De vill rädda historisk industribyggnad på Lövholmen: Vi kan få en Berlinkänsla här

Omformningen av Lövholmen har satts igång och de äldre industribyggnaderna rivs en efter en. Nu har en grupp arkitekter och byggnadsantikvarie startat ett upprop och namninsamling för att bevara och utveckla den byggnad som har ett aktut hot över sig:  Nitrolackfabriken.

– Vi vill bevara karaktären av ett unikt industriområde där fler byggnader bevaras och utvecklas. Kan vi inte få hit lite Berlinkänsla eller sådan miljö man skapat i industrilandskapet i Norrköping? Detta en dessutom en hållbarhetsfråga, där ett stort ansvar vilar på byggbolagen, säger Catharina Högstedt, arkitekt, SAR/MSA, initiativtagaren till uppropet och en av de tre deltagarna i gruppen. 

Bakgrunden är att 17 av 21 befintliga byggnader på Lövholmen föreslås rivas. Skönhetsrådet  och Stadsmuseet motsätter sig för omfattande rivningar och pekar på det unika med detta historiskt viktiga industriområde som bär på stor industrihistoria och kulturhistoriska värden.

Nitrolackfabriken i rött tegel från 1943 – som står intill de båda tegelbyggnaderna Färgfabriken och Förbandsfabriken – är ritad av arkitekten Nils Tesch som även ritat Ångpannecentralen på Lövholmen, Operakällarens tillbyggnad, samt Örebro länsmuseum och Tomaskyrkan i Västerås. 

Likheter mellan kyrkor och industribyggnader blir tydlig med Nitrolack.

– Nitrolack är byggt som en basilika. Det är den mest klassiska konstruktionen för en industribyggnad, Kalle Anderberg, bebyggelseantikvarie.

Tittar man förbi alla krossade fönster och klotter ser man byggnadens rektangulära form med ett mitt- och sidoskepp. 

– Den arkitektoniska förebilden är en romersk torghall. En form som sedan blev standard för kyrkobyggnader för 1000 år sedan.

– Det vore ju fantastiskt kul om den här fina byggnaden kunde återanvändas, varför inte till en saluhall, eller som kulturhus med restauranger?  Det kan bli en fantastisk restaurang längst upp med uteservering på taket och utsikt över Mälaren, det saknas både kulturinstitutioner och restauranger  i västra söderort säger Catharina Högstedt.

1986 försökte Beckers riva nuvarande Färgfabriken – den Palmcrantzska fabriken – men fick avslag, den var då tom och förföll. 1991 påbörjades en stor upprustning av lokalen och Färgfabriken kunde grundas efter idé från Sveriges arkitekter. 

Varför gruppen nu koncentrerar sig på just Nitrolack är att byggnaden är direkt hotad då fastighetsägaren lämnat in en ny rivningsansökan.

– I planen föreslås tät bostadsbebyggelse. Kanske skulle platsen tjäna på större publika ytor vid vattnet? Det kan bli ett torg som vetter mot vattnet.   

När man restaurerade och omformade till exempel Norrköpings industrilandskap var det viktigt att man behöll flera byggnader i samma still, eftersom de höll ihop och gjorde att området fick en viss grammatik. 

– Om man tar bort en byggnad i ett område är risken stor att man tar bort en för mycket. Hägersten-Älvsjö är ju redan hårt exploaterat och är även i behov av andra verksamheter än bostäder.

– Alla de byggnader som ligger på denna plats visar på en drygt 100-årig industrikulturhistoria som bör bevaras i sin helhet. Det blir en rikare boende och arbetsmiljö för framtida generationer.

Det är Skanska Nya hem som äger Nitrolackfabriken. År 2006 köpte byggbolaget fastigheten tillsammans med flera andra byggnader på Beckers fabriksområde och redan 2012 och 2015 ansökte Skanska om rivning, men bolaget fick avslag, båda gångerna. Utredningen av dessa kulturhistoriskt intressanta byggnader var inte klar. I november 2020 inlämnade Skanska alltså en ny ansökan om rivningslov. Ärendet ska upp i stadsbyggnadsnämden den 26 maj.

Gruppen lyfter fram andra lyckade exempel där äldre industribyggnader fått nytt liv i ny skepnad. Tate modern i London, ett ombyggt elkraftverk blev Storbritanniens nationalmuseum för internationell samtida konst.

Även gamla slakteriområdet Kødbyen i Köpenhamn är en sådant område där man tagit vara på de historiska byggnaderna. En del av området har gjorts om till ett kluster med gallerier, konstcaféer, restauranger och små kreativa företag.

En sådant scenario hade gruppen gärna sett på Lövholmen.

– Vi är inte negativa till utveckling av Lövholmen men området blir mer intressant om man utgår från och tillvaratar den historia som funnits här. Då får området karaktär, säger Tove Södersten, arkitekt SAR/MSA.

– Fastighetsägaren och Stockholms stad borde se en sådan byggnad som Nitrolackfabriken som en resurs.

LÄS ÄVEN: Antikvarisk förundersökning för Lövholmen som gjordes 2009

Vilket ansvar har Skanska tycker ni?
– Även byggbolag måste ju agera hållbart idag. Behåller man Nitrolack återanvänder man byggnaden och dessutom behåller man en del av en unik industrihistoria. Om vi överexploaterar detta nu, vem tackar oss då om 50-70 år? 

Gruppen har nu startat en namninsamling för att behålla och utveckla  Nitrolack. Namninsamlingen ska lämnas över till stadsbyggnadsnämden där ärendet går upp då nämnden sammanträder den 26 maj. 

LÄS ÄVEN: Färgfabrikens engagemang för industrilandskapet på Lövholmen

Nitrolackfabriken
Fabriksbyggnaden uppfördes 1943–1944 efter ritningar av arkitekterna Nils Tesch och Lars Magnus Giertz för AB Wilh. Beckers färgfabrik. Byggnaden är grönmärkt av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär ”att den representerar ett högt kulturhistoriskt värde och är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt”

LÄS ÄVEN: Namninsamling: Riv inte Nitrolack

• detaljplan
• lövholmen
• nitrolackfabriken
• skanska
• stadsbyggnadsnämnden

• Kommentera