Först regissör, sedan skådespelare – Carl Fredriks intensiva teaterdag

Tusentals människor ägnar sig varje år åt amatörteater. En av dem är Årstabon Carl Fredrik Svärd, som är aktuell i två uppsättningar, en i Gröndal och en i Vasastan. Vi följer honom under en intensiv dag då han både regisserar och står på scenen.

Välkommen att prenumerera på Bättre stadsdel – här

Golvet är svart. Väggarna är svarta. Det är tyst och mörkt. På scenen sitter två skådespelare. Spotlighten surrar svagt.

– Vi tar det en gång till. Ni hittade helt rätt känsla och tempo den här gången, säger Carl Fredrik Svärd.

Det är söndag förmiddag. Vi befinner oss mitt under en repetition av pjäsen Jag ska vara trogen min riktning av Åke Boström, om Stig Dagermans universum. Carl Fredrik är regissör. Han sitter i den mörka salongen med blicken fokuserad på skådespelarna. Det är inte förrän repetitionen är slut som stämningen blir uppsluppen.

– Skådespelarna är jätteduktiga. Det märks att texten bottnar i skådespelarnas inre tankar och känslor, säger han.

I en fiktiv berättelse möter publiken Stig Dagerman när han besöker en psykiater två gånger och när en journalist intervjuar honom i hans sista hem, där han levde med Anita Björk. Med citat ur hans verk skildrar föreställningen hans liv och tankar.

– Dagerman var kompromisslös och sökte efter sanningen, utan hänsyn vare sig till sig själv eller andra, säger Carl Fredrik.

Föreställningen hade urpremiär i våras på Teaterverket inför utsålda hus. Den 13 november är det nypremiär.

Har du gjort några ändringar sedan sist ni spelade?
– Ett par dagsverser har vi gett lite mera tyngd och allvar. Jag hade en idé om att göra just det partiet som en liten show, som kontrast till den allvarliga texten, men jag tycker inte att jag riktigt fick till det. Det är den enda ändringen, säger han.

Repetitionerna under hösten har bestått i att hitta tillbaka till viljorna, känslorna och tankarna hos karaktärerna. Föreställningen var väl inrepeterad och därför lätt att återuppta.

– Skådespelarna har gott minne, vilket är en avgörande egenskap. De kom ihåg nästan allt när vi sågs igen, säger Carl Fredrik.

Carl Fredrik är inte bara regissör, utan även skådespelare. Efter repetitionen på Teaterverket skyndar han sig till kulturskolans scen i Gröndal, där Cirkelteatern finns. De ska spela sin fjärde föreställning av pjäsen ≈ [ungefär lika med] av Jonas Hassen Khemiri. Han spelar rollen som Mani, en arbetslös doktorand i ekonomisk historia som vill krossa kapitalismen inifrån.

Det regnar. Carl Fredrik hukar sig mot vinden. För att hinna i tid till föreställningen halvspringer han mot Odenplans tunnelbana.

Vad är den största skillnaden mellan att vara skådespelare och regissör?
– Som regissör är det repetitionerna som är den kreativa och roliga delen. Vid premiären lämnar du över föreställningen till skådespelarna. När jag skådespelar är den mest lustfyllda delen den under föreställningarna, i mötet med publiken, säger han.

Carl Fredrik bankar hårt på entrén till kulturskolan i Gröndal. Glasdörrarna vibrerar kraftigt. Det dröjer innan någon öppnar och stressnivån är hög. Det märks på hans korta svar och snabba andning.

Väl inne lägger sig lugnet. Han gör i ordning sin rekvisita, bland annat en enorm knallröd nummerlappshållare som han har gjort själv. Han trär den över huvudet. Den täcker hela överkroppen, bara nästippen sticker upp. Rollen som nummerlappshållare ingår i en tragikomisk scen som utspelar sig på Arbetsförmedlingen.

– Det här är inte min största roll i föreställningen, men definitivt den roligaste, säger han.

Till vardags arbetar Carl Fredrik Svärd som bibliotekarie på Stockholms stadsbibliotek. Teaterintresset har han fört vidare till sin dotter Edith Svärd, som just nu utbildar sig till dramatiker på Biskops Arnö folkhögskola. Nyligen blev hon nominerad till Lilla Augustpriset. Pappans stolthet går inte att ta miste på.

– Teater är för mig frihet att få leka, frihet att få uttrycka saker som är viktiga, att berätta historier som berör mig, säger Carl Fredrik och fortsätter:

– Det är också en väldigt kollektiv konstform som passar mig. Det är så roligt att göra teater tillsammans med människor som vill samma sak och som man tycker om.

Liksom Teaterverket är Cirkelteatern en amatörteaterförening som är ansluten till Amatörteaterns Riksförbund, ATR. Det är en ideell organisation som stödjer amatörteaterföreningar både konstnärligt, administrativt och ekonomiskt. ATR har cirka 240 medlemsföreningar med omkring 12 000 aktiva amatörskådespelare runt om i landet. Produktioner och grupper startas på initiativ av medlemmarna och är helt ideella.

Cirkelteatern har anor från 1918. Varje söndag repeterar de i kulturskolans lokaler i Gröndal, där det finns en scen. Pjäsens tjugo roller spelas av elva skådespelare, vilket ställer höga krav på dem.

– Det är många snabba kast mellan längre berättande partier där vi vänder oss direkt till publiken, för att sedan snabbt byta scen och rollfigur, säger Carl Fredrik, medan han går mot teaterns loger.

I pjäsen porträtteras starka livsöden där ekonomiska ojämlikheter tär och sliter på relationerna. Jonas Hassen Khemiri skriver att ”≈ [ungefär lika med] är en rolig och brutal pjäs som strävar efter att ge publiken maximalt underhållningsvärde per investerad krona”, och frågar ironiskt vad som krävs för att en pjäs ska vara värd sitt biljettpris. En biljett till Cirkelteatern kostar 200 kronor.

Är er föreställning värd sitt biljettpris?
– Den är mer än väl värd sitt pris, tack och lov. Det är garanterat väl investerade pengar, skrattar Carl Fredrik.

Det har blivit dags för sminkning. Lamporna i logen lyser starkt. Carl Fredrik tar av sig glasögonen. Med precision och stor vana lägger han tunt med mascara och kajal runt ögonen. Det här är hans femte uppsättning med Cirkelteatern. Han har spelat teater sedan gymnasiet.

– Rrrrrr, oh, ah, uh, iiiih!

Ensemblen står samlad bakom ridån. Det är dags för en gemensam uppvärmning som Carl Fredrik leder. Röstövningar och kroppsövningar varvas för att komma i rätt stämning.

Sedan ställer sig alla i kulisserna för att göra sig redo. Publiken släpps in. Sorlet lägger sig. Ridån går upp. Det är knäpptyst när Carl Fredrik säger sin första replik, ensam på scenen:

– Jag faller. Jag tappar balansen. Jag ramlar ut över kanten … och sen stannar tiden!

LÄS ÄVEN: Som att sluta en cirkel – Mustafa efter pjäsen om pappan som sköts av Lasermannen

Pjäsen ≈ [ungefär lika med] spelas i Gröndal
Pjäsen ≈ [ungefär lika med] hade premiär den 25 oktober på Kulturskolans scen i Gröndal och spelas för sista gången lördag den 7 november kl. 19.00 och söndag den 8 november kl. 15.00.

Pjäsen Jag ska vara trogen min riktning, en pjäs om Stig Dagermans universum, är skriven av Åke Boström. Den har nypremiär på Teaterverket, Västmannagatan 54, fredag den 13 november kl. 19.00.

Tack för att du läser Bättre stadsdel. Du prenumererar väl? Välkommen att prenumerera här. Tack!

Vill du publicera en debattartikel eller insändare? Eller krönika? Gör det. Mejla:  redaktionen@battrestadsdel.se

Nyhetstips: redaktionen@battrestadsdel.se , 0709-449519

• amatörteater
• Carl Fredrik Svärd
• teaterpjäs

• Kommentera