar och Carin gjorde ingen hemlighet att de levde som gifta. Den övergivne maken gjorde allt för att få tillbaka sin hustru. Två år senare var skilsmässan klar och den övergivne maken blev förmyndare för sonen Thomas. Efter det att Carin lämnat honom blev han sig inte lik och fick bekymmer med nerverna.

Herman och Carin Göring bosatte sig i München och blev snart engagerade i nazismen. Herman Göring byggde upp en kamporganisation, som kallades för SA. År 1923 fanns det 15 000 män i denna kampgrupp.

November 1923 inledes med stigande inflation och oro i Tyskland, Allt kulminerade en kväll i en ölkällare i München och Adolf Hitler uppmanade de närvarande att gå med i ett demonstrationståg dagen därpå. Polisen greps av panik och sköt rakt in bland demonstranterna. Herman Göring skadades svårt i det en ena benet. Samtidigt som han sökte sjukhusvård var han efterlyst av polisen och måste hålla sig gömd. Det var under denna sjukdomstid som Herman Göring blev beroende av morfin för att hålla smärtorna borta.

Efter ölkällarkuppen fick paret Göring problem med ekonomin. År 1926 beslöt de sig för att flytta till Stockholm och vädja om hjälp hos Carins släktingar. Allt fungerade och paret flyttade in i en lägenhet på Odengatan. Carins föräldrar anade att svärsonen hade problem med nerverna. Då gick det inte att dölja längre att Herman Göring var beroende av morfin. Samtidigt pågick en vårdnadstvist om Carins son Thomas. Resultatet blev att Carin förlorade vårdnaden just på grund av sin nye makes beroende av morfin.

Carins släkt kontaktade en läkare, som lovade se till att Herman Göring blev drogfri. Det hela slutade i kaos. En dag när svärföräldrarna var på besök blev svärsonen våldsam och försökte slänga sig ut genom fönstret. Nu hade släkten fått nog och ringde polisen och krävde samtidigt att svärsonen skulle skrivas in på sjukhemmet i Aspudden för avgiftning.

Behandlingen på Aspuddens sjukhem misslyckades. Herman Göring blev våldsam mot sjuksköterskorna och försökte bryta sig in medicinskåpet för att stjäla morfin. De tillkallade polisen och med gemensamma krafter satte de en tvångströja på Herman Göring och såg till att han i början oktober skrevs in på stormavdelningen på Långbro sjukhus.

Läkaren på stormavdelningen skrev i journalen att patienten var judehatare och brutal hysteriker med svag karaktär. Han var illvillig mot alla utom sin egen familj, som han hade sentimentala känslor för.

Riktigt vad som hände på Långbro sjukhus får vi aldrig veta. Den 7 november friskförklarades Herman Göring och fick fara hem till sin hustru. Nu hade han ett tillfälligt arbete som försäljare av fallskärmar. Det blev återfall och nu grep Carins släktingar in och betalade så att Herman Göring blev privatpatient på Långbro sjukhus. Han blev tillfälligt bättre, kom hem och försökte arbeta. Ett nytt återfall och sedan tillbaka till privatavdelningen. Han var duktig när det gällde att maskera sitt narkotikaberoende. Den enda som genomskådade honom var hustrun Carin. Hon var då inte frisk och hade problem med hjärtat och plågades av astma.

Efter den sista behandlingen på Långbro Sjukhus flyttade paret Göring tillbaka till Tyskland. Nu blev det en lång uppförsbacke för Herman Göring i kretsen runt Adolf Hitler. Han hade varit borta sedan ölkällarkuppen och andra män hade kampat sig fram till ledande poster. Under de första åren hade han ett stort stöd av Carin, som var den perfekta värdinnan. När hon var närvarande anade ingen att Herman Göring var beroende av morfin. I andra sammanhang kunde han brusa upp och snart kände hela kretsen kring Adolf Hitler till detta.

Sommaren 1931 gjorde paret Göring en resa till Sverige. Under denna tid avled Carins mor. Detta innebar en svår förlust för Carin och hon blev svårt sjuk. Omedelbart efter jordfästningen återvände Herman Göring ensam till Tyskland. I oktober avled Carin och jordfästes i familjegraven vid Lovö kyrka på Ekerö.

Herman Göring kunde aldrig glömma Carins svenska släktingar. Han brukade se till att de fick blommor i familjens färger på sina födelsedagar. Tiden på Långbro försökte han att glömma. När han i rättegången efter nazismens fall blev tillfrågat om detta kom han med undanglidande svar. Förhörsledaren fick intryck av att han skämdes för att ha varit intagen på ett sjukhus för svårt psykiskt störda patienter.”

Aspuddens sjukhem drevs privat och patienterna kom från överklassen. Det var lätt att ta sig dit med ångbåt eller spårvagn. I Aspudden kallades sjukhemmet ”Hemgården. Sjukhemmet revs på 1960-talet.

Källa : Anna Maria Sigmund : Nazismens kvinnor, del 1, Wikipedia 

Carin Önnestam

Bild: Wikipedia

Carin Önnestams blogg

Mer om och av Carin Önnestam här.

• carin önnestam
• göring
• krönika

• Kommentera