”Vi behöver modiga människor som ingriper mot våld”

Emma Söderström:
”Den senaste tiden har en eller flera män överfallit flera kvinnor och tjejer i Hägersten, och utsatt dem för hot, våldtäkter och våldtäktsförsök. Enligt polisen har det inte skett en ökning av antal överfall, men sociala medier och engagerade följare har lett till att de uppmärksammats mer. ”Vad kan vi göra tillsammans? Ska vi nattvandra?” frågar Bättre Stadsdel sina läsare på Facebook.

En polis ger i Bättre Stadsdel råd till kvinnor om att välja ”alternativa vägar där det är mycket folk och upplyst” och att inte åka ”hem själv på kvällen eller natten, absolut inte i berusat tillstånd.”

Jag anser frågan hon fick – Kan kvinnor känna sig trygga när de åker hem på kvällen eller natten i Hägersten? – spär på en rädsla och oro som redan är onödigt hög och begränsande.

Kvinnor och tjejer är redan experter på att skydda oss, ta upplysta vägar, gå med 112 inslaget i mobilen eller lämna festen tidigt för att kunna ta sällskap hem. Många skippar att ge sig ut när det är mörkt, löpningen får vänta, och så vidare.

Detta är sådant vi gjort så länge vi kan minnas. Vi behöver inga råd, varken från polisen eller media.

Så här är det: Risken att som kvinna bli utsatt för ett överfall är extremt liten. Det sker enligt Brås uppskattningar 100 våldtäkter om dagen i Sverige, varav de allra flesta inomhus, på en fest, i ett hem, på en skoltoalett, på en Finlandsfärja och så vidare. Han som utför övergreppen känner sitt offer. De kan till exempel vara ihop eller dejta.

Läser man rubriker i media verkar risken för att bli överfallen på väg hem från tunnelbanan dock vara stor. Media (och polisen) älskar att ge råd om hur tjejer ska begränsa sitt liv ytterligare. I vissa fall ger polisen till och med utegångsförbud till ortens kvinnor. Hur sjukt är inte det? Självklart borde ett eventuellt generellt utegångsförbud i så fall gälla män. Självklart ska polisens och medias råd, om de prompt måste ge några, gälla hur män inte ska begå övergrepp – inte hur kvinnor ska skydda sig.

Det är viktigt att vi också frågar oss själva: Varför vill vi nattvandra för att skydda tjejer men inte för att skydda personer som tillhör minoriteter och är särskilt utsatta för hot och kränkningar och/eller killar och män? Varför vill vi läsa, skriva och prata om dessa överfall och inte annat våld som sker i stadsdelen? Varför är det lättare att prata om hur tjejer ska skyddas (av män) än att som man prata med sina polare, söner och farsor om våldsutövande, våldsutsatthet och värderingar?

Det är dessutom framför allt män och pojkar som utsätts för överfall av andra män ute. Det är de som kan behöva råd om hur de skyddar sig då de inte är lika ”vana” vid att göra det jämt och ständigt. Kanske för att vi inte pratar om det, utan älskar att uppmärksamma och prata om tjejers utsatthet.

Risken att som tjej drabbas av ohälsa på grund av att i ett helt liv gå runt med ständig oro och stress i offentliga rum är troligtvis en större än risken att faktiskt bli utsatt.

Vill media skriva om tjejer och kvinnors utsatthet – skriv i så fall om de fall där män och killar utsätter, hotar och kränker sina flickvänner och fruar, sexuellt, fysiskt och psykiskt. Det sker i Hägersten, varje dag, året runt. Det pågår inom hemmets fyra väggar, men grannarna, kollegorna, släkten och vännerna vet och kan ingripa. Där kan både media, och vi läsare, ställa den relevanta frågan om vad vi kan göra tillsammans.

Vi behöver inte män som hjältemodigt skyddar kvinnor från män som hatar kvinnor. Vi behöver modiga människor som ingriper mot våld i sin omedelbara närhet och bryter de ojämställda strukturer som möjliggör mäns våld mot kvinnor.

Emma Söderström, Aspudden

• insändare

• Kommentera