Krönika: När det fanns två torp i Örnsberg
Åsikter örnsberg Publicerad 15:37, 25 augusti 2020KRÖNIKA. I mitt närområde ingår också Örnsberg. Här ligger en fantasieggande lekplats där rutschbanor liknar fåglar. Namnet är inte så underligt eftersom kvarteren i området har fågelnamn. Det är få som går rakt igenom lekparken för att komma till ett snår av syrenen. Här uppe med utsikt över Mälaren finns en gammal husgrund. Jag vet inte hur gammal den är och inte heller vilka som har bott här. Frågorna blir många När planterades syrenerna och av vem? Varje sommar glittrar deras vita blommor.
Vita syrener hör inte hemma i den nordiska floran utan har sitt ursprung i det östra medelhavsområdet. Vem som planterade in den första syrenen i vårt land vet vi inte. Min gissning är att någon trädgårdsälskande godsägare tog med sig några plantor under krigsåren i Polen. Växten tål kalla vintrar och klarar av att beskäras. Det stora problemet med vita syrener år att de bildar rotskott och plötsligt kan trädgårdsägaren få en hel snårskog av syrener i sin trädgård. Detta har jag ut för. En granne planterade på 1950-talet en syren som gränsväxt och nu har den invaderat min trädgård.
LÄS ÄVEN: Krönika: Här hamnade skiten i Hägersten-Liljeholmens 1800-tal
De vita syrenerna blev hantverkarnas växt. Dess grenar kan man klippa av och göra små pinnar av. Efter torkning blev dessa ett bra virke för tillverkning av krattor. De tål nötning mycket bra. Min gissning är att det bodde en hantverkare i det sedan länge rivna huset.
Jag har börjar leta i husförhörslängderna efter Örnsberg och den första anteckningen år från år 1772. Det fanns då två fastigheter i Örnsberg och den ena är väldokumenterad. Det är torpet Örnsberg vid stranden av Mälaren. Den andra är tydligheten den husgrund jag har hittat vid Fågelparken. År 1772 bodde arbetare Karl med hustru och sex minderåriga barn I Örnsberg. Det bör ha varit denna familj som bodde vid nuvarande Fågelparken. I det dokumenterade torpet bodde en änkeman. som var 49 år gammal och han hade inga svårigheter att läsa en obekant text och kunde redogöra för innehållet i katekesen. En enda gång på 1770-talet for han till Brännkyrka kyrka för att skrifta sig.
LÄS ÄVEN: Krönika: Nyborg – ett torp under Hägerstens gård
Arbetare Karl skulle jag vilja veta mer om. Hela hans familj med undantag för de minsta barnen kunde läsa och med svårigheter redogöra för katekesen. Ingen i familjen besökte Brännkyrka kyrka och de fåordiga anteckningarna om Karl får mig att fundera om han snappat upp någon av upplysningstidens skrifter och blivit tvivlare. Mer än så går det inte att få fram om Karl. Vem var Karl? Säkert någon helt annan än dem han utgav sig för att vara. År 1776 flyttade han till Jakobsberg. Vilket Jakobsberg som menas framgår inte av husförhörslängden.
Huset på berget låg ödsligt och hit flyttade några år senare en slaktare och sedan bodde det slaktare i huset fram till år 1895. När jag läste detta fick jag förklaringen till växtligheten nedanför berget. Här breder en otuktad vildmark ut sig med nyponbuskar och slån. Marken är bördig och detta beror säkert på att slaktavfallet vräktes ner från berget. Det genomgående för slakterna var att alla över åtta år kunde läsa och stakade sig när det gällde katekesen. De besökte mycket sällan Brännkyrka kyrka för att skrifta sig.
LÄS ÄVEN: Krönika: Så var det tuffa livet på torpet Lugnet
Torpet vid stranden är väl dokumenterat av Stockholms stadsmuseum. Det brann ner på 1920-talet och har aldrig byggts upp igen. När det lilla huset bland syrenerna försvann vet jag inte och det är dåligt dokumenterat.
Jag minns barndomens träkrattor. De fanns i olika modeller med små taggar för gräs och grövre taggar för grusgångar. Grova taggar var bra när det gällde grusgångar. Det hörde till att prästgårdarna på landet skulle ha en grusgång. Någon i familjen skulle ungefär halv sex på lördagseftermiddagen kratta gången från grinden fram till huset. Efter detta fick ingen gå på gången förrän det på söndagen var dags att ge sig av till högmässan. Denna regel kom också att gälla för sommarstugorna. Jag är prästbarn och hade tur. Mina föräldrar hade inte råd att köpa grus och gruskrattan användes aldrig. När stugan såldes sågades krattan sönder och hamnade i kökets vedspis.
LÄS ÄVEN: Krönika: Tallarnas historia i Mälarhöjden
Idag köper vi trädgårdsredskap på nätet och de är av metall eller plast. När de går sönder hamnar det i en behållare för ej brännbart avfall. Varför tillverkar ingen idag ekologiska krattor och städer samtidigt upp i syrenernas snårskog?
Örnsberg har växt sedan husförhörens tid. Bostadshusen nedanför berget mot Hägerstensvägen är nybyggda och här bor flera barnfamiljer. På en söndag brukar det vara drygt 15 lekande barn runt de stora träfåglarna. Jag har pratat med några barn om syrenerna. Utom när de blommar ger de ett skrämmande intryck av en obehaglig djungel. Hit går inga barn för att leka.
Text och bild: Carin Önnestam, Mälarhöjden
Carin Önnestams blogg
Mer om och av Carin Önnestam här.
Mest lästa:
Följare 19,5k