”4 skäl till varför Kransen är så mycket bättre”
midsommarkransen Publicerad 12:15, 3 mars 2016KRÖNIKA. Det finns en Monty Python-sketch jag älskar. Det är när världsmästaren i boxning går en match mot en liten skolflicka, som naturligtvis blir utslagen efter några sekunder.
Jag kommer att tänka på den när jag läser Anna Svenssons krönika om varför Aspudden är bättre än Kransen. Skolflickan har återigen utmanat världsmästaren i boxning. Denna jämförelse gäller alltså inte mig och Anna som personer, tänk nu i termer av Aspudden (skolflicka) och Midsommarkransen (världsmästare). Samtidigt blir jag förbryllad: är detta någon form av rop på hjälp som jag borde förstå och ta på allvar?
Anna Svenssons radar upp 19 mer eller mindre desperata skäl till att Aspudden är bättre än Kransen. Själv behöver jag egentligen bara ge ett skäl till varför man ska ta sitt flyttlass över mördarbacken och byta till den ljusa sidan: Restaurangerna.
Alla som har försökt att gå ut och äta god mat i Aspudden vet vad jag talar om. Det finns inget bra ställe att äta på. Aspudden må ha 37000 pizzerior på 5 kvadratmeter eller vad Anna nu skrev, men så länge du bara får medioker pizza där så är tätheten på de bedrövliga ”mat”haken ganska irrelevant. Eller snarare ett fattigdomsbevis.
I Midsommarkransen behöver vi inte lämna vår stadsdel för att äta och dricka gott. Vi har prisbelönta Gyllenborgens mat runt knuten (just nu under tvångsrenovering tyvärr), där allt från fika och smårätter till vinlistan är fantastisk. Men vi behöver inte svälta under Gyllenborgens tvångsstängning, utan bara gå till Kroppkakan, som satt husmanskosten på trendkartan, Tre vänner – hela Kransens vardagsrum, mysiga Ett Skafferi, Svenska hamburgerköket, som får hamburgerfreaks från hela Stockholm att vallfärda hit och inte minst Svenska sushiköket (vars enda nackdel är att den är så poppis att man måste vänta på sin ljuvliga sushi med extra allt). Och det är bara några av alla ställen att älska. Vill du äta indiskt, thailändskt, danska smörrebröd eller veganpizza går det också bra.
Orkar man dessutom ta promenaden de 500 metrarna till Telefonplan går det att frossa i moules frites och grymma drinkar på Landet eller ljuvlig brunch på Koloni.
När jag ändå är igång kan Aspuddenborna få tre bonusskäl till :
Midsommarkransen är, ur stadsplaneringshänseende sett, som en komplett liten småstad. Ett litet torg här, en park där, ett pyttevillaområde på ett annat ställe. Så charmigt! Aspudden är några hus längs med en raksträcka där bilarna kör för fort.
Vi har en biograf. Biocafé Tellus grundades redan 1920 och visar den perfekta mixen av kioskvältare (här visades Star Wars innan den gick upp i USA) och smalare kvalitetsfilmer. Till bion hör ett trivsamt kafé där man kan köpa hembakat och avhandla filmen efteråt.
Vi behöver inte dra fram mumier i form av en psyksjuk Herman Göring och Alfred Nobel för att skryta om kändisar. Den amerikanska punkikonen Johnny Thunders från New York Dolls fattade tidigt Kransens storhet och lämnade New York för att bosätta sig här i början av 1980-talet. Härifrån kommer också en av Sveriges största författare Kjell Johansson, vars roman Huset vid flon – som handlar om just Midsommarkransen – Augustnominerades.
Många förknippar Midsommarkransen med hipsters, men när man tittar på vilka kända personer som bor här så syns vår stadsdels bredd: Här bor bland andra den hyllade författaren Maja Lundgren, serietecknaren (och förra årets bästa Sommarpratare) Nina Hemmingson, skådespelaren Tomas Bolme, programledaren Lotta Lundgren, bloggaren Emma Sundh, artisten El Perro del mar och fram till för en kort tid sedan musikern Martin Hederos, mest känd som klavaturspelare i legendariska Soundtrack of our lives. Och ja, nu har också partiledaren Jonas Sjöstedt flyttat hit. Han kommer att trivas i Kransen – när han kommer över att han halkade på en isfläck vid T-banan.
Avslutningsvis vill jag bara säga några ord om tatueraren Doc Forest som Anna Svensson skryter om. År 1997 var jag där och tatuerade in silhuetten av en katt på ena skuldran. Jag kände mig unik. Ända tills jag träffade marknadschefen på Damernas Värld och hon hade en exakt likadan tatuering på vänster skuldra, intatuerad hos Doc Forest under samma period. Lika unik som en Kalle Anka-gnuggis, alltså. Man kanske skulle kunna skriva om Annas text ungefär så här:
”Sedan 1972 har Doc Forest massproducerat samma töntiga djurbilder på lättlurade mediemänniskor.” Men då blir det inget att skryta om. Precis som det mesta med Aspudden.
Terri Herrera
Mest lästa just nu:
Följare 19,5k