Internationella kvinnodagen: Vad är det vi gratulerar till?
hägersten liljeholmen Publicerad 17:25, 8 mars 2016KRÖNIKA. Nu är internationella kvinnodagen snart över och kvinnor på många ställen, även här i Hägersten, har fått ta emot ett ”grattis”. Men vad är det egentligen vi gratulerar till? Tiden som läggs på att gratulera kvinnor på internationella kvinnodagen borde istället läggas på att uppmärksamma strukturer. Att kvinnor behövt kämpa för att få rösträtt är inget som bör firas med ett ”grattis”. Det som bör pratas om är hur sjukt det är att vi inte hade någon från början.
Man pratar ofta om att Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Det må så vara, men det betyder inte per automatik att landet är jämställt. Kvinnodagen handlar dessutom inte bara om svenska kvinnor utan sträcker sig bra mycket längre än så. Kvinnor finns över hela världen och de strukturer som finns i samhället påverkar oss alla. Jag skulle vilja säga att kvinnodagen handlar om att ifrågasätta dessa strukturer.
Det handlar om att sluta lära kvinnor vad de ska göra för att undvika att bli våldtagna och istället våga ifrågasätta varför en del män våldtar. 98% av de som våldtar är män, 90% av dessa våldtäkter sker mot kvinnor. Många skulle direkt svara att det beror på att mannen är sjuk men tror jag att strukturerna i samhället spelar en större roll än vad vi är villiga att erkänna.
Ofta ligger fokus i skolan på att lära tjejerna att inte reagera, inte på att få killarna att sluta. Vi lär kvinnor att inte klä sig på ett visst sätt för att inte dra till sig uppmärksamhet men lägger inte i närheten lika mycket energi på att lära killarna att de inte fått tillåtelse att varken stirra på eller kommentera våra kroppar från början. Vi lär oss att vi måste säga ”nej” då det annars kan räknas som ett ”ja”. Fokus måste styras om. Det handlar inte om att gratulera kvinnor för att de fått rätt i ett våldtäktsmål utan om att poängtera hur galet det är att det ens ifrågasattes. Fler borde arbeta på samma sätt som organisationen FATTA MAN och MFJ.
Vi hyllar mammor och kvinnor världen över och gratulerar dem för att de fött ett barn – för att sedan säga att dem inte får amma barnet offentligt eftersom kvinnobröst är sexuella. Säger inte det tillräckligt? Inte ens när vi burit ett barn i nio månader får vi ge ungen mat bland folk eftersom det är ”stötande”. Är det verkligen offentlig amning som är problemet eller sättet vi fortsätter att se på kvinnan?
Vi lär fortfarande våra barn att det är ”dåligt att kasta som en tjej”, att det är bra att ”ta något som en man” och att det rosa, fluffigt, gulligt och mjukt som ska kopplas ihop med att vara tjej. Trots krav på jämställdhet i undervisningen glöms kvinnorna bort i historieböckerna, andelen kvinnor som namnges i historieböcker är bara 13 procent. Det är dags att förstå att det inte handlar om att ”det inte finns några” utan om att det finns en mönster i hur och vad som skrivs och lärs ut.
Varför kopplas vi inte ihop med den kämparglöd som gjorde att vi fick vår rösträtt? Varför pratar vi inte om Emma Watson som goodwill-ambassadör för FN:s jämställdhetsorgan UN Women utan endast om hur vacker hon är eller hennes nya frisyr? Varför lär vi oss inte om Rosa Parks? Om Harriet Tubman, Margaret Fuller och Elizabeth Blackwell? Varför kopplas vi inte ihop med styrkan, modet och drivkraften Malala Yousafzai har? Hon den yngsta vinnaren av Nobels fredspris och dedikerade vid 17 års ålder sitt liv till att förespråka för världsomfattande utbildning. Trots att hon utsattes mordförsök 2012 fortsätter hon att kämpa för sin egen utbildning och för ungdomar världen över.
Internationella kvinnodagen är inte en födelsedag, det är en daglig kamp som belyses lite under en dag och mindre under årets resterande. Stå bakom oss, lyssna och kämpa med oss alla dagar på året.
Historieböckerna, gör plats – vi är här för att stanna.
Erica Gilbertson är redaktör på Bättre stadsdel
Mest lästa just nu:
Följare 19,5k