”På vår gata är man aldrig ensam”

KRÖNIKA. ”Hur är det på din gata, med sammanhållningen? Tittar du ut genom kikhålet i dörren för att slippa möta grannen i trappuppgången, eller skyndar du dig tvärtom ut så att ni kan ses? Är det bara de vanliga entusiasterna som kommer på städdagen, eller hela bostadsrättsföreningen? Håller var och en på sitt på innergården, eller är det okej att slå sig ned vid någon annans grillplats, bara för att det är så trevligt?

Vissa gator har det där. Sammanhållning. En omedelbar vi-känsla som inte försvinner bara för att familjer flyttar in och ut. När jag var ny i Aspudden höll vi på att renovera lägenheten morgon, middag, kväll. I smällkalla januari, med två dagisbarn. Eftersom luften var full av slipdamm, väggarna av spackel och golvet av lömska spikar, gick jag ut i ottan med barnen och återvände först i kvällningen. Vecka ut och vecka in. En dag kom en för mig främmande man och sade ”Hej hej! Jag är granne med dig, bor några trappor ner och ser dig streta iväg med barnvagnen i snödrivorna varje morgon. Så jag sade till min fru att den där mamman, hon behöver en middag. Inne i värmen. Så välkommen ikväll!”

Jag blev så tacksam att jag nästan började gråta. Och förstod snart att han inte var ovanlig på vår gård.

Några kvarter bort ligger en annan speciell väg, Ivar Vidfamnes gata, som jag hört så mycket gott om att den nästan blivit mytisk för mig. På ytan är det en återvändsgränd med tuggummifärgade funkishus, men på insidan en enda stor gemenskap. Det är i alla fall så det beskrivs. ”På den här gatan behöver ingen känna sig ensam”, som en kvinna uttryckte det. Här finns familjer som flyttat bara några hundra meter bort men längtat tillbaka så mycket att de återvänt. Visst är det fantastiskt?

Det är svårt att förutse vilka gator som blir sociala lyckokast och ännu svårare att ringa in exakt vad det är som gör det. Men bor du på en sådan, är det bara att skatta dig lycklig! För om jag får välja mellan ”ljust och fräscht” och härliga människor – vet jag vad jag väljer.”

Anna Svensson

Fler krönikor här

Läs kommentarer till artikeln på Bättre stadsdels Facebook-sida

• krönika

• Kommentera