Krönika: När den kungliga sekreteraren köpte Årsta holmar
Åsikter Publicerad 18:04, 23 september 2019KRÖNIKA. När järnvägsbron för hundra år sedan för första gången drogs över Årsta holmar var det ingen som funderade på att undersöka marken ordentligt. Jag gissar att man i så fall hade hittat skärvor från öns storhetstid i början på 1800-talet. Holmarna ägdes då av Johan Schoerbing, som gillade trädgårdsskötsel och gärna skänkte bort målade blomsterkrukor.
När jag denna höst har stått under järnvägsbron har det varit svårt att föreställa sig hur det var att leva på Årsta holmar vid sekelskiftet 1800. Tåg mullrade ständigt fram över mitt huvud och stadens höga hus syntes överallt. Det är tack vare Årstafruns dagbok som vet vi något om familjen Schoerbing, som då ägde öarna. Vilka var Johan och Brita Schoerbing? Det fanns mycket i deras liv som var främmande för Årstafrun.
Sensommaren 1794 köpte den kunglige sekreteraren Johan Schoerbing Årsta holmar och han gick tillsammans med sin hustru på visit hos Årstafrun. Detta blev inledningen till en ofta konfliktfylld gemenskap. Nu möttes två olika världar. Årstafrun kom från en adlig släkt där det hörde till att bli militär och hennes make var ryttmästare.
I denna miljö fanns en gammaldags fromhet hämtad ur Karl XII´s bibel och i dagboken framgår det att Årstafrun ofta vände sig till Gud med böner om hjälp i svåra stunder. Hon läste mycket och det var i första hand pjäser av olika slag och också historiska berättelser. Johan Schoerbing kom från en helt annan värld och hade troligtvis studerat vid universitetet i Göttingen. Det går av husförhörslängderna att sluta sig till att han var likgiltig för kristendomen och aldrig gick till nattvarden i Brännkyrka kyrka.
Vi vet inte speciellt mycket om Johan Schoerbing men däremot var i början av 1800-talet hans äldre bror Carl Magnus ganska känd och omtvistad. Han bodde då i Uppsala och gav ut en tidskrift om hur jordbruket kunde förändras och hur små företag kunde ta till sig nya vetenskapliga rön. Ibland la han till artiklar om religionernas ursprung. Här snuddade han på gränserna när det gällde vad som var tillåtet att skriva.
Bröderna Schoerbing kom från Bohuslän och Carl Magnus hade i ungdomsåren blivit följeslagare till förmögna unga pojkar från Göteborg till universitetet i Göttingen. Familjen Schoerbing saknade förmögenhet och om inte sönerna hade fått möjlighet att följa med till Göttingen hade de aldrig fått möjlighet att studera. Min gissning är att lillebror Johan fick följa med. Carl var född år 1754 och Johan två år senare.
Universitetet i Göttingen hade en annan inriktning än som var vanligt. Här fanns ingen teologisk fakultet och kyrkan hade inget inflytande över undervisningen. Carl Schoerbing studerade ekonomi, jordbrukslära, internationella relationer och religionshistoria. Frågeställningen i det sista ämnet var hur mycket naturen påverkar människornas uppfattning av gudomliga storheter.
Fanns det svar på dessa frågor i gamla och nya testamentet? Hans framtidsdröm var att bli diplomat och som sådan måste han kunna röra sig i olika religiösa miljöer och inte döma ut någon variant av kristendomen. Vid denna tid hade upplysningen trängt in i judendomen och judiska familjer hade i Europas städer skapat livskraftiga företag och banker. Längst ner i Europas sydöstra hörn fanns islam.
Idag vet vi inte hur bröderna Schoerbing fick kontakt med Gustav III. De var språkkunniga och lillebror Johan fick ett arbete som översättare i det kungliga kansliet. Han gifte sig med den fem år yngre Brita Södergren. Det är mycket som talar för att hon var välbärgad eftersom paret hade råd att köpa Årsta holmar och också ägde en gård i staden.
Johan ägde många böcker, som han ibland lånade ut till Årstafrun. Här märktes det tydligt att han hade varit i kontakt med tankarna från ämnet religionshistoria i Göttingen. En av de första gångerna paret träffades fick Årstafrun låna en bok om sambandet mellan natur och gudstro. Efter detta hände det ofta att hon och Johan Schoerbing diskuterade religion. De hade mycket svårt att förstå varandra. Årstafrun träffade också vid enstaka tillfällen Carl Schoerbing och blev imponerad över att han år 1797 blev diplomat.
Varken Årstafruns make ryttmästaren von Schnell eller Johans hustru Brita var intresserade av att läsa. Familjernas gemensamma intresse var trädgårdar och konsten att odla pomeranser och citroner.
Årstafrun och hennes make började umgås med familjen på Årsta holmar. Vintern 1796 hade varit lång och kall och i början av april låg isen fortfarande på Årstaviken. Trots att den var äventyrlig att vandra över gick Årstafrun och hennes make över isen till holmarna för att få komma in i orangeriet. Herrskapet Schoerbing visade allt de hade. Det var flera vackra träd, lövkojor för kommande bordsdekorationer och ett litet citronträd, som var översållat med små och vita blommor.
De kalla vintrarnas tid var inte förbi. Det blev missväxt och ont om mat. Det kom råd från landshövdingen om att allt slaktkött måste ätas upp och nu måste svenskarna inse att det gick att äta hästkött. Fredagen den 11 januari 1799 blev en dag fylld med dramatik. En bonde skulle köra timmer från Skarpnäck till Årsta holmar. Hästen halkade i snön och bröt benet.
Bonden insåg att nu fanns det bara en utväg och det var att genast slakta den oduglige hästen. Folket i bygden borde vara närvarande vid slakten. Just när detta besked kom tittade Brita Schoerbing in på besök. De båda damerna beslöt sig genast för att se hur hästslakt gick till. Ryttmästaren drog sig undan och de båda damerna tog sig dit. Efteråt konstaterade Årstafrun att hästen var ovanligt fet.
Årstafrun gillade att laga mat. Det hända ett hon löpte en stor häststek och bjöd på middag. För att påminna gästerna om att kristendomen inte fördömde häststek var församlingens präst också inbjuden.
Uppgifterna om Carl Schoerbing och universitetet i Göttingen har jag hämtat ur en artikel ur tidskriften Samlaren från år 1974.
Text och bild: Carin Önnestam, Mälarhöjden
Carin Önnestams blogg
Mer om och av Carin Önnestam här.
Mest lästa just nu:
Följare 19,5k