”Stickat sjunker in på ett annat sätt än graffiti”

Jessica Wahl är en riktigt ’urban warrior’. Istället för att kasta sten eller spraya sitt samhällsmissnöje på en vägg, använda hon mjukare metoder som garn och textiler.

Om du gick förbi statyn Fontändamm igår i Aspudden, (från 1912 av Albin Brag på Manhemsgatan) i går såg du hur det lilla barnet hade fått en färggrann mössa och halsduk, en liten dekoration som piggade upp torget, och gömde statyns bröst.

– Jag vill vara provokativ och skapa debatt, säger Jessica som bor i Örnsberg med sin dotter, och som tillhör en växande rörelse runt om i världen som är känd som ’Craftism’ (Creative Activism) eller ’Yarn Bombing’, (garnbombning).

Bättre stadsdel skrev om statyn på onsdagen och i sociala medier kallar hon sig Hejackisej.

– När jag gick i grundskolan i Järfälla försökte killarna konsekvent ta sig in i vårt omklädningsrum innan idrotten under de nio åren. Vi kom på ett system där vi sa våra förnamn baklänges som lösenord. Även om någon hörde mig gå in och upprepade mitt lösen direkt efteråt funkade det inte eftersom de var personliga. Jessica baklänges uttalades ackisej.

– Mitt ”artistnamn” är en ständig påminnelse om kvinnors behov att hitta på egna lösningar att skydda sig mot män, eller pojkar som i det här fallet, som tar sig friheter de ser som självklara. det. Att skolan inte gjorde något!

Ackisej var upptaget på instagram så det blev ett ”hej” framför.

Broderi på ett stolpe, Torsten Almsgatan, har stått orörd i ett halvår.

– Jag är arg och rasar jämt, skojar Jessica lite. Att brodera är hantverk och tar tid. Det ger paus. Per definition är det mjukt. Ett broderat budskap har mer effekt och än så länge bryter det inte mot lagen. Det skadar ingen och inget. Att stå och skrika bakom barrikader funkar inte. Och mina stickningar upplevs ofta som fint och roligt. Det sjunker in på ett annat sätt.

Vad är ditt budskap med Fontändammen?
– Jag är trött på det puttinuttiga med könsroller. Jag har inget emot nakenhet. Men varför ska kvinnor alltid porträtteras nakna och vackra med barn? Och män som krigar mot drakar på sina hästar? Det är absurt.

I stora drag är Jessica aktivist, feminist, antirasist och emot konsumtionssamhället. Förutom vanliga stickningar har hon använt mensbindor som hon broderade med olika budskap – ’Alla känner ett offer. Ingen känner en våldtäktsman ’ – som sedan kunde klistras upp lite överallt.

Hennes konsthantverk når ut via sociala medier, och nyligen bidrog hon till ett street art projekt i Harlem. Hon tjänar inga pengar på det hon gör, och blir bara glad när någon ibland tar hem sina broderier och ramar in dem.

Text och foto: Alex Farnsworth

Här är Jessicas egen berättelse bakom hur hon tänker om Fontändammen:

”Hejackisej är mitt nick i typ alla sociala kanaler jag använder, under taggen #hejackisej kan en hitta de handarbeten eller andra verk jag gjort som faller under begreppet kreativ aktivism.

Jag ledsnade på att stå och skrika mig hes i motdemonstrationer på Sverigedemokraterna och Svenskarnas Partis möten och insåg dessutom att det inte fungerade. Vi bara befäste deras roll som offer och vårt hatande födde bara mer hat. Så jag tog en paus och kom igen som en fredligare och mer tålmodig aktivist och använder min kreativitet i stället.

Det mesta har en politisk baktanke, annat är bara fint och skoj. Det rör sig främst om feminism, jämställdhet och främlingsfientlighet. De mest uppmärksammade verken jag gjort var nog när jag broderade olika uttalanden om våldtäkt och kvinnoförtryck med röd tråd på vanliga bindor som jag sedan klistrade upp.

Jag är väl egentligen verksam där jag hamnar, från Uppsala, till Trosa typ, men bor ju och verkar främst i Hägersten, Årsta och på Södermalm där jag främst rör mig.

Förutom statyn jag garnbombade i går eftersom jag tycker synd om de nakna små barnen som syns överallt har jag virkat en bikini till kvinnobysten som står och fryser om tuttarna några gator längre bort. Som bonus lärde jag mig att den är skapad av samma man som ritat den enorma fallosfontänen mitt i fontänen på Sergels Torg.

Den fick sitta kvar i en vecka ungefär så nu jobbar jag på en pullover så hon oxå kan få lite värme. Jag har även klätt in en av pelarna på garagehuset precis där vi bor uppe på Örnbacken i hjärtan vilken verkar välkommet för den har suttit uppe i mer än ett halvår idag.”

• aktivism
• broderi

• Kommentera